I helgen fick Londonbesökare sig en märklig upplevelse när tusentals tomtar marscherade genom stadens gator. Alla klädda i rött och vitt önskade storögda åskådare god jul medan de vandrade från norr, söder och öst mot slutmålet; Hyde Park. Men förutom julhälsningarna och kläderna så fick vi se tomtar som man inte riktigt är vana att se dem. Med en stor flaska cider i högsta hugg. Kastandes brysselkål på andra tomtar. Uträttande sina behov bakom en byggnadsställning. I vilket fall som helst så var det ett fint Londonminne. Och det här var första gången som jag själv deltog i det årliga event som kallas Santacon.

Under mitt första år i London 2007 stod jag inne på Mayfairpuben Bonds där jag jobbade som servitör när en oändlig mängd tomtar plötsligt passerade förbi vårt fönster. Det tog liksom aldrig slut. Jag minns fortfarande det som något av det konstigaste jag sett på Londons gator, och jag har sett en hel del. Efter det har jag i flera år råkat hamna mitt i någon av de tre tomtemarscherna, så i år bestämde jag och min flatmate Malin oss för att hänga på.

Vi köpte varsin tomtedräkt och mötte upp med det 500-tal tomtar som gått den östra rutten från Victoria Parks Winterworld till Liverpool Street. Så snart tomtedräkten kommit på var vi en av dem, och det var en samhörighet jag kanske inte känt sedan jag som tonåring åkte med MFF Support på bortamatcher. Alla tittade medan hundratals tomtar fyllde Liverpool Street Station, skanderandes: ”Vad vill vi ha? Jul! När vill vi ha det? Nu!” Men bakom mitt skägg kändes det ganska lugnt.

Det var en trevlig samling människor. Inte helt oväntat kändes det som att majoriteten var australiensare, men jag pratade även med folk som rest dit från andra delar av England för att delta i tomtetåget.

Vi hamnade på St Pauls-katedralens trappor, marscherade sedan till Covent Garden där vi fyllde torget, och tog oss slutligen till Hyde Park där tomtarna från den norra och södra rutten mötte upp för en jättegatufest. Alla var glada – en hel dags drickande kan ha haft något att göra med det – och det faktum att alla hade tomtedräkt gjorde det jättelätt att prata med främlingar.

Det bästa med dagsfester är att man kan gå hem så tidigt. När det varit mörkt i flera timmar och jag var redo att lämna tomtarna, ta av mig skägget och träffa några kompisar var klockan bara 21.

Nästa år ska vi vara med från början, med en större grupp kompisar. Se till att vara i stan då!

Då var det dags igen. Detta årliga jippo som man kanske inte vill ha på sin egen gata, men som kan vara kul att se lite sådär på avstånd.

Nej, i London syns inga studentflak till. Fotbollsfans, möhippor och backpackers på pubcrawl håller bra liv i luckan på stan som det är. Jag talar givetvis om nakencyklingen som åter intar London nu på lördag.

Ställ dig någonstans vid Marble Arch, Regents Park, King’s Cross, Clapham Junction, West Norwood, Knights Hill eller Tower Hill och upplev den bisarra synen av hundratals cyklister i bara mässingen som svischar förbi.

Jag jobbade för några år sedan på restaurangen Henry’s i Covent Garden och fick mig en hände-det-där-just-nu-på-riktigt-upplevelse när allt jag plötsligt såg utanför fönstret var hud, cyklar och cykelhjälmar.

Läs här för mer utförlig information. Och tänker du hyra en Barclays-cykel till helgen – torka av den först.

Vi kom dit som blyga åskådare. Men snart hade jag och mina två vänner funnit varsin kudde – och gav oss in bland de tusentals andra i det enorma kuddkriget på Trafalgar Square. Det var International Pillow Fight Day 2014 och sådant skojar inte Londonborna bort.Tjejer och killar, britter och utlänningar, gamla och unga, alla hade samlats på torget för att helt enkelt banka på varandra med kuddar så att dunen flög i luften. Mitt i kaoset av folk i pyjamasar, åskådare, fotografer och – framförallt – kuddar, stod vi en kort stund och undrade hur man började. Sedan slog någon till mig i huvudet och vi var igång.

Jag och mina vänner gick in i slagfältet och bankade på alla huvuden vi såg. Plötsligt kändes hela torget som en enda stor liveversion av leksaken där man bankar ner spikar med en hammare. Folk samlades i ringar, skrek: ”Han har skägg!” och attackerade någon oskyldig stackare, för att senare hojta: ”Hon har gröna skor!” och ge sig på någon annan. En man i pandakostym gick med en kudde i var hand och matade på allt och alla som en riktig ninjapanda. Och alla andra varvade små luriga engångsslag med korta närstrider.

Just den lördagen gick ingen fri på torget. Med detta i åtanke gick jag och mina kompisar loss på varandra – och på andra Londonbor. När annars kan man dra till en japansk turist, en liten pojkscout eller en man i stålmannenkostym, så hårt man kan i huvudet med en kudde? Så fort någon trängde sig förbi oss i folkmassan så slog man till denne i huvudet. Och jag funderade på hur härligt det varit om man fått göra det varje gång någon på stan irriterar en.

Situationer där jag skulle vilja slå Londonborna hårt med en kudde:

• När jag har bråttom i Covent Garden – och måste kryssa mellan italienska familjer, tyska pensionärsgrupper och holländska skolklasser.

• När jag råkat hamna i tunnelbanan mellan 17 och 19 på kvällen.

• När folk slösar bort dyrbar tid i denna underbara stad på att kolla på gatuartister.

• När jag går förbi denna lokala busshållplats som alltid tar upp hela trottoaren. Det känns som att folk står där och hänger utan att ens gå på bussen när den kommer.

• När någon tar upp en maskin på mitt utegym – bara för att sitta och pilla på sin mobil.

Det är fredag, det ösregnar och Londonborna letar efter ljusglimtar i vardagen. Och helgens bokstavliga sådan sker på lördagskvällen den 9 november då Regent Streets julbelysning tänds klockan 19.

Eventet, som inleder en mysig jultid i London, kommer gästas av bland andra sångerskan Eliza Doolittle. MC är Baby Spice Emma Bunton, som kommer att återförenas med Sporty Spice Mel C och framföra Spice Girls-hiten ”2 become 1”. Tycker du inte att ett av Londons juligaste event är spännande nog så borde väl en Spice Girls-återförening – och fyrverkerier – vara det.

Och nej, Spice Girls är inte bortglömda. ”Wannabe” gjorde senast igår succé när den spelades på Dalstons hippaste klubb, Alibi.

Själv ska jag på en intim Robbie Williams-konsert på Palladium, med cocktail-klädkod. Hans kommande skiva, ”Swings Both Ways”, som släpps den 18 november, är ett swingalbum – därav den glamourösa tonen på kvällens tv-inspelade konsert.

Jag intervjuade Robbie om livet som pappa, bråket med Gary Barlow och nya skivan på Savoy här i London för några veckor sedan. Han är världens bästa intervjuobjekt och säger hela tiden roliga grejer med en riktigt skön distans till sig själv. Intervjun kommer snart i Aftonbladets magasin Söndag.

T-bana till Regent Street: Oxford Circus och Piccadilly Circus.

Då var det åter dags för västra London att ta av sig sin tweed-kavaj, lämna villan och smutsa ner sig på gatorna med miljontals andra. Notting Hill Carnival är här. Den 25 och 26 augusti förvandlas denna lugna och pittoreska stadsdel till en gatufest då den helt tas över av festsugna från hela London. Åk dit och ta dig en titt, men här är några tips:

• Kom ihåg att söndagen är ”barn-vänlig” medan måndagen är ”för vuxna”.
• Är du ambitiös: Kolla schemat och kartan och gör lite planer innan. Vill du bara känna vibben är det bara att följa med strömmen, men räkna då inte med att få se så mycket mer än folk, folk och folk.
• Gå inte av på Notting Hill Gate utan åk till några av stationerna i närheten och promenera därifrån.
• Åk dit i samlad trupp. Det är helt omöjligt att hitta varandra i vimlet – speciellt då mobilnätet ofta överbelastas.
• Ha alltid kontroll på var närmsta toalett är. Har du inte det, håll dig borta från karnevalölen.
• Jag känner mig lite löjlig som säger det, men ha koll på grejerna, skippa Rolexklockan och låt den där svindyra nya vita skjortan ligga kvar på hotellet. Vad som helst kan komma att regna från Notting Hills himmel i helgen.

Nu hoppas jag bara att vädret ska klarna. Lite sol gör det lättare att komma i stämning. Ha en trevlig karneval!