Nr 47: Little by little – Oasis

Samma känsla som när Jigga släppte American Gangster fick jag när Little by little kom, länge bespottade som slynglar som borde lagt av för länge sedan kommer Noel med denna vackra kärlekslåt och med hans fantastiskt sorgliga röst blev det bara så, så, så underbart.

Nr 48: Roc Boys – Jay-Z

Ni vet vid det här laget att Jay-Z är en av mina största. När han släppte sitt album American Gangster drog alla fans tillsammans med mig en lättnadens suck: he still got it! Roc boys är en fantastiskt text om Jiggas liv som hustler.

Nr 49: Sheepdog – Mando Diao

Sheepdog var mitt första Mando-ögonblick. Det har kommit fler av dem, belive me, men mer om det en annan gång…

Äntligen lät svensk rock kaxig, rockig och bullrig igen. Med hjälp av Hives och Hellacopters så levde rockromantiken vidare.

Nu tar jag semester i Berlin några dagar, men häng kvar, jag räknar fortfarande ner på 2000-talets bästa låtar. Danke schön..eller så.

Såg denna bilden på Demi Moore hos K och man undrar ju onekligen hur tidningsfolket tänker. Retusch är en sak, jag förstår verkligen grejjen med att man vill fixa till lite här och lite där på ett omslag eller modejobb för att det ska se tilltalande och lite ouppnåligt ut. Live the dream liksom. Men det här? Att fixa till någon så personen ser ut som en robot/staty blir ju bara löjligt. Hur trovärdigt blir resten av tidningen när den levererar en sån här extremt tydlig lögn redan på omslaget?