I vilka fall ska ett ensamt barn få stanna i Sverige av synnerligen ömmande skäl?
Utgångspunkten är: ”Nästan aldrig.”
– Det varierar stort och ribban ligger väldigt högt, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist på Unicef.

För jurister är formuleringen ”synnerligen ömmande omständigheter” en mycket sträng paragraf att likställa med ”nästan aldrig”. Tvååriga Haddiles fall har väckt starka reaktioner och fått folk att återigen ställa frågan: ”Vad krävs egentligen för att det ska finnas synnerligen ömmande skäl?”

Starka läkarintyg

Enligt Migrationsverket går det inte att ge ett generellt svar. Faktorer som psykisk ohälsa, anknytning till Sverige och situationen i hemlandet är avgörande.
– Det handlar ofta om psykisk ohälsa och starka läkarintyg. Det behöver inte vara ensamma barn, det kan vara barn i familj, säger Christina Heilborn, på Unicef. Hon säger att de har många exempel på fall som liknar Haddiles där barnet inte fått uppehållstillstånd.
– Kraven är alldeles för höga, det har vi kritiserat, säger hon.

Hälften är ensamkommande barn

Hittills i år har 719 personer beviljats uppehållstillstånd på grund av den svårtolkade paragrafen i utlänningslagen. Det motsvarar drygt elva procent av alla uppehållstillstånd. Mer än hälften av dem är ensamkommande barn.
Förra året stod de synnerligen ömmande fallen för 12 procent av uppehållstillstånden och året innan sju procent.

”Är det döende barn?”

I maj 2011 släpptes en kartläggning av bestämmelsen som regeringen beställt. Rapporten visade att antalet personer som fått stanna av synnerligen ömmande skäl hade minskat sedan den infördes 2006. Utredaren kunde också konstatera att besluten inte var enhetliga, i början användes undantagsregeln för ofta.
Anita Dorazio är flyktingombud och har arbetat med många fall där Migrationsverket trots starka läkarintyg och enig expertis inte har beviljat uppehållstillstånd.
– Jag undrar faktiskt många gånger hur de positiva besluten ser ut. Är det döende barn? frågar hon.

Exempel på barn som beviljats uppehållstillstånd av synnerligen ömmande skäl:

• Syskonen Hiyab, 4, och Deymond, 6, lämnades ensamma i en lägenhet i Boden oktober 2010. De hade övergivits av sin biologiska mamma. Deymond har epilepsi och autism. Barnen togs om hand av Therese och Jens Nilsson.
Efter över ett år i familjehemmet fattade Migrationsverket beslutet att utvisa barnen till Italien, som var det första landet familjen kom till efter att ha flytt från Eritrea. Men efter häftiga protester ändrade sig Migrationsverket och barnen fick permanent uppehållstillstånd i december förra året.
I dag mår Hiyab och Deymond bra.
– Vi lämnade allt bakom oss. Sen dess har vi kört på som vilken familj som helst, säger Therese Nilsson.
Hon berättar att de med frustration och ilska följt rapporteringen om Haddile.
– Jag blir så upprörd. Hur kan de göra så här ännu en gång, det finns många likheter.

• Två syskon i Lund skulle i mars förra året utvisas ensamma till Makedonien. Syskonen, 9 och 5 år, kom till Sverige 2006 med sin mamma. Eftersom mamman hade svåra psykiska problem togs de omhand på ett barnhem.
Migrationsverket ändrade sitt beslut och barnen fick permanent uppehållstillstånd. Skälet var att det tillkommit nya uppgifter. Barnen har bland annat ”levt i villfarelsen att de haft uppehållstillstånd”.

• En ettårig uzbekisk pojke fick uppehållstillstånd med sin mamma 2009. Han hade Downs syndrom och problem med sköldkörteln och behöver troligtvis medicin hela livet.

• En 13-årig pojke och hans syster var apatiska och sängliggande. Migrationsverket beviljade uppehållstillstånd på grund av psykisk ohälsa 2009. Enligt beslutet fanns det brister i vården i hemlandet.

Känner ni till fler fall? Eller tipsa om något annat som rör uppehållstillstånd, Migrationsverket och asylpolitik?