I vintras besökte jag Shoreditchs kattkafé, Lady Dinah’s Cat Emporium. Sedan det öppnade i fjol har Londonborna strömmat dit för att ta en fika och kela med en av kaféets elva inneboende katter. Intresset har varit enormt – tre månaders väntetid för några timmars kaffe, kaka och katt – och Storbritanniens första version av detta japanska fenomen har fått flera kopior runtom i landet.

I vår går Londons djurkafétrend ännu längre. Först fick vi reda på att ugglefiket Annie the Owl kommer till stan mellan den 9-14 april. För £20 (ca 260 kr) får man då entré, en smoothie, och två timmars ugglande med fjädervännerna som flugits in från Asien. Pengarna kommer att gå till förmån för ugglor i Storbritannien och de hade nog kunnat ta mer betalt – över 125 000 personer har fyllt i formuläret till lotteriet om en plats på kaféet. Sitt inte där och uggla – signa själv upp här och hoppas på flax!

Och det blir bättre än så. Svinigt mycket bättre.

Strax efter att jag fått alla mina vänner att skriva upp sig i lotteriet kom nyheterna om ett minigriskafé som poppar upp i London i slutet på maj. Grymt! På Yelps ”Pop-up Pignic” (annat namnförslag var ”London’s Swine and Cheese party, berättar arrangören) kommer man för £30 (ca 400 kr) få en helkväll med mat, dryck och kunskap i gristema (menyn är givetvis fläskfri) i sällskap av ett gäng små knorrande krabater som enligt arrangörerna kommer att födas i april och till eventet vara stora som kaniner.

Även detta superpopulära event, som man som Yelp-användare kan ansöka om biljetter till här, drar in pengar till förmån för grisar i landet. Man vill visa att grisar också har känslor och bör behandlas med samma respekt och ömhet som andra djur.

– Tanken bakom detta är att utbilda hela London. Minigrisar är väldigt chic just nu, men många inser inte hur stora de kan bli när de köper en och sen överger de tragiskt nog dem. Vi tror att det första steget att ta för att stoppa detta är att utbilda folk om minigrisar. Pengar från eventet kommer också att gå till en djurrättsvälgörenhet, säger arrangören Alex Shebar.

Om arrangörerna lyckas anordna det pressevent de sade till mig att de hoppades på, så finns nog risken att jag hoppar grisköttet helt och hållet i framtiden.

Som väntat fick Londons första flingkafé stor uppmärksamhet när det slog upp på Brick Lane. Den lilla lokalen fylld av barndomsnostalgi har varit full sedan dess. Bakom baren finns 120 sorters flingor från hela världen, ett tiotal olika poptarts – och 13 olika sorters mjölk. Populärast? Det är helt klart Oreo-flingorna som tog slut direkt, säger ägaren Gary Keely, som öppnat stället med sin lika skäggprydde tvillingbror, Alan.

Och som om dess ovanliga upplägg inte vore nog så fick kaféet ett rejält pr-uppsving direkt gratis – av TV-kanalen Channel 4 som i en intervju försökte ställa Gary mot väggen. Reportern ville veta hur de kunde ta £3 för en skål med flingor när stället låg i en av landets fattigaste områden, vilket slutligen fick chefen att lämna intervjun för att servera kunder. Det obekväma klippet har blivit väldigt omskrivet och de flesta har tagit kaféets parti. I området Tower Hamlets ligger hundratals hippa pubar och barer och även bankdistriktet Canary Wharf, så varför hoppa på en nyöppnad småföretagare för att de tar betalt lika mycket för en skål med flingor som de stora kafékedjorna tar för en kaffe?

På kaféets Facebook skriver Gary i ett öppet brev till reportern om hur de bland annat samarbetar med välgörenhetsorganisationer för att bjuda mindre privilegierade barn i området på flingor och att han själv kommer från ett fattigt område i Belfast men aldrig skyllt det på de lokala småföretagarna. Han avslutar med att be reportern att själv betala för sin måltid där, vilket han aldrig gjort.

Cereal Killer Café

139 Brick Lane, London, United Kingdom

Nära Liverpool Street t-bana eller Shoreditch High Street overground.

Visst, man åker kanske inte till London för att äta köttbullar och potatismos. Men Curious Yellow Kafé har ändå en av Shoreditchs bästa bruncher. Och det är inte skrikigt in-your-face-svenskt, bara mysigt och subtilt svenskt på ett sätt som i sin tur känns väldigt… svenskt.

Det ligger lite gömt mellan Old Street och Shoreditch Park, mittemot den supersköna pizzapuben The George and Vulture. Gästerna är hippa mediemänniskor som bor i området och gärna njuter av en kanelbulle eller kladdkaka vid sin macbook. Du slipper alltså de svenska au pair-gäng som oftare ses på de mer klassiska skandinavhaken Fika och Scandinavian Kitchen.

Och maten är bara sådär lagom svensk. Köttbulletallriken kommer med en slags mosad potatis med örter i som kanske inte riktigt kan kallas potatismos. Och även om gravlax och annat står på menyn så känns det som att man här gjort sin egna tolkning av det.

Curious Yellow är ett fräscht alternativ till brunchklassikern Breakfast Club – som bara ligger några kvarter bort. Avsluta gärna med en pint på The George and Vulture.

Ett fik som tar betalt per minut lät från början bara som ett nytt försök att krama ”hipsterskatt” ur stackars trendtörstande Shoreditchbor. Men efter ett besök på Ziferblat, i hörnan mellan Old Street och Shoreditch High Street, tycker jag snarare att det känns genialiskt. Uppför en liten trappa ligger ett stort hemtrevligt rum med ett kök som man själv kan gå in i för att göra sin egen fika.

–      Idén är att skapa en plats som är lite som ett vardagsrum för alla att komma till och samlas kring, säger grundaren Ivan Meetin.

Köket är fullt av kakor, te och en kaffemaskin där en man i personalen lär oss att göra vår egen latte. Vill man äta något rejälare är det bara att själv ta med det – bara man diskar efter sig. Till priset av 3p (ca 32 öre) i minuten. Man kan alltså dricka kaffe och äta i en god timme innan man uppnått priset av en cappuccino i ett Londonfik.

–      Här är ingen konsumtion som i vanliga kaféer där man behöver betala för en kopp kaffe, vilket försätter dig i en position som kund där någon serverar dig. Jag gillar inte det där alls, säger Ivan, som sitter i dörren och hälsar på den strida ström av intresserade besökare från hela London som väller in.

Kaféet finns redan på nio ställen i Ryssland och ett i Ukraina. Ivan tror nog att vi snart kan se det på flera håll i London och av de många nyfikna ansikten som dyker upp – och av mina kompisars fascination – att döma så kommer det inte att ta lång tid.

–      Det verkar som att folk är glada över detta och gillar att vara med i processen där vi bygger vår egen lilla koja, säger Ivan.

–      Här behöver man inte hela tiden vänta på att en servitör ska komma över med kaffe, här behöver man inte känna sig pressad att köpa saker hela tiden och känna sig skyldig när man inte gör det. Folk verkar gilla det. Folk jobbar, träffar kompisar, skriver böcker, målar, spelar spel och gör allt möjligt här.

I en stad där folk bor lika packade som en Citybankman på after work ses man ofta ute och gör puben eller kaféet till sitt vardagsrum. Man betalar alltid för läget – sällan för vad man stoppar i sig. Och då känns Ziferblat ganska ärligt. Vi får se om folk fortsätter att strömma in, men jag kommer helt klart att komma tillbaka. Jag är ingen kaffesnobb och brygger gärna min kopp själv om det gör att jag billigt kan slå mig ner med en vän eller laptop en stund.

Ziferblat ligger på 388 Old Street, EC1V 9LT

T-bana: Old Street