Det är farligt med kompisar som har semester, de förstår inte riktigt innebörden med ”nu MÅSTE jag gå hem” och jag är tydligen alldeles för dålig på att sätta ner foten. Det är svårt när sommarkvällarna är så ljuvliga! Fina Pernilla följde med mig på Lexington-visning i tron om att det skulle bli en kväll i glamourens tecken. Pah! sa jag och kidnappade henne till O’learys för fotboll, öl och buffalo wings. Moahhaa. Sen tvingade hon mig till Le Bar Rouge och Humlan. Sen tvingade jag mig hem. Det blir hämnd på det här, P!

Någon hade missat klädkoden..

Lexington visade sin sommarkollektion på härliga Fotografiska och någon som börjar sin visning med Dire Straits är direkta vinnare i min bok! Kollektionen är som förväntat – classic american preppy utan några direkta överraskningar, precis som det ska vara. En prickig baddräkt och klänningsprint blev mina favoriter. Killarna bör kunna hitta snygga skjortor till seglingen ner till Österlen. Ungefär den känslan.

Fint print!

Har inte ens några ord som täcker sorgen. Låter Markus säga dem åt mig. Återkommer snart med någon form av best gig-lista.

Usch och fy och blä och gråt. Hultsfred: du gav mig lusten och törsten efter musiken. Du gav mig min bästa vän. Min blick är lika tom som Ola Salos.

Sienna Miller svirade runt på Glastonbury i helgen och även om det här är ruggigt festival/sommarhärligt så kan jag inte låta bli att tänka: har tiden stått still helt i fem år?

Dagens fotbollsbabe: Please, PLEASE David Villa – jag har tippat dig som skyttekung, help me out nu!

Jag har drömt om det (på riktigt, alltså sovdrömt inte tankedrömt) och hoppats på det. Nu verkar det vara klart: Håkan Hellström till Way out west! Eftersom han firar 10 år som soloartist så ska han göra en Orup och spela debutskivan Känn ingen sorg för mig Göteborg. Dreams do come true alltså. Fan vad fint!