Haddå, nu är hösten här, dags för det obligatoriska jeansnumret!

Nä, hörrni, jag vet inte vart den kom ifrån men idag har jag alltså haft den här låten på hjärnan från morgon till ja, nu. Småmysigt ändå.

Årets första kräfta testades i helgen. Vi gjorde det på riktigt med hakklapp och allt. Det var nog faktiskt första gången. Skål!

Storebror och svägerska fick fantastisk konst.

Att se Jakob Hellman, var för mig, så stort att jag på förhand vad enormt nervös. Förutom Michael Jackson så är han den ende artist som jag verkligen, verkligen längtat efter att få se. Så ni kan ju förstå känslan. Mycket hängde på den här kvällen. Tänk om det inte skulle bli bra? Men så går han in med sin självklara osäkerhet som är så fin och körde över mig totalt. När Vackert väder klingade igång kom tårarna, på riktigt denna gången, de gick inte att stoppa, det bara rann och rann. Jag kunde inte drömma om något bättre. Tack.

Sommarens vackraste backdrop.

Glada men känslomässigt slut. Hellman är syskonparet Johansson stora gemensamma crusch.

Huh, nervös, om några timmar smäller det. Jag ska få se min store lille hjälte Jakob. Tror ni jag kommer bli kär? Ja, antagligen.