Nej vet ni, nu är det dags för vetenskap.

Dagens huvudperson är Robert G Edwards, nobelpristagare i fysiologi eller medicin. För att förklara det mycket enkelt, Edwards är inte far till alla barnen – men väldigt många. Han belönas för utvecklingen av in vitro-fertilisering, det vi till vardags kallar IVF-behandling. Robert G Edwards blev helt enkelt den första att åstadkomma befruktning av mänskliga äggceller i provrör – eller cellodlingsskålar, om man ska vara petig.

 En som blev mycket glad över att priset gick till Edwards är Outi Hovatta, professor vid Karolinska institutet och forskare på ämnet assisterad befruktning.

– Det här är ett forskningsfält som inte skulle funnits utan Robert G Edwards. Han har betytt enormt mycket. Han gjorde det möjligt för oss att se hur ägg och könsceller utvecklas, på så sätt fick vi en kunskap om tidig humanutveckling på att sätt som vi inte hade kunnat förstå tidigare.

 Det första barnet som kom till genom provrörsbefruktning var Louise Brown. Hon föddes 1978 i Storbritannien och har sedan dess fått en egen son.

Vilket väl om något ringar in hela idén med priset som ska belöna en upptäckt som har en stor betydelse för mänsklighetens bästa.

Redan på 1950-talet började britten Robert G Edwards intressera sig för fertilitetsfrågan. Forskare före honom hade upptäckt att äggceller hos kaniner kunde befruktas i provrör och att processen gav ulliga, gulliga kaninungar.

Steget till att skapa en knubbig bebis med liknande metoder torde alltså vara inom räckhåll.

Och det var den, men inte utan kamp. Edwards avfärdades om en dåre med bristande etik, inte minst från religiöst håll. Då gäller det att stå på, och enligt Outi Hovatta är envishet ett utmärkande drag för den prisbelönte forskaren.

– Han är en visionär som såg ett mål och sen jobbade hårt trots kritikerna, han visste att de hade fel. Rob är mycket intelligent och envis, han är ödmjuk och generös. Väldigt bra att diskutera med. Han delar sin kunskap med alla som velat lära sig och han är särskilt generös mot unga forskare. 

Att Outi är ”Rob” med Robert beror på att de känt varandra sedan samma år som Louise Brown föddes. Och – de har inte bara forskat ihop. De har flugit helikopter i Lappland.

– Vi skulle ha en konferens om äggmognad och Robert ville så otroligt gärna se midnattssolen. Vi skulle vandra i fjällen i slutet av juni men Rob skadade sig när han joggade och vi fick flyga helikopter över fjällen. Han var lyrisk och sa att det påminde om kullarna i Yorkeshire där han växte upp, men istället för får såg han renar.

Idag är Robert G Edwards en gammal man, 85 år,  och orkar varken flyga helikopter eller flygplan. Han stannar hemma i England men har skickat ett ombud, hans fru Ruth G Edwards tar emot priset i sin mans ställe.

Ruth G Edwards är föresten också forskare. Robert och Ruth träffades när de fertilitetsforskade på möss i Edinborough på 50-talet. Hon har sedan mest ägnat sig åt att ta hand om familjen medan Rob ägnat sig åt att ta hand om assisterad befruktning åt par som hett önskar barn men inte kan få det på egen hand.

Med min ytterst begränsade kunskap om medicinsk forskning vill jag ändå säga:  rätt man vann. 

Saker du inte visste om Robert G Edwards, 2010 år nobelpristagare i medicin:

 

• Han är vegetarian.

• Och oerhört intresserad av djur och växter.

• Han fyller år den 27 september – som jag.

• Han är född i Manchester.

 

Nu – nu anar jag den röda tråden.

Det firar vi med en låt av en annan Rob, R Kelly. 

Jag tror många bebisar har blivit gjorda till R Kelly. Dock ej vid assisterade befruktningar.