Solen skiner, termometern visar 27 grader och vi kan väl en gång för alla begrava myten om London som en regnig stad. I några veckor till. Och innan hösten åter lägger sig över hustaken tänkte jag hinna rekommendera en ny takbar – Queen of Hoxton.
På bekvämt gångavstånd från både Liverpool Street och Shoreditch ligger denna pub som har mycket att erbjuda. Förutom pingis och andra sporter håller denna färgglada vuxenlekplats i konserter, gallerier och filmvisningar. Takterrassen är stor och är perfekt för en sensommarkväll – både om du vill hänga med alternativt Shoreditchfolk eller om du gillar män i kostym.
Takbarerna i London – och på de flesta ställen – har en tendens att vara lite snobbiga. Det är ofta hög loungemusik, dyra cocktails och en ganska stel stämning. Därför blev jag glad när jag upptäckte Dalston Roof Park, som är raka motsatsen. I sann östlondonsk anda är taket omgivet av örtrabatter. Man kan slå sig ner på små stolar eller på det gröna låtsasgräset och blicka ut över ruffiga tak – med de klassiska Londonskraporna i bakgrunden.
På Dalston Roof Park har de ofta DJ:er, filmvisningar och andra festivaler. Den sköna vibben, högt ovanför Dalstons tak, är helt klart värt de £3 (ca 30 kronor) som det kostar att bli medlem. Nu ska jag hänga där så mycket jag kan innan vädret slår om.
London saknar stränder. Men Camden Beach, som nu öppnat på Camden Roundhouses tak, är ett gott komplement.
Vi hade funderat på var vi kunde ta vår fredagsöl. Och letat efter ett inte alltför högljutt ställe i Camden där man kunde sitta. Vad kunde då varit bättre än att slå sig ner på denna temporära sandstrand, kolla på amatörakrobater och dricka en kall öl i eftermiddagssolen? Kanske att slå sig ner i en av strandens solstolar, men det var ändå toppen.
Strandfest – mitt i Camden.
Det finns även en VIP-avdelning – och pingisbord.
Varje gång en amatör lyckades kasta sig i armarna på killen i trapetsen byttes fredagstjattret mot applåder. Mycket roligare än pubars vanliga bakgrundsunderhållning: någon Manchester United-klassiker från 90-talet.
Istället för att stå inklämd i någon trång Camdenpub satt vi nu i sanden, lyssnade på Bob Marley och kände lukten från grillen som serverade hamburgare till hungriga helgfirare. Det bildades snabbt kö till drinkarna men de har smart nog upprättat en ”Snabb öl-kö” där det enda bartendern frågar är: ”Hur många?”
Dessa 150 ton fin sand på 900 kvadratmeter lockade förra året 40 000 besökare. Barn är varmt välkomna – men man får ta med egen hink och spade.
Med gratis inträde, pingisbord och supersnabb service har det sällan känts mer motiverat att betala över 40 kronor för en burköl.
När man trängs mellan italienska barnfamiljer, busslaster av kinesiska turister och amerikanska backpackers på Trafalgar Square är det svårt att tänka sig vilken fristad som finns bara några våningar upp. En solig dag tog vi en eftermiddagsdrink på Vista som ligger ovanpå The Trafalgar Hotel. Denna ganska stekiga takterrass är perfekt för ljumna sommareftermiddagar och kvällar.
Trots ganska hårt pumpande loungemusik så blir det fyrstjärniga hotellets tak en lugn oas att pusta ut på efter en shoppingrunda i centrum. Den välklädda barpersonalen gör en del spännande cocktails att njuta av medan man kollar ut över Trafalgar Square, London Eye och The Shard. Med en hel del växter och sköna dekorationer blir nog Vista det närmsta man kan komma en av mina favoritbarer i världen – 1-Altitude i Singapore.
Den enda smolken i cocktailglaset är att de tar fem pund i inträde. Men det kan det helt klart vara värt att få andas lite ren… eller ja, mindre smutsig, luft för en stund. För att du inte ska behöva gå till Trafalgar Square i onödan – ring gärna innan och dubbelkolla att de inte har något privat event när du vill gå dit. Londonborna älskar att festa på samma nivå som kändisarna, även när kändisen är en staty som står på en 50 meter hög kolonn.
Nere vid Embankment ligger Tattershall Castle – en båtpub. Vi drog dit häromdagen för att avsluta en varm sommarkväll när alla andra uteserveringar hade stängt i området. Det var underbart att sitta i – inte bredvid – Themsen, med utsikt över London Eye och Big Ben. Båten är även riktigt mysig regniga dagar då man kan sitta under däck, precis vid vattenytan. Till skillnad från andra restaurangbåtar gäller enkel pubmat och dryck. Du behöver inte boka bord, stå i köer eller klä upp dig. Det är enkelt: mat och dryck på en båt – fast med en underbar utsikt att njuta av.
På fredags- och lördagskvällar är centrala London trångt, dyrt och högljutt. Två helger i rad har Opium givit mig ett lugn. Baren Opium då alltså.
När klockan passerat midnatt är det svårt att sitta ner och ta en drink någonstans i områdena kring Soho, Covent Garden eller Leicester Square. Vill man inte betala inträde och kastas in i O’Neil’s vilda västern-fyllor, Leicester Squares tonårsdraman, Sohos gayklubbar eller Covent Gardens möhippor, så finns det inte så många tydliga alternativ.
Opium ligger på Gerrard Street, Chinatowns huvudgata, och är tillsammans med Experimental Cocktail Club, en harmonisk fristad mitt i helgkaoset. Här slipper du fotbollssånger, köer, bråk och överpriser. Opium erbjuder exotiska cocktails, dim sum och en härlig atmosfär som inspirerats av opiumtidens barer i Shanghai.
Därför har jag två veckor i rad nu dragit upp mitt sällskap genom den diskreta gröna dörren för att ha möjlighet att sitta ner, prova spännande drinkar och prata. Opiums två våningar har två barer. I en bar har de hällt över all sprit i kinesiska medicinflaskor så att man inte bara ska kunna beställa ”det gamla vanliga” utan att tvingas konversera med bartendern. Killarna bakom baren är grymt kunniga och experimenterar gärna fram något speciellt åt dig. Drinkmenyn ändras förresten fyra gånger om året beroende på vad för slags kryddor de kinesiska affärerna i Chinatown har inne de olika säsongerna.
Den andra baren är ett ”bartender’s table” som ser ut lite som ett stort köksbord. Här kan du slå dig ner medan bartendern kommer över och blandar drinken bredvid dig. Min favoritdrink är The Sorcerer som består av vetevodka, maraschinolikör, granatäpplejuice, aloe vera-juice, citronjuice och rossirap.
Drinkarna kostar runt £12 (ca 125 kr) vilket givetvis är lite mer än i övriga London. Men jag tror att jag nått åldern då konversationer och drinkar – istället för öl i håret och söndertrampade fötter – är värt varenda penny.
Opium: Bakom den gröna dörren på 16 Gerrard Street i Chinatown.
Och så var det höst igen. Ett ställe som värmer regniga sommardagar är Spiritual Caipirinha i Camden. Den brasilianskägda lilla baren bjuder inte bara på drinkar som för tankarna till Copacabana – de har livemusik varje kväll och det är alltid bra drag.
Caipirinhas!
Inte klackarna i taket, men väl ett par ben. Duon Me and Deboe var i alla fall grym.
Barens väggar är fulla av konst.
Här hänger konstnärer och musiker och eftersom den ligger lite gömd mittemot den klassiska musikklubben Barfly, så hittar folk sällan dit av en slump. Eftersom baren är ungefär lika stor som mitt vardagsrum och, med en härlig hemtrevlig feeling, faktiskt känns som ett sådant, så kan det bli väldigt packat på fredagar och lördagar. Baren ligger även bakom denna sköna video med några av husbanden.
Det är inte trickfilmat. Allting sker i en tagning och – kanske mer överraskande – det är faktiskt soligt i London ibland.
Skånske Petter Larsson, 25, har bott i London i tre år. Han älskar mixen av musik, mode, mat och märkliga människor. Utöver journalistjobb så bedriver han en ändlös jakt på nya områden, trender och barer.