Haddile, 2, är ett fall där kockarna varit många.
Och långsamma.
Bara att ta reda på Haddiles ursprung tog Migrationsverket två år.

Lilla Haddile föds i juni 2010 på universitetssjukhuset i Lund av sin algeriska mamma. Bara några veckor senare lämnar mamman henne hos en manlig bekant – vi kallar honom Josef, och fyra månader senare får hon vård för de allvarliga skador som upptäckts på henne.

Kort därefter beslutar en förvaltningsrätt att hon ska omhändertas enligt lagen om vård av unga. Hon hamnar hos fosterföräldrarna Miklos och Malen Liewehr.

Samma år, i december 2010, lämnar Josef in en ansökan om uppehållstillstånd för Haddile. Det är här som Migrationsverket kommer in i bilden. Josef uppger för Migrationsverket att han är Haddiles far och att Haddiles mor är fransk medborgare – och försvunnen.
Migrationsverket börjar med att utreda om Josef verkligen är far till Haddile. Det tar fram till april 2011 innan Rättsmedicinalverkets utredning visar att han inte är Haddiles pappa. Det tar sedan fram till april 2012 innan Migrationsverket kommer fram till att Haddiles mamma är fransk medborgare, efter att ha studerat en passkopia, och därför ändrar Haddiles medborgarskap till franskt.

Varför ändringen sker så sent vet vi inte riktigt. Men mamman betraktas som försvunnen, och socialtjänsten i Lund har vid den här tiden inte letat efter henne.

Det framgår däremot av Migrationsverkets beslut att mamman under 2011 ska ha sökt kontakt med svenska ambassaden i Algeriet för att få tillbaka sin dotter. Haddiles gode man berättar också för Migrationsverket att Josef har kontakt med Haddiles mamma.

Men eftersom Haddile inte kan räknas som flykting eller skyddsbehövande hos Migrationsverket beslutar myndigheten i juni i år, efter att ha kommit fram till det franska medborgarskapet, att tvååringens ansökan om uppehållstillstånd ska behandlas i Frankrike – eftersom hon och hennes mor är medborgare där. Migrationsverket konstaterar att mammans vistelseort är okänd, men att återföreningen måste ske i Frankrike.

Haddile bör alltså skickas till ett barnhem tills mamman dykt upp och de kan återförenas, är slutsatsen. Haddiles gode man överklagar beslutet till migrationsdomstolen.
Han har stöd av Haddiles fosterföräldrar. De vill adoptera Haddile.
– Hon har fått trygghet, en mamma, en pappa, syskon och massor av kärlek här, säger Malen Liewehr till Aftonbladet.
Protesterna låter inte vänta på sig när fallet blir känt. Över 175 000 av Aftonbladets läsare är överens: Haddile bör få stanna i Sverige.

När protesterna eskalerar skickar Migrationsverket ut ett förtydligande pressmeddelande i september 2012: ”Haddile kommer bo kvar i sitt familjehem under tiden arbetet med att eftersöka föräldrarna pågår”, skriver Migrationsverket.
Och: ”Om inte flickans föräldrar går att hitta måste Migrationsverket arbeta för att finna andra släktingar som kan ta emot henne.”

Men målet är fortfarande att Haddile ska få återförenas med sin biologiska mamma, eftersom det är vad verket definierar som barnets bästa enligt Barnkonventionen.

Och ungefär där är vi nu.
I tisdags blev Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson uppringd av en man som antas vara Josef, den manlige bekanten i början av den här texten. Han sa sig ha uppgifter om Haddiles mamma, som nu berättar för oss att hon vill ha tillbaka Haddile. Det är socialförvaltningen i Lunds uppgift att få tag i mamman för att prata mer om det här. Men det är inte självklart vad som händer framöver.

Haddile är omhändertagen enligt LVU, och ett beslut måste fattas av socialnämnden och i förlängningen förvaltningsrätten om ett sådant omhändertagande ska ändras.
Migrationsdomstolen ska fortfarande pröva Migrationsverkets beslut, om Haddile ska få uppehållstillstånd i Sverige eller inte.

Vi tog kontakt med Migrationsverkets pressinformatör Bodil Sundén för att få veta varför det tog två år att utreda Haddiles identitet, och varför verket bestämt att mamman och dottern bör mötas i Frankrike när mamman bor i Algeriet och Haddile i Sverige.
Svaret blev kort:
– Den här typen av frågor kan vi inte kommentera med hänvisning till de sekretessregler vi har att följa, säger Bodil Sundén.