Det var det kritvita blonda håret som gjorde det, över en natt visste en hel värld vem den androgyna modellen Agyness Deyn var. Hon blev snabbt favorit hos många designers och har prytt otaliga magasinsomslag och reklamkampanjer. Hur ska det nu gå med en helt ny hårfärg? Personligen tycker jag att Deyn blev tusen gånger hetare i Cleopatra-svart hår, men vad tycker du? Blond eller svart?

Eh, blev det inte lite väl mycket på en gång här Mischa? Nitar, djurprint, flaggor, mönster. Blir helt matt.

Ibland blir man bara så stolt över att jobba med folk med ryggrad. Nu ska jag rösta i kyrkovalet, alla borde göra vad man kan för att stänga dessa skitar ute ur alla sammanhang!

Nachos deluxe, legendary.

Matchen igår (som blev 0-0 precis som jag tippat, hepp) visade varför fotboll är så fantastiskt – att en match utan mål ändå kan rolig att se. Konstigt tycker många, briljant säger jag. (ok, matchen var inte briljant, men ni fattar min poäng)
Efter sedvanligt intag av taskiga nachos begav jag mig hemåt och fick en såndär ”åh-vad-det-är-härligt-att-gå-ensam-genom-stan-och-lyssna-på-världens-bästa-låt”-stund. Nu gick jag inte på riktigt hem genom hela stan (ingen anledning till oro, mamma) utan från tunnelbanan och hem. Men jag var tvungen att stanna upp, lyssna på låten igen och bara andas. Så fint det är att leva ibland.

Låten denna kväll var MGMTs Time to pretend.

Har kört ner mig i den omåttligt underskattade sitcomen How I met Your Mother. Den är fan briljant. Att folk hellre kollar på 2 and a half men är overkligt för mig. Suit up, people!