Stackars…
av
Det här är ju lite deppigt alltså.
Det här är ju lite deppigt alltså.
Ja, det behövs en måndag som denna.

Jag har inte bara världens största huvud, jag har också varit på besök i Linas egna version av idolen James Liptons Inside the actors studio. Kolla in mina lama svar här.

Äntligen är det klart. Sofis mode blir ett jäkla dreamteam framöver. Vi har rekryterat Pamela, Skande och Karoline. Amazaing!! Som om inte det räckte så har vi kvar både Sanna och Lisa. Hur ska detta sluta. Läs mer här.
Herregud Viggo! Vilken prestation. Magrare, blekare och skäggigare än någonsin så ÄR han Papa i Cormac McCarthys fantastiska undergångsskildring med samma namn. Är det någon film (förutom Alice i Underlandet, duh!) som jag sett fram emot i år så är det Vägen. Konstigt nog tog det mig två veckor att gå och se den. Men det var värt väntan, den är stark, fantastisk och djupt rörande. Det enda som stör mig är slutet, det går för snabbt. Jag kanske är partisk, men jag tycker det är fel att Viggo inte nominerats till några priser för sin insats. Fel.
Att se den en deppig söndag, själv i en stor mörk biograf, är nog precis rätt inramning för att uppskatta denna film fruktansvärt mörka film. Men som så väldigt ofta är boken bättre. Men det är ju svårt att överträffa ett skrivet mästerverk.
Betyg: NNNN