Idag var det förkik på nya Hobbit-filmen, du kan ana att bion var proppad. Peppen för andra filmen i Hobbit-trilogin var inte lika enorm som inför första filmen med tanke på att jag tyckte att ettan var sisådär, lite barnslig och jag tyckte att 3Dn var FÖR bra. Ni vet sådär så att det liksom blir så tydligt att det förstör magin. Det gick bättre idag. På alla plan.

Storyn är sig är mer spännande. Det händer mer. Det är fler etapper på vägen mot det stora berget och draken Smaug. Humorn är också bättre, i ettan blev det slapstick och trams, här är det mer subtilt och smart och 3Dn har man kanske vant sig vid helt enkelt. Filmen stora, stora behållning är Evangeline Lilly som spelar alven Tauriel. En moralisk skogsalv som fått Legolas på fall och som är sylvass i strider. Hon får en stor roll och en tuffare sådan än vad Arwen får i Sagan-trilogin (de är för övrigt väldigt lika till utseendet Liv och Lilly), enormt välkommet med en riktig hjältinna!

Handlingen då: dvärgarna, Bilbo och Gandalf fortsätter sitt tågande mot Ensamma Berget för att återta det som en gång var dvärgarnas rike. På vägen möter man orcher, en Persbrandt på steroider (närå men typ, han gör bra ifrån sig även om den är liten), alver, spindlar och människor. Här får vi också träffa Sauron för ”första” gången. Mycket av det som senare sker i Sagan om ringen-triologin får sin förklaring och ursprung här. Så även ur den aspekten så är Smaugs ödemark en rätt viktig film.

En rolig detalj är också att Peter Jackson (regissören) är den första person vi får se i filmen. Han har ju för vana att smyga in sig själv i sina filmer men det här var nog första gången som han snor ”första scenen”.

Betyg: NNNN (vacklade mellan 3 och 4 men är snäll idag)