Då var det dags för London att gå under igen. Staden har försatts i ett tillstånd av kaos, trängsel, panik och ilska på sociala medier. Det är som att apokalypsen, syndafloden, det tredje världskriget och en något försenad 21 december 2012 har slagits samman. Det är strejk i tunnelbanan.

Nyhetssajter och sociala medier är överfulla av bilder på överfulla perronger och tåg. En Torypolitiker kallar i Daily Mail strejken för ett ”ekonomiskt sabotage” och premiärminister David Cameron twittrar: ”Det är oacceptabelt att miljontals människor får sina liv störda av dagens tubestrejk i London”. Många av mina vänner på Facebook uttrycker sitt missnöje med Transport for London (TfL) i såpass hårda ordalag att många andra problem i världen plötsligt känns bagatellartade.

Men min älskade Victoria Line – Londons bästa linje – är bara inställd mellan två obetydliga stationer i norr. Och jag stannar nog hemma – i alla fall tills ikväll när de flesta frustrerade pendlare hunnit hem för att skriva arga insändare. Jag antar att detta är en av de dagar då jag ska vara lycklig över att bo i Seven Sisters, njuta av att jobba hemifrån – och försöka att inte skylta för mycket med denna nöjdhet i mina rasande vänners ansikten.

Rollerdisco, blindrestaurang eller ett party med inhyrd s&m-show? Nej, den mest bisarra utekvällen i London kan man få på grekiska klubben Elysee (13 Percy Street, nära Goodge Street t-bana).

Konceptet här är egentligen ingenting speciellt – en klubb där Londons grekiska befolkning kan festa loss. Det är tallrikskrossandet jag inte riktigt förstår mig på.

Vi kom in tillsammans min grekiska vän – jag har hört att man inte kommer in utan en grekisk vän – och fick snabbt ett bord eftersom han vuxit upp med en av ägarfamiljens söner. Vid de flesta bord satt män i tighta skjortor med alkohol och grekisk mat. Framför dem trängdes kvinnorna på dansgolvet. Och när männen vid något tillfälle ville svänga sina lurviga till den grekiska livemusiken bildade de andra en ring och gick ner på huk runtom dem. En kvinna sålde blommor som några män kastade på sångerskan för att visa sin uppskattning.

Kring midnatt gick en kvinna fram och drämde en tallrik i golvet. Nu var isen – och tallriken – bruten. På Elysee kan man betala £20 (ca 215 kr) för en trave tallrikar. Folk började gå fram och slänga dem på dansgolvet – som sakta fylldes av krossat porslin. Att det dessutom var IKEA-produkter som krossades stack extra mycket i mina ögon.

Som någon slags fallossymbol hade de extra flashiga männen köpt flera travar och hade ett torn av tallrikar på sitt bord. Och istället för att leka frisbee med var och en av dem, så puttade en av kostymmännen bara nonchalant traven över bordskanten så att han fick en liten hög jämte sig. Att inte ens ödsla energi på det roliga i att krossa något verkade vara det ultimata tecknet på välstånd.

Jag berättade för mina vänner om hur det i Sverige varit poppis att spruta eller vaska champagne. När alla skakade förbryllat på huvudet undrade jag lite vad som var olikt här, förutom att IKEA-tallrikar är något billigare än en flaska Dom Perignon.

Dagen efter vaknade jag upp med en smula huvudvärk. Inte på grund av för många KEO-öl eller mojitos på sköna förfeststället Jerusalem Bar & Kitchen, utan eftersom någon övertygat mig om att få en tallrik krossad – på mitt huvud.

Vi kom dit som blyga åskådare. Men snart hade jag och mina två vänner funnit varsin kudde – och gav oss in bland de tusentals andra i det enorma kuddkriget på Trafalgar Square. Det var International Pillow Fight Day 2014 och sådant skojar inte Londonborna bort.Tjejer och killar, britter och utlänningar, gamla och unga, alla hade samlats på torget för att helt enkelt banka på varandra med kuddar så att dunen flög i luften. Mitt i kaoset av folk i pyjamasar, åskådare, fotografer och – framförallt – kuddar, stod vi en kort stund och undrade hur man började. Sedan slog någon till mig i huvudet och vi var igång.

Jag och mina vänner gick in i slagfältet och bankade på alla huvuden vi såg. Plötsligt kändes hela torget som en enda stor liveversion av leksaken där man bankar ner spikar med en hammare. Folk samlades i ringar, skrek: ”Han har skägg!” och attackerade någon oskyldig stackare, för att senare hojta: ”Hon har gröna skor!” och ge sig på någon annan. En man i pandakostym gick med en kudde i var hand och matade på allt och alla som en riktig ninjapanda. Och alla andra varvade små luriga engångsslag med korta närstrider.

Just den lördagen gick ingen fri på torget. Med detta i åtanke gick jag och mina kompisar loss på varandra – och på andra Londonbor. När annars kan man dra till en japansk turist, en liten pojkscout eller en man i stålmannenkostym, så hårt man kan i huvudet med en kudde? Så fort någon trängde sig förbi oss i folkmassan så slog man till denne i huvudet. Och jag funderade på hur härligt det varit om man fått göra det varje gång någon på stan irriterar en.

Situationer där jag skulle vilja slå Londonborna hårt med en kudde:

• När jag har bråttom i Covent Garden – och måste kryssa mellan italienska familjer, tyska pensionärsgrupper och holländska skolklasser.

• När jag råkat hamna i tunnelbanan mellan 17 och 19 på kvällen.

• När folk slösar bort dyrbar tid i denna underbara stad på att kolla på gatuartister.

• När jag går förbi denna lokala busshållplats som alltid tar upp hela trottoaren. Det känns som att folk står där och hänger utan att ens gå på bussen när den kommer.

• När någon tar upp en maskin på mitt utegym – bara för att sitta och pilla på sin mobil.

Saharadammet som smutsat ner stan i veckan börjar lätta (tyvärr till förmån för regn) och vi går mot en ny superhelg i London. Här är tre av många anledningar till detta.

1. Internationella kuddkrigsdagen

Varje år samlas hundratals på torget bara för att banka på varandra så att dunen flyger. Är du nära Trafalgar Square kring klockan 15 på lördag den 5 april så missa inte detta superevenemang. Är du i någon annan stad så kan du hitta platsen för slaget här. Medtag egen kudde.

2. Londons kaffefestival

Mellan 3 och 6 april är det London Coffee Festival i Old Truman Brewery på 15 Hanbury Street, vid Brick Lane. Här kan du smaka det senaste, godaste och konstigaste inom kaffevärlden.

3. Getrace

Ready, set.. goat! Samtidigt som Oxford och Cambridge tävlar i det årliga båtracet på Themsen så hålls på söndag ett alternativt ”Goat Race” på Spitafields City Farm klockan 13. Såhär såg det ut i fjol:

Vill man vara traditionell kan man ju alltid gå och se det riktiga båtracet mellan de två universitetsstäderna. Här finns mer information om var man bäst gör det.

Efter en vecka av regn och gliringar om att ”det väl är bättre än det ryska vädret” vände plötsligt allt. I helgen fick vi strålande sol och Londonborna kastade allt de hade för att njuta av en pint på närmsta terrass. Jag njöt både av en pint och av att slippa förklara för folk att Sotji, som jag just kommit hem ifrån, faktiskt haft toppenväder nästan hela tiden.

Efter att helgens footvolleypass var avklarat i Shoreditch Park gick jag på jakt efter några sköna takterrasser i området. Jag fann tre:

Queen of Hoxton, 1-5 Curtain Road, EC2A 3JX

En klassiker mitt emellan Shoreditch och City vilket ger en härlig blandning av bankmänniskor och hipsters. I år tas halva terrassen upp av en stor indiantipi, så man står ganska trångt på den övriga ytan. Det fina är att det grillas hamburgare i tipin så att man kan stanna ett bra tag efter att solen gått ner över östra London. Och vill man faktiskt gå inomhus är ställets nedanvåning en skön pub med biljardbord och foosball.

The Red Lion, 41 Hoxton Street, N1 6NH

Min absoluta favoritterrass. Ovanför denna i övrigt sköna trevåningars pub ett stenkast från Hoxton Square ligger områdets skönaste terrass. De har gott om sittplatser, skönt folk, billig öl och en gedigen hot dog-meny. Varför inte en ”The King” – en bockwurst med jordnötssmör, sylt och bacon – som kvällssnack?

Golden Bee, Singer Street, EC1V 9DD

Äntligen hade detta ställe med utsikt över Old Street inte stängt för en privat fest när jag kom förbi. Här var det aningen högre klass. Fräschare möbler, renare ställe och cocktails. Stämningen bland bankmänniskorna där kändes inte lika avslappnad på de andra ställena, men en schysst happy hour, några välgjorda passionsfruktcollins och en sol som gick ner över Shoreditch gjorde det till en fin stund ändå.