Försök till samordning.

På annandagen hade vi släktmiddag hemma i huset. Det var mer liv än i Rålambshovsparken sommaren 94. Underbart!

Nr 4: Shoreline – Broder Daniel

Förlåt. Men jag vet knappt vad jag ska skriva om den här låten. Får rysningar varje gång jag hör den. Fortfarande. Den har allt, allt. Det får räcka så.

Lyssna till allsången så förstår ni kärleken.

Vi paparazzistalkar Broder Daniel utanför en pizzeria nära Slottskogen, där de satt och åt en lugn pizza innan sista spelningen någonsin. Henrik i sin cape, såklart.

Glöggen värms över den MAGNIFIKA elden.

Min bror och jag älskar att elda. Låter kanske inte så bra, men finns det något roligare? Denna julen fick lillasyster äran att bygga eldstad. Ser ni så bra det blev!

Till och med bror är impad av elden. Lite mongo, men impad.

Säg hej till frilufsfamiljen.

Nr 5: Heart of the city (Ain’t no love) – Jay-Z

Det var här samarbetet Kanye/Jigga verkligen satte fart. Jay-Zs the Blueprint går till historien som den skiva som gjorde en asgrym rappare till en ikon lika stor som tja, faktiskt, Madonna. Jay-Z är efter denna skiva och låt inte längre bara någon som alla vi som gillar hiphop känner till – nu vet alla vem Jigga är. Han drar fulla hus, han blir inbjuden till presidenten, han får vara sista akt ut på festivalerna. 

Nr 6: Klåparen – Kent

Jag älskar Kent. Yup, I do. Har gjort sen den dagen de spelade på Silverdalen hemma i Älmhult med sina Blå jeans. Jag hade min tonårsfas där jag på riktigt trodde att det skulle bli Jocke och jag en dag. Idag tror jag inte riktigt på det, inte minst för att Jocke inte alls verkar intresserad de där gångerna han står där på Riche och verkar cool. Fan. I alla fall, det här är en ganska ny låt, men den är ändå min bästa Kent-låt någonsin (förutom 747 såklart). Klåparen sammanfattar det alla rädda tonåringar någon gång känt. Osäkerhet, förväntan, nervositet och utanförskap. Det är så vackert, så skört, så underbart.