Så har jag äntligen sett Steven Soderberghs epos om Ernesto ”Che” Guevara. Efter att ha premiärvisat den som en film, alltså över 4 timmar lång, gick han med på att stycka upp den i två. Argentinaren och Gerillaledaren har därmed båda samma ton, samma fart – samma långsamma fart. Det är tydligt att detta är Soderberghs egna Gudfadern, han tar sin tid i scenerna och sveper över landskapen till dystra toner och låter sig inte stressas. Det är ok att det är tyst i en scen eller två, konsten är viktigare. Jag har inget emot det, och filmerna är sällan tråkiga även om man skulle kunnat ta bort en hel del i klipprummet. Vi får en hyfsat bra inblick i vad som hände på Kuba och i Bolivien, men varför Che var där vet vi fortfarande inte. Che är kanske, bredvid Jesus, den enda snubbe som blivit en riktig supersymbol. Men de flesta vet nog inte ens varför de har hans ansikte på sina t-shirts. Och vår längtan att få veta mer om honom är även efter dessa fyra timmar fortfarande stor. Varför hängde han på Castro? Varför starta revolution i ett land som inte ens var hans? Varför lämna fru och barn som han älskade för väpnad strid i djungeln? Vi vet ingenting om hans innersta tankar och varför han gjorde som han gjorde. Det känns som att den mest intressanta tiden i Guevaras liv ligger någonstans emellan Dagbok från en motorcykel och Che – Argentinaren. Hoppas någon gör den filmen snart.

NNN till bägge filmerna.

Jösses, jag har ju helt glömt att vi fixat en ny rolig pryl på sajten. Mahjong! In och spela för bövelen!

Nr 25: Work it – Missy Elliot

Under några år i början av 2000-talet (2001-2002 typ) kunde man inte gå ut utan att höra en Missy-låt pumpa på dansgolvet. Åh, lyckliga tid. Än idag är hennes beat något av det mest dansanta jag kan tänka mig, helt omöjligt att stå still. Kolla bara på tex ett program som Americas Next Dancecrew, när de får dansa till Missy så exploderar scenen. Fantastiskt. 

Jorå, jag sov banne mig 10 timmar inatt. Vi snackar monstersömn. Fantastiskt. Tror jag. Igår var tanken att jag skulle skriva min tenta för filmkritiken, men eftersom det kommer nya How I met your Mother-avsnitt hela tiden så är det som om det är någon som försöker säga något till mig. Ergo, mer tentaplugg ikväll.

Man bara MÅSTE älska Lady GaGa, spana in hennes kläder när hon bugar för den engelska drottningen. Helt fantastiskt modigt, härligt, roligt, galet och alldeles, alldeles underbart!