Äntligen har min viktigaste Londonguide – nöjesguiden – kommit ut. Den finns nu här – att läsa online eller ladda ner med Aftonbladets Plus-tjänst. I den finns över 110 tips som täcker upp hur man tar sig hit och runt – men framförallt vart man tar vägen på kvällen, när shoppingen och sightseeingen är över.

Det svåra när jag skrev guiden var inte att hitta bra ställen att rekommendera – utan snarare att sålla bland mina många smultronställen. Något som också är svårt att visa upp i en guide är alla olika popups och temporära event som hela tiden dyker upp och försvinner, men de kommer här i bloggen istället.

Trots åtskilliga timmars kärleksfullt arbete med guiden, så är jag kanske ändå mest nöjd med framsidan, som vi tog en ljummen fredagskväll på Old Compton Street i Soho. Det kändes väldigt rätt att stå där i vimlet med en drink i handen (mellan bilarna, som av någon anledning fortfarande får köra på denna väg på helgerna).Men när jag och min kompis Fredrik senare mötte upp med hans flickvän och hennes vänner på restaurangen La Polenteria (underbar polenta, små men billiga portioner) så kände jag mig inte lika naturlig.

Men det fina med London är att ingen – knappt ens Fredriks tjejs kompisar som jag träffade för första gången – undrade varför jag såg ut som om jag skulle på ett cocktailparty. I London är det aldrig fel med en tredelad kostym och drinkar, och det älskar jag.

Mary J Blige på Roundhouse i torsdags krönte en musikvecka i London, där jag hunnit med fyra konserter av olika storlekar och stilar, på olika ställen. Den första var med ett bekant ansikte på scen.

Min Höörskompis Andrea (t h) har börjat spela bas i ett band som heter LUST. Och nu fick jag äntligen se dem live – på mysiga Old Blue Last, en klassisk stor 315 år gammal musikpub i Shoreditch. LUST, med tre svenska tjejer i spetsen, var verkligen grymma och jag kommer helt klart att följa deras framfart i London. Old Blue Last ser mest ut som en stor lokal med en bar i hörnet. Men stället på hörnan till Curtain Road bär på en hel del historia. Innan det blev pub för över tre sekler sedan var det en bordell. På Old Blue Last har även Shakespeare hängt en del i sina dar. Efter att bordellen gjorts om till pub, alltså. Det var faktiskt teatern ovanför puben som senare flyttades till Southbank och blev den anrika The Globe-teatern.

Så sent som mellan 1970- och 90-talet var Old Blue Last ett ruffigt ställe med en skum klientel och olagliga strippshower. Och när hipstermagasinet Vice köpte upp det 2004 beskrev man det som ett ”skithål”.

Sedan dess har bland annat Arctic Monkeys, Amy Winehouse, Lily Allen och Klaxons spelat på den legendariska scenen. Och nu även LUST. Dem kan du lyssna på här.

Äntligen är det klart. Den 12 september 2015 kommer tunnelbanan i London att på helgerna gå hela natten, berättar TfL (Transport for London) till Londonbornas förtjusning. Det kommer helt klart att förändra stadens uteliv på många sätt.

Nu kommer man vid midnatt slippa att besluta mellan hemgång eller en jättesen utekväll. Det kanske kan öppna upp för att fler barer och pubar börjar ha öppet till 01 eller 03. Det blir lättare att gå ut i andra delar av staden. Och även om nattbussfyllegänget nu förmodligen flyttar med till tuben så innebär det i alla fall att man får spendera en mycket kortare tid med folk utklädda till superhjältar som sjunger fotbollssånger och spyr.

Det kommer även göra mitt område, Seven Sisters, mer attraktivt eftersom vi ligger på en av superlinjerna, Victoria Line. En spontan idé vid 03-tiden på en bar nära Oxford Circus skulle i teorin mindre än en halvtimme senare kunna bli en efterfest hemma hos oss. På gott och ont.

Helgerna är i och för sig en tid på veckan då jag brukar undvika de centrala delarna av London, men det kanske det blir ändring på nu också. Tack TfL!

Det är just för dessa dagar jag har Stockholm och Malmö sparade på min telefons väderapp. Det visar regn, rusk och 0 grader på nätterna i mina svenska favvostäder. Samtidigt skiner solen och vi ligger fortfarande bekvämt tillbakalutade på 20-strecket om dagarna, med så mycket som 25 grader och sol i söndags. London må ha sina gråa månader, men september är inte en av dem. Och svenskar med fördomar om att huvudstaden i någonting som fortfarande heter Storbritannien skulle vara en regnigare plats än hemma, är varmt välkomna hit.

BBC, ITV och Sky får därmed vänta ett tag till – stadens bästa kanal heter fortfarande Regent’s Channel. Den sträcker sig från Heathrow i väst till Limehouse i öst och går igenom flera favoritområden som Little Venice, Camden, Angel, Hoxton och London Fields. Jag och mina flatmates Fredrik och Malin tog en utelunch vid en av slussarna. Vid Angel ligger sköna puben The Narrowboat men vi ville ta det lite enklare, med Sallad från Sainsbury’s och cider.

Denna lugna värld är en härlig blandning av folk som bor i båtar, folk på promenad, cyklister och kanotister. De flesta båtboende tvingas för att slippa betala för dockning flytta runt varannan dag och en båt, som måste vänta på slussar att öppna och stängas för att ta sig fram, känns lugnande för en stressad Londonbo att se på. Allt behöver inte ske som i en snabbspolning.

Jag är förundrad, men framförallt väldigt glad, över att fler turister inte verkar tycka att denna dolda pärla är mer intressant än till exempel Covent Gardens torg.

Efter en sommar i Stockholm har jag återigen vant mig vid att helgerna i London börjar redan på onsdagen. Det är för mycket folk att hinna se och för många ställen att hinna uppleva för att bara två och en halv dag ska räcka till. Därför blir det ofta afterwork-drinkar, konserter, fotbollsmatcher, pingisturneringar eller teater även mitt i veckan. Eftersom jag jobbar hemifrån är det extra viktigt att få ta del av det sociala after work-livet på kvällarna. Därför hakar jag ofta helt enkelt på någon kompis och tar en öl med dennes kollegor på kvällen. Det finns många fördelar med detta. Man är alltid välkommen som ett nytt ansikte bland kollegor som kanske sett varandra lite för ofta under dagen, och skulle man inte trivas i ett sällskap är det bara att byta grupp kollegor till nästa gång.

I går bjöd min kompis Dany med mig till AW på Porterhouse – ett trevåningars ölmecka som trots läget mitt bland Covent Gardens turistfällor är ett klassiskt tillhåll för locals efter jobbet. Det som vanligtvis är ganska lugnt och mysigt exploderar varje dag mellan 17 och 21 till ett jättemingel Londonbor emellan – och jag älskar det. Porterhouse har en massa spännande ölsorter och har sedan jag var där senast även blivit en fullfjädrad fotbollspub. Hennes kollegor? Helt okej. Det kommer nog att bli fler gånger med dem.

Porterhouse: 21-22 Maiden Lane, WC2E 7NA

Tre andra bra afterwork-häng i området:

Gordon’s wine bar, 47 Villiers Street, WC2N 6NE: Vin och ost i en enorm gränd nere vid Embankment.

The Round House, 1 Garrick Street, WC2E 9BF: En stor härlig pub med en massa plats utanför att stå och svalka sig med en öl på efter en lång, eller kort, arbetsdag.

The Harp, 47 Chandos Place, WC2N 4HS, en av Londons minsta, äldsta och mest klassiska pubar som vunnit ”Årets pub” flera gånger.