Det här är en kärleksförklaring. Till kungen. Den rättmätige. Visst det var en spelning med två stora namn och publiken älskade hitmakaren Kanye till döds, men ska alla vara riktigt ärliga så slog Jigga knockout på mr West. Trots det var det Jay som fick stå tillbaka då Kanye drog ut på varje låt till absurdum med sin förkärlek för autotune och självhat. Nu låter det som att jag inte tycker Kanye var grym. Helt fel. Det var han. Men, Jay-Z är så mycket bättre. På allt. Låtar, spontana rhymes, swag och pondus.

Cirka två timmar och en kvart och cirka 40 låtar senare: svetten, lyckan, träningsvärken och kärleken. Och somna till en bild där ett fullsatt Globen sträcker armarna mot himlen i ett diamantformat tecken. Ägda.

Ps: vilka artister kan köra en och samma låt FEM gånger och få folk att skrika efter mer?

Herregud: stressar sönder mig. Bara några timmar kvar. Globen, you better leverera!!

Började uppladdningen med GI-lunch och Amir som sportade bästa tischan.

Det är alltså 15 år sen jag såg dem sist. I fredags var det äntligen dags igen och det känns som om de aldrig varit bättre. Även om jag som gammalt fan hade velat höra första lilla skramliga EPn från början till slut så är deras seanste album så fullsmockat med starka låtar att de gjorde helt rätt som satsade på ett nytt och fräscht Loosegoats. Välkomna tillbaka pojkar.

Efter svetten, skrikandet och fussballen drog vi till Obaren för Markus Krunegård. Vilken jäkla onsdag va!?

Som om det vore nog? Vi är så sjukt effektiva att vi även han med att kolla in Rodeos shoppingkväll med Whyred. Speedade much!?