Hörrni. Jag har ju varit skrämmande dålig på att klämma ur mig mina små minirecensioner av aktuella filmer som jag vet att flera av er gillar. Ber om ursäkt för det och skyller på att vintern vart så kall (funkar på allt, lovar). Bättring ska det bli och först ut är:

Oz the great and powerful

Är man, precis som jag, ett Spider-Man-fan så blir man såklart extra pepp på att se en film om den underbara Oz-världen skapad av Sam Raimi! Och rent visuellt och 3D-mässigt blir man verkligen inte besviken. Raimi tar med oss till ett Oz som är precis som man vill att det ska vara: färgsprakande, förtrollande och lekfullt.

Själva storyn utspelar sig innan Dorothy kommer till Oz och låter oss få följa med den som så småningom kommer att bli själva Trollkarlen från Oz nämligen Oscar (Oz) spelad av James Franco. Inledning är både smart och snygg och flörtar med oss som verkligen älskar originalfilmen med Judy Garland då den på samma sätt inleder i svartvitt och sen övergår till färg när huvudkaraktären hamnar i Oz. Fint!

Storyn då? Tja, det är en väldigt klassiskt ont mot gott-historia där elaka häxor krigar mot de goda. Funkar helt klart hela vägen. Men två saker blir man ju lite trött på ändå:
1. om nu den onda häxan kan se i sin kristallkula vad Oscar och den goda häxan gör, varför är hon då inte beredd på vad som komma skall?
2. i slutet blir den vackra onda häxan förvandlad till vad hon verkligen är: en ful, skröplig ond häxa. Och till kommentaren: ”Nu kan alla verkligen se vad du är” får jag dålig smak i munnen – det blir liksom en för tydlig koppling mellan FUL = DÅLIG, VACKER = GOD. Inte så bra läxa för alla barn i salongen.

Men i övrigt är det här verkligen det perfekta matinéäventyret för folk i alla åldrar. Rekommenderas varmt.

Betyg: NNN