Så var det över. Decenniet då man blev vuxen. Då man skaffade sig en utbildning, då man köpte sig en bostad. Då man valde en väg. Då man skaffade sig ett ordentligt jobb. Då man reste till alla städer. Då man bodde i Madrid. Då man var kär, glad och olycklig. Då man skaffade vänner för livet och då man förlorade vänner. Ett händelserikt och underbart decennium. 10-talet ska bli ännu bättre. Gott nytt år på er alla och tack för att ni hänger med mig!

Kvällens värdar, Ellan och Jacob. Och så Hanna där också. Fina!

Ja, här satt jag då ja.

Jag och Sandra, en av alla stjärnor som 00-talet förde med sig.

Petter, en annan 00-stjärna fixar 00:00-bubblet.

Vi gillar ju traditioner. Vi gör ju det. Jag och Des har en fantastiskt tradition ihop. Lika enkel som genial. Helt enkelt: en bellini på Sturehof och årssummering. Av någon anledning slutar det dock alltid med att vi diskuterar pojkvaskrar. Förstår inte. Skål!

Nr 1: No song unheard – the Hellacopters

Kanske lite oväntat. Men är det någon låt som hängt med mig, på varenda fest, på varenda festival, i varenda iPod, så är det Hellacopters mästerlåt. Varje år har vi en strandfest i Varberg, hos min kompis Daniel, varje år slutar det med att min Hellocoptersälskande vän Pontus och jag står sist kvar och sjunger No song unheard tills grannarna tröttnar. Att Hellacopters slutat är inte bara en sorg för alla som älskar good oldfashioned rock n’ roll utan även för alla posörer. För det finns inga som poserar snyggare med en gitarr än Nicke och Strängen.

Tack för allt Hellacopters och Gott nytt år alla!

Här är inslagen från morgonens nyårssnack!

Igår var första kvällen tillbaka i stan. Kändes lite ensamt efter att ha spenderat senaste veckan hemma med familj och vänner nonstop. Olle tyckte synd om mig och tog med mig på en efter-jul-öl på Peppar. Där märks det definitivt inte att julen är över. Sen drog vi vidare och åt middag på AG tillsammans med Tompa och ett gäng andra happy campers.