För den som blivit av med jobbet blir tillvaron ofta ett slags lågintensivt ställningskrig. En långsam, malande kamp för att komma tillbaka och för att klara sig under tiden. 

Vi journalister letar alltid efter bra storys. Dramatiska, spännande, eller roliga händelser gärna med tydlig dramaturgi. Får vi det är vi nöjda. 

Arbetslösheten saknar egentligen det där. Den är, kort beskriven, ganska osexig.

Men jag tror att jag vågar säga att det är den fråga som engagerar svenska folket mest av alla just nu. Åtminstone att döma av reaktionerna på vår artikelserie från Nyfors som inleddes i går. Sällan, om ens någonsin, har min inkorg fyllts med så många läsarmejl på så kort tid och på aftonbladet.se strömmade artikelkommentarerna in under hela dagen. Ris och ros, precis som det ska vara.

Många upprördes över hur unga människor kan gå utan jobb år efter år utan att någon slussar dem ut i arbetslivet. Lika många, eller fler, tycker att ansvaret i slutändan ligger på den enskilda individen. 

Roligast under dagen var i alla fall de människor som spontant hörde av sig för att erbjuda jobb till Mirja och Pernilla som reportaget handlade om. 

I dag skriver vi om Anna Jonasson, 29, som tvingas säga upp sig från timanställningen som undersköterska på grund av regeringens hårdare regler om a-kassa till deltidsarbetslösa. Staten sparar miljarder på åtstramningen, men för den som drabbas kan det bli ett hårt slag både ekonomiskt och socialt.

Fortsätt att tycka och debattera och ställ gärna dina frågor till Anna under chatten klockan 14 i eftermiddag. Kanske är du eller någon du känner i samma situation om hon.