Som nöjesjournalist blir jag ofta inbjuden till konserter, förhandsvisningar, utställningar och andra event. Det är alltid lika trevligt. Och de kompisar som visar sig vara jättefans till artisten/serien/skådespelarna är alltid lika förbannade. Så var verkligen fallet när ”Game of Thrones”-utställningen kom till O2-arenan i London och jag fick en guldbiljett till ett miniatyr-Westeros.

Uppspelta fans välkomndes till kön av en korp – som olikt den i serien faktiskt bara hade två ögon.

Inne i utställningen fick man se många av karaktärernas dräkter – och vapen.

Och man fick även själv prova på att hålla i de supertunga svärden. Den uppmärksamme läsaren ser dock att denna bjässe – skådespelarna berättade senare för mig om hur de plötsligt förväntades att obehindrat kunna lyfta jättetunga vapen som detta – hölls uppe på en ställning.

Man kunde själv bli en del av den populära tv-serien – till exempel genom att förvandlas till en White Walker framför en green screen.

Man kunde även filma sig själv bli attackerad av en eldsprutande drake. Jag valde att ta rollen som helt överrumplad och oförberedd på angreppet. Klippet hittar du, och förhoppningsvis seriens producenter, här.

Fast jag vet inte hur sugen jag ändå skulle vara på att kånka runt på dessa supertunga kläder och vapen. Däremot så kändes järntronen väldigt hemma. Skulle ett erbjudande till en roll där man mest sitter och myser i den dyka upp så kanske kan hade kunnat fundera på det.

Grymmast av allt var ändå 4D-upplevelsen, där jag iklädd en huva och hörlurar ställde sig i en slags hiss som tog mig upp till toppen på en mur. När hissen skakade så vibrerade golvet och ju högre vi kom desto mer blåste det. Väl uppe på muren kunde jag blicka ut över en ”Game of Thrones”-värld – innan jag blev beskjuten av ett eldklot och snart störtade ner mot en säker död. Det blev vitt på skärmen och jag tänkte att denna minut nog är ungefär lika länge som jag klarat mig i den världen om jag hamnat där på riktigt.