Förlåt för dåligt bloggande, det har inte funkat att mms-blogga…nu är jag i Barcelona med det här vackra gänget!

Att få avsluta världens bästa malmöhelg med finaste vännerna med ett VM-guld till Spanien gör att jag börjar tro på..well, kärlek.

Nr 1: Rage against the Machine 1997

Japp, de flesta hade säkert redan gissat det. Det här är ju till dags datum den bästa konsert jag någonsin sett. Det finns inget som kan tävla om den platsen. Det var mitt första Hultsfredår, jag var nykär, jag var ung (nästan lika ung som nu) och sprudlande lycklig. Då kommer Zack de la Rocha ut på scen och dundrar igång ett kalas som ska ge utslag på seismologiska institutet (på riktigt) och jag kan än idag inte riktigt sätta orden på känslan att stå där framför scenen och känna marken under sig gunga så kraftigt att man trillar omkull. På grund av musiken.

Kraften i det.

Får tårar i ögonen för att det är över nu, att Hultsfred inte längre finns som festival. Jag har så mycket att tacka er som jobbat med den här festivalen att det inte ens går att försöka börja. Så jag säger bara TACK och förhoppningsvis på återseende.

Fest på Fridas balkong i medelhavshetta och dans i Cajjans kök till små timmar kom och tog oss.

…och så jobbigt sommarvackra sen då!

Nr 2: Rage against the machine 2008

Jag trodde aldrig det skulle gå att ens komma i närheten av den spelning som ni kommer finna på plats nummer 1 men Rage 2008 är rätt bloody nära alltså. Kommer mannen men det coolaste namnet i stan, Zack de la Rocha, vara lika hungrig som förr? Kommer beatsen vara lika hårda? Kommer de vara lika aktuella. Farhågorna före spelningen var rätt många och vi var ett gäng tveksamma journalister som smög sig ner till Hawaii. Men pow! Som vi blev däckade. Zac var exakt lika hungrig som förr, och var han inte lite snyggare också? Tom Morello var dessutom såklart helt overkligt cool där han stod med sin gitarr under hakan. Tänk vad glad man kan bli av arg musik.