Det finns ett fåtal musikskapare inom dansmusiken som i decennier alltid har varit coola, fått fötterna på miljontals människor att säga hoppla! och inte gått bort sig. Giorgio Moroder, Nile Rodgers och Daft Punk är några av dessa legendarer. Nu samarbetar dessa fantastisk herrar på Daft Punks nya album.

Giorgios claime to fame är ett par rejäla discorökare under 70-talet med Donna Summer. Efter att under tidigt 70-tal ha experimenterat med synthar kom genombrottet med det 17 minuter långa ”erotiska eposet” ”Love to love you baby”. En låt som förbjöds både här och där då den ansågs för vågad. Det har dessutom alltid ryktats om att det förekom både det ena och det andra snusket för att få till ett extraporrigt sound under inspelningen i den där tyska studion.

”I Feel Love”, andra låten Giorgio och Donna gjorde har varit banbrytande för all elektronisk dansmusik. Det är fascinerande att höra hur mycket techno Giorgio och Donna spottade ur sig med den låten redan 1976-77.

Nile då. Hans band Chic på något sätt symboliserar discon och låterna har blivit standards hos varje party-dj. Låten ”Le Freak”, som ursprungligen hette ”Fuck off” handlar om ett misslyckat försök att komma in på den legendariska nattklubben Studio 54.

Efter discoeran fortsatte Nile att producera musik. Han har bland annat proddat Madonnas ”Like a Virgin”-album och Bowies ”Lets Dance”-album. Nile var på något sätt även med i Hip Hopens begynnelse då basgången och stråkarna från Niles låt ”Good Times” samplades på Sugar Hill Gangs ”Rappers Delight”.

När dessa legendarer nu ska slå sina svängiga hjärnor ihop med Daft Punks blinkande hjälmar kan det bara bli intressant. Även om det inte blir bra så blir det just intressant.

Kära läsare av Aftonbladets DJ-blogg Pitch. Förutom att skriva om DJ-kultur vill vi att du ska få ett bättre liv. Att du ska bli gladare, snyggare, rikare och mer dansant.

Önskar du bli en alfahane/hona, har du problem med för tidig utlösning, vill du bli smal eller känner du dig allmänt kymig? Då ska du klicka på spelaren nedan. I vågbruset du hör finns det meddelande som sinnesorganen uppfattar men som inte medvetandet registrerar. Pitch, Aftonbladets DJ-blogg till din tjänst!

”You’ve got an organ going there…no wonder the sound has so much body!”

Dj Shadows ”Organ Donor” är en trudelutt som i vissa sammanhang skapar små trumpinnar av fötterna och i andra fall får folk att surt skaka på huvudet. Pitch älskar dock trudelutten. Och aldrig har ett scratchandet varit så vackert. Scrolla fram till 3:20 så får du själv njuta av skuggans makalösa handjobb.

TEKNIK Mmm, detta är ett helt fantastiskt discopaket. Två stycken referensspelare, en remixstation och en discomixer som heter duga. Detta  i en lyxig exklusiv tjusig kulör. Spelaren Pioneer 2000 Nexus är varje dj:s våta dröm. Spelaren kan allt utom att gå ut med hunden. Tonartsmixining till exempel är ju rätt trixigt – men det är inga problem för dessa spelare. Pioneer 2000 Nexus analyserar rätt tonart och visar med färger vilka låtar som passar ihop. Prisbilden på detta exklusiva paket är dock något skev. Endast 4000 numrerade exemplar finns så har du 62 103 riksdaler över är det bara att klippa till. Grunkorna finns även i svart till ett billigare pris.  

DEN GAMLA SKOLAN Den här tillställningen är lite varför jag en gång i världen flyttade från visjan till storstaden. Nu på fredag kan den nördigt houseintresserade delta i ett rundabordssamtal om  Boy´s Own och den brittiska kulturrevolutionen 1986-1992, med Andrew Weatherall och Terry Farley.

Det är Slow Blow Academy som arrangerar tillställningen. Slow Bow ordnar med jämna mellanrum närmast akademiska samtal kring klubbmusik. Tidigare har ämnen som den brittiska reggaen Lovers Rock, Krautrock och New Yorks underjordiska diskoscen avhandlats. Nu på fredag är det samtal kring basgångar och slutet av 80-talets London. Så här skriver Slow Bow själva:  Slow Blow Academy #4 vänder blickarna mot 80-talets London och bläddrar i tummade nummer av Boy´s Own, fanzinet som kom att kallas ”the village newspaper of acid house”. Ett fanzine kring musik, mode, fotboll och droger som blev en rörelse som inte bara ändrade dansgolvets basgångar utan mynnade ut i en kulturrevolution som maskerad under namnet acid house skrev ett nytt kapitel i Storbrittaniens historia. Under ett samtal med grundarna av denna den brittiska houserörelsens heliga skrift, Andrew Weatherall och Terry Farley, tar vi reda på vad det var som verkligen hände i London någonstans mellan hösten 1987 och sommaren 1988.

Samtalet äger rum på Bio Rio, Hornstulls Strand 3, fredagen den 25 januari, kl 17-20. Fri entré, samtalatet börjar kl 18. För de som därefter vill dansa till rundabordsmänniskorna är det bara att bege sig till ”Under bron”
där Andrew Weatherall och Terry Farley befinner sig i dj-båset från midnatt fram till kl 05 på lördagsmorgonen.

Här ska det bloggas så det står härliga till om dj-kultur. Och som det står i taglinen i sidhuvudet kommer det handla om både den nya och det gamla skolan. Jag har själv spelat musik för massorna i över 30 år och har alltid fascinerats av dj´s som på ett magiskt sätt alltid kan bygga ett golv.

Här bygger jag själv ett golv efter ett par rejäla stänkare.