I lördags var jag inte alls ensam om att springa en mil. Vad var vi? 33 000 pers? Galet. Inför: ganska peppad, lite ont i halsen och snuvig men lugnt. Efter: löparknä-smärta från helvetet och feber. Fick gå-halt-springa sista 4 km, eftersom jag vägrar ge mig. Istället kan jag knappt gå alls idag. Jaja. Huvudsaken är att Plan och kampanjen ”För att jag är en flicka” får uppmärksamhet. Missa inte hålla upp handen!

Jag och fina Sofia innan start. Jag med Molami-hörlurar, hon med Sony.

Guld ändå.

Idag springer jag Tjejmilen inte bara för mig själv utanför det här också. Alla kan göra något. Gå in här och ge ditt stöd.