The Hobbit – en oväntad resa
avJag älskar boken the Hobbit. Den är helt fantastisk, även om jag tröttnar lite hårt på dvärgasång en masse. Nu kommer alltså filmen av Peter Jackson. Vem annars?
Som regel kan vi sätta: ja, ni måste se det här.
Med det sagt kan vi bara dämpa förväntningarna något. På grund av att man nu gottat sig åt Sagan om ringen-triologin fler gånger än man kan räkna så blir man inte lika WOW längre när man återigen stiger in i Middle-earth. Det är fantastiskt vackert och snyggt gjort men vi har ju faktiskt sett det förr. Därmed inte sagt att det inte är härligt. Själva storyn känns dessvärre lite, lite tunn, jag hade nog tyckt att det hade räckt med två filmer för denna bok. Själva boken i sig är ju rätt tunn – rent sidmässigt. Och den är ju inte lika mörk som Sagan om ringen-triologin. Det finns inte lika många lager elelr fajter att ta sig igenom.
Och så den nya tekniken – nu låter jag bakåtsträvande och tråkig här och jag menar inte att jag vill tillbaka till VHS-dagarna. MEN, för mig var det utmanande, jag blev trött i ögonen och fick snudd på huvudvärk i vissa scener för att bilden är SÅ skarp. Antagligen är det en vanesak men det var något påfrestande. Ibland kan det faktiskt vara gött att få ett lite mer filmiskt dunkel.
Det som var aces då? Martin Freeman är perfekt som Bilbo! Scenen där han möter Smeagol för första gången är magisk. Humorn – efter trailern var jag rädd att det skulle bli buskis och slapstick men den är faktiskt ganska rolig. Och Vattnadal – åh vad jag vill bo där!! Tack Peter Jackson for bringing Galadriel back!
För er som inte har koll på det så stiger Mikael Persbrandt in i handlingen först i nästa film. Spännande!
Betyg: NNNN
