Jo men jag kan nog vänja mig vid att vara i Madison Square Garden varje vecka. Skulle kännas helt ok. Denna gången var det hockey och även om jag inte är något direkt isfan så var det både mäktigt och roligt. Känslan när hela Garden skriker HENRY; HENRY, HENRY är…vad ska man säga, gåshud.

Annars då? Publiken? Well, som Michael Moore hade sagt. Stupid white men.

Den klassiska ”jag-har-varit-på-the-Garden”-bilden.

Det fina med att gå på italiensk restaurang här är att det faktiskt är italienskt, från mat till servitör. Ylva hakade på familjen till Gemma som bjöd på fantastisk havsaborre och gott vin. Den lyxiga känslan dubblades av att kunna sitta ute en sen oktoberkväll och att jag bor i runt hörnet. (Ledsen mamma för att jag tog kort precis när du stoppat in en halv kyckling i munnen.)

Ibland känns det nästan som om det finns fler vintagebutiker än vanliga i den här stan. Sofi visade upp några riktigt härliga igår. Som den här. Här fanns massor av snygga boots, jackor och jeans. Kanon för den som är sugen på 70-talslooken.

Om man äter lunch med Sofi så blir man bjuden på efterrätt…sjukt mysiga Bread serverar en magisk tomatsoppa och en ännu mer magisk choklasmousse. Hit kommer jag igen. Såklart. Hoppas Sofi hänger på då också…

Varför inte? Det här är riktigt coolt. Blir alltid väldigt impad av människor som har fantasi att skapa något ur något annat. Jag har inte det. Ser jag en bil så ser jag en bil. Ser jag en gaffel så ser jag en gaffel. Eftersom jag inte var hemma på plats så får ni läsa mer här och här.