Vad sägs om en jäkla massa coola tidningar från Papercut för 1 kr? Köp all jul-läsning du behöver här hos Aplace.

Nr 13: Flowers and fotballtops – Glasvegas

Varför sjunger inte alla rocker på skotska? Allting blir ju så mycket bättre, ruffigare och läckrare! Efter Glasvegas spelning på Debase Medis förra vintern var jag totalt golvad. Inte säker på om jag hade sett något starkare någon gång. Än idag lyssnar jag på Glasvegas varje dag. Det går inte att tröttna. Nästa år kommer förhoppningsvis uppföljaren. Huh. Nervöst.

Nr 14: No more drama – Mary J Blige

Åh. Herregud. Vilken. Låt. 

Mary J har en raspig, stentuff pipa som ingen annan. Hennes smärta och svarta bakgrund känns genom varenda ord, varenda pianoklink, varenda por. Det går inte att lyssna på denna låt utan att håret på armarna ställer sig rakt upp. Det är inte sällan Mary själv faller i tårar när hon framför No more drama, hon är inte ensam.

En sak jag alltid undrat över: Varför betyder ekvationen kändis/stjärna/b-kändis + kvinna= klä av sig kläderna. Det här är såklart ingen ny fråga, och det är inte så att jag går runt och grubblar över det här. Men när jag såg bilden på Rihanna så kom den tillbaka. Varför? 

Jag fördömer det inte på något sätt. Vill man kasta kläderna, så gör det då. I couldnt care less. MEN. Vad är grejjen? För vem klär man av sig? C-skådisarna gör det för att bli kända. Hjälper det numera? Superkändisarna gör det – för att – ja, det vete fan. Men de gör det lik förbannat. I fallet Rihanna, vad tjänar hon på att droppa tröjan? Hon har fått mer press än det flesta i år, hon får lysande recensioner, alla älskar henne. Är det här sista pusselbiten för att uppnå, ja vad?

Att vara på omslag är såklart stort. Men måste det alltid innebära nakenhet? 

Jag fattar verkligen inte. Vem blir tänd på det?

Nr 15: Hard to explain – the Strokes

2000-talet tog tillbaka rocken. Framför allt naturligtvis genom överklassslynglarna i the Strokes. Äntligen fick rocken låta skramlig, skitig och ja, helt enkelt, rent jäkla rockig! Och som vi älskade det. Vi hade saknat allt med rocken, från riffen till skinnpajen och de rufsiga håren. Strokes gav oss allt tillbaka.

”I say the right things, but act the wrong way. I like it right here, but I cannot stay”