Med ett ständigt lockande nöjes- och nattliv kan det vara svårt att hålla hälsan uppe i London. Man måste gå förbi många pubar, restauranger och cupcakecaféer för att ta sig till gymmet. Detta har gjort att många nyinflyttade snabbt gått från att ha en kropp som Big Ben till att mer likna The Gherkin.

Det brukar sägas att allt – utom bra väder – finns i London. Men till skillnad från Malmö, Göteborg och många andra städer så finns här ingen inomhusbeachvolleybana. Däremot har man bland annat byggt en inomhusskidanläggning. Som footvolleyspelare innebar det att vi i helgen fick åka buss två timmar söderut, till Bournemouth på sydkusten, för att kunna spela.

Annars tror jag mig ha hittat formeln till formen i London. Jag springer i Finsbury Park som också har ett utomhusgym. Och då maten i butik är mycket billigare än i Sverige har jag råd att äta bättre. Quornalternativ kostar till exempel ungefär en tredjedel av svenska priser, vilket gjort att jag blivit vegetarian när det kommer till mat jag lagar hemma.

Footvolley, en brasiliansk sport som alla tv-kanaler garanterat kommer att göra reportage om under sommarens VM, är något av det bästa jag vet. Därför är fyra timmars lir helt klart värt fyra timmar på en buss nu när London, trots hundratusentals brasilianare, inte verkar ha någon plan på inomhusplaner.

Hur ser footvolley ut då? Som beachvolley – utan att man använder armarna. Nedan spelar jag och min partner Robin Nordgren (i vitt) för Sverige mot Spanien i en österrikisk turnering 2011.