Det är ganska exakt två år mellan bilderna på Taylor Momsen. Det är inte så lång tid egentligen, men i stiltid är det en enormt lång tid. Så mycket kan hända på så kort tid. Det är fascinerande. Jag hann själv med pojkflickestilen, hiphophänget, skatechinos med kedja, jazzbyxe-eran och grungelooken innan jag ens fyllt 17. Det hör till tonårstiden att leka och laborera. Någonstans hittar man sin stil. Kanske. Taylor har dock tagit i mer än mig och gått från ytterlighet till ytterlighet, men jag älskar att man vågar. Jag vågade definitivt inte!

I morse bjöd Lyle&Scott in till presentation av deras vår. Även om det här inte är ett märke som direkt tilltalar min egen stil så fanns det ändå en del plagg som känns roliga, som den vita jackan ovan och de klassiska seglarskorna nedan. Seglarskor – sjukt snyggt! Intressant var också att höra om historian kring märket, hade ingen aning om att det var så anrikt och att man jobbar så strikt med att hålla vid till sin historia. Sånt gillas.

ps: sjukt skoj med såna här presentationer, modellerna ser alltid dödligt uttråkade/totalt livrädda ut.

Låtern som väl mest av alla har gjort att alla någon gång vill bo i den där stan. ”I wan’t to be a part of it”.

Mina favoriter i dagens Sofis. Frågan är hur det blir med flygarmössan, ska jag köpa?