Vi är i krig! Nej, inte mellan Sverige och Ryssland, i skrivandets stund, utan mellan London och New York. När svenskarna flyr höstrusket för en weekend av neonljus, shopping, värmande drinkar och… ja, något mildare höstrusk, så är det ofta dessa bjässar det står mellan. Och i Aftonbladet Resas oktobernummer försvarar jag Londons färger i en jämn battle i sju ronder, mot Resas New York-skribent Lotta Zachrisson. Utgången? Ja, det får ni läsa om i magasinet eller med Plus online. Jag kan bara säga att det inte var överraskande, att erfarenhet vann mot ung hunger, att sofistikerat besegrade skrikigt, att en kort och billig resa överträffade en lång och dyr sådan, att fotboll med fötterna utklassade fotboll med händerna och det inte bara är storleken som räknas när det kommer till byggnader.

Här är min ingress som i slutändan inte fick plats i tidningen:

”Jag blev förälskad i London redan när jag som 18-åring åkte dit med en kompis för att fira nyår. Det blev bara klassiska turistgrejer; sightseeing kring Themsen, shopping på Oxford Street och häng i baren på Generator Hostel. Men det spelade ingen roll – det var mixen av folk från hela världen jag föll pladask för.

Efter flera år på resande fot bestämde mig för att flytta till detta brittiskt förpackade hopkok av alla kontinenter. Jag har nu varit Londonbo i fem år och hittar fortfarande nya världar bara några tubestopp bort.

Bäst av allt är att denna metropol ligger mindre än två timmar hemifrån – och att britterna under tweedkavajerna är ganska lika oss svenskar. Hit slipper du slösa dagar på resor, flygplatsförhör och jetlag för att komma. Här behöver du inte göra långa matematiska uträkningar på dricks och moms varje gång något ska handlas. Här är du som 18-åring inte plötsligt tre år för ung för att ta del av stadens nattliv. Och här slipper du att ständigt undra om samtalspartnern förstått ironin i ditt skämt. Tittar du bara åt rätt håll när du går över vägen så är London så lätt att vistas i – och fortfarande ljusår från någonting liknande i Sverige.

New York är kanske samma myllrande metropol, fast ung och extrem snarare än historisk och sofistikerad. Det blir lite som att välja mellan Justin Bieber och Paul McCartney – och jag vet vem av dem jag helst bjudit på middag.

New York saknar den historia som ligger i Londonluften. Frank Sinatra i all ära – i den brittiska huvudstaden promenerar man runt på samma gator som William Shakespeare, Charles Dickens och Winston Churchill en gång gjort. Det är någonting med drottningen, kullerstensgatorna, tedrickandet och de gamla pubarna som får mig att känna att New York behöver några sekel till på sig för att mogna.”

Det blev trots allt en jämn match och jag fick lite mersmak på New York, dit flera av mina kompisar flyttat den senaste tiden. Det kanske blir en tripp dit i höst för mig ändå – om än bara för att bekräfta att London är bättre.