Har undivikit att uttala mig om Treme hittills. Har inte riktigt vetat vad jag ska säga. Är fortfarande inte säker. Serien ÄR fantastisk. Framför allt för känslan, trovärdigheten och skådespeleriet (John Goodman!! Clarke Peters!!) och naturligtvis för musiken. Att HBO redan efter ett avsnitt bestämde sig för att göra en säsong till säger ju också en del. Samtidigt, det händer ingenting. Nu har det förvisso bara gått tre avsnitt, men än så länge är det inte så mycket action och det måste det kanske heller inte vara. Men något som för handligen framåt krävs definitivt och än så länge har jag inte hittat något dilemma som gör att jag måste se vidare. Men se vidare kommer jag göra för jag är kär. I New Orelans. I musiken. I människorna. I känslan som är Treme.

Däremot får jag panikspel på Steve Zahn som spelar spattig loserkille. Störig!

Har haft Depeche Mode-helg och fortsätter även idag. Mest spelade låten? Precious.

Har fortfarande lite ont i halsen efter det te jag satte i halsen när Elle utsåg Hayden Panettiere till årets bäst klädda människa, men här är hon ändå rätt het alltså. Gillar backslicket!

Så kom dagen som vi alla väntat på. Dagen då den här lilla sak till blogg blev större än självaste bloggdrottningen Kling. Jag vet att ni har väntat. Så idag firar vi. Imorgon är vi tillbaka på den plats bloggen egentligen förtjänar, plats 123 till exempel. Men fram tills dess: game on, Kling!

Finaste födelsedagsbarnet.

Tredje och veckans sista födelsekalas blev också den vildaste. Tack Angela för suverän mat, klubbhets en masse och lovebombing.

Höjden av födelsedagsrespekt?

Djungelvrålsklubbor ftw!

Klubbhets.