SINGAPORE. Transferfönstret närmar sig med stormsteg. Idag är det comeback för Sportbladets Silly Season-blogg och det ska även spelas in ett avsnitt av Silly Season-podden på hemmaplan. Här är lite snack inspelat nyss från poolkanten i Singapore kring hur Premier League-klubbarna bör resonera inför januari:

Fotnot: Jag säger i klippet att Aston Villa har de lägsta bollinnehavet i ligan. För att undvika missförstånd: De har den näst lägsta (42 %) noteringen, något högre än Crystal Palace (40 %).

Fotnot 2: Hotellet har alla möjliga tv-kanaler så igår slumrade man till reprisen av Norwich-Swansea. Räknar med att lämna ett omgångens lag senare idag.

Ett helt överlägset hemmalag som borde ha avgjort matchen.
Sedan tre byten som helt förändrade tillställningen.
Måndagens Midlandsderby blev något extra.

Den här texten borde ju ha handlat om Shane Long, 26.
I förra veckans avsnitt av Sportbladets Premier League-podd fick vi en läsarfråga om när han skulle börja göra mål. De åtta första matcherna i ligan hade bara gett en fullträff samtidigt som laget skrek efter en målskytt.
Det var bara en fråga om ”när” inte ”om” det skulle lossna.
Efter tre minuter slog Chris Brunt en underbar djupledsboll. Shane Long svarade för en nedtagning från en annan värld, petade bollen åt sidan och sköt in 1–0 bakom Brad Guzan.
Shane Long är prototypen för en brittisk fotbollsarbetare. Irländaren är ingen stor ”talang”, men man vet vad man får: Enormt hårt jobb i varje match, en anfallare som tuggar sitt tuggummi och springer på allt. Och en spelare som svarar för en sådan nedtagning som vid 1–0 har givetvis en del inneboende kvaliteter. Det svårt att förstå hur WBA kunde överväga att sälja 26-åringen till Hull City på deadline day. Eftersom han ännu inte skrivit på något nytt kontrakt finns risk att han lämnar i januari. Det vore synd för West Bromwich.
Sju minuter senare hade han satt sitt andra mål för kvällen. Leandro Bacuna slog en idiotpassning, Long högg och chippade sedan in 2–0 via ribban.
Där och då såg han ut att bli derbyts segerorganisatör.
Han hade blivit det om Stéphane Sessègnon gjort sitt jobb och placerat in 3–0 från nära håll på Morgan Amalfitanos fina inlägg.
Aston Villa var inte med i matchen. Tränaren Paul Lambert ställde upp med sitt 4-3-3 som påminde mer om en 4-4-2-diamant eftersom Aleksandar Tonev ständigt sökte sig in i mitten bakom frontduon Christian Benteke och Libor Kozák.

Det skulle mycket till om måndagens derby skulle leva upp till den sprakande showen i lördags på Goodison Park då Everton och Liverpool bjöd på en chansrik 3-3-batalj.
Men West Bromwich och Aston Villa gjorde ett tappert försök.
Det såg ut att bli en komfortabel resa mot tre poäng för hemmalaget. Sessègnon hade ett nytt läge att stänga matchen när han sköt över från nära håll.
Allt förändrades i den 57:e minuten. Paul Lambert gjorde ett trippelbyte där han fick in Fabian Delph, Andreas Weimann och Gabriel Agbonlahor. Det dröjde inte mer än knappa minuten innan Weimann hade avlossat ett skott som ändrade riktning på Jonas Olsson och smet några centimetrar utanför Boaz Myhills stolpe.
Tio minuter efter bytena, i den 67:e minuten, kom målet som gav hopp. Karim El Ahmadi blev obevakad i straffområdet i ytan mellan Jonas Olsson och Goran Popov och lyfte behärskat in reduceringen till 2–1.
I den 76:e minuten kom kvitteringen. Ashley Westwood, en av planens bästa i andra halvlek, fångade upp en andraboll (efter en dålig nickrensning av Popov) och fick drömträff. Mittfältarens första Premier League-mål för Aston Villa betydde 2–2 i derbyt.

Paul Lambert fick full effekt av sina byten. Han satte in de tre spelarna som hade startat om de varit matchfitta (de har återhämtat sig från skador) och gå över på en trebackslinje.
– Jag visste att om vi gjorde nästa mål skulle vinden vända. Att ligga under med två mål är tufft, framför allt i ett derby. Du måste vara resolut för att inte släppa in ytterligare ett mål. Det handlade bara om att få in dem i halvtid och snacka lite. De tre som byttes in tränade endast i fredags. Vi slängde in dem och lyckligtvis fungerade det, sa Paul Lambert.
Resultatet var symptomatiskt för de här två klubbarna. De hör hemma i mitten av tabellen. De kommer inte att ha något med Europaplatser att göra, säkerligen inget med nedflyttningsstriden heller.

Saido Berahino, WBA:s underbarn, fick inte komma in i matchen. Efteråt twittrade han orden: ”Time to be selfish”.
Det är oklart om han syftade på den pågående kontraktsförhandlingen, men hans tilltag retade upp fans.
Som om de inte var nog upprörda över två bortslängda poäng i derbyt.

Inför ligastarten var han tredjeval på högerkanten. Två månader in på säsongen är han lagets viktigaste spelare.
Det har gått fort för Tottenhams Andros Townsend.

Förra fredagen debuterade han i engelska landslaget och svarade för ett fint mål mot Montenegro. Några dagar senare var han en av planens bästa spelare när England säkrade VM-biljetten i och med 2-0-segern över Polen. Det tog bara fyra dagar för Andros Townsend att kliva upp först (?) i rangordningen till platsen på högerkanten i Roy Hodgsons startelva.
Hans resa i Tottenham har gått ännu snabbare.
Aaron Lennon har ju som bekant varit bofast på högerflanken i Spurs de senaste åren. Även om hans form dalat i perioder har han varit tillräckligt etablerad för att få nya chanser så fort han varit fit. När Gareth Bale såldes köptes Erik Lamela in som ersättare. Argentinaren trivs bäst till höger och blev därför en direkt konkurrent till Lennon.
I bakgrunden fanns Andros Townsend.
Han visade visserligen framfötterna under sin utlåning till Queens Park Rangers under våren. Men det är en sak att vara bra i ett krislag utan struktur, en annan att vara tongivande i ett Tottenham som siktar på fjärdeplatsen.
Väldigt få hade räknat med att han skulle ta en ordinarie plats.
Och här är vi. Drygt två månader senare framstår Andros Townsend som given i Tottenham och lagets viktigaste offensiva spelare.
Hugo Lloris var kanske varit bättre sett över hela säsongen, men Townsend är i detta nu nyckeln i anfallsspelet. I en nykomponerad offensiv är han den ende spelaren i frontfyran som kan känna sig riktigt säker på att starta. Roberto Soldado gjorde mål igår, men han skuggas av Jermain Defoe. Gylfi Sigurdsson har gjort fler mål, men kan roteras när som helst. Christian Eriksen började starkt, men igår var han utbytt mot Lewis Holtby. Andros Townsend? Han går inte att peta.

Från sin högerkant är det 22-åringen från Leytonstone – han föddes på samma sjukhus som David Beckham – som är dörröppnaren i offensiven. Han är en modern ytter: Snabb, teknisk och villig att bryta in i banan och ta skott. Det känns som han gör nästan alla sina mål på det sättet. Backen vet vad som ska ske, ändå hinner de inte med när Townsend fintar, rycker inåt och avfyrar bössan.
Igår mot Aston Villa började han trevande. Antonio Luna hade bra kontroll på honom första halvtimmen. Men så fick han ut bollen på högerkanten med lite yta i den 31:a minuten. Det hårt skruvade inlägget gick över Soldado och Holtby och letade sig in i bortre hörnet.
Även när han inte är på topp kan Andros Townsend avgöra matcher (extra kul med tanke på att jag tipsade om honom inför helgens Premier Manager).
Målet lyfte Spursspelaren och efter det var han, återigen, en av planens giftigaste aktörer. Känslan är att det alltid kan hända något när han får bollen. Tack vare sin styrka i en mot en-situationer är han kapabel att skapa chanser av ingenting. Statistik från Whoscored visar att Townsend är den spelaren som gjort flest lyckade dribblingar i höst av samtliga spelare i Europas fem toppligor. Det säger en del.
Med lite tur hade han samlat ihop till ett hattrick igår. Han tvingade Brad Guzan till en jätteräddning före paus och hade ett skott som strök krysset i slutet sedan han kört sin beprövade grej att bryta inåt i plan. När Aston Villa bytte in Christian Benteke och gick över på 4-3-1-2 fick Townsend ännu större ytor mot Antonio Luna och hade tämligen enkelt att diktera villkoren längs kanten.
– Han är en orädd spelare. Han räds inte konkurrensen här och har förmågan att prestera på ett sätt så han garanterar sin plats, säger Tottenhamtränaren André Villas-Boas till BBC.
– Han ger oss så många anfallsmöjligheter och vi får upp laget tack vare hans löpningar med boll och hans kombinationsspel. Han vill ha bollen och visar sig ständigt. Du måste ge credit till spelaren då hans utlåning till QPR fungerade väl för honom. Han fick vänta på sin chans och fick den när Aaron Lennon blev skadad. Han har visat sin drivkraft och vilja att stanna i Spurs och vi är mycket glada för hans skull.
Villas-Boas vill inte jämföra Townsend med Gareth Bale.
– Det är bara början för Andros.
Har resan från att vara reserv till att bli Tottenhams viktigaste spelare gått så här fort så vet man aldrig var det slutar.

Nästan en femtedel av säsongen är avverkad.
Här går vi igenom klubb för klubb och granskar vad som skett hittills.

9) Manchester United, 10 poäng
Säsongen: Überstark premiär där laget enkelt svepte undan Swansea på bortaplan. Men trots drömstarten för David Moyes har hans lag hamnat i en negativ spiral som kulminerade med storförlusten i derbyt mot Manchester City och en chockförlust hemma mot West Bromwich. Schemat såg tufft ut, men en niondeplats är knappast godkänt.

Bäst hittills: Wayne Rooney har lagt den ovissa sommaren bakom sig, tränat sig till toppform och varit lagets klart bästa spelare.

Kan bättre: Rio Ferdinand var lysande i premiären mot Swansea, men sedan har han vacklat betänkligt. Har tiden hunnit ikapp honom eller kan han resa sig igen?

Talangen: Adnan Januzaj, 18, visade lovande tendenser på försäsongen. Förra helgen fick han chansen från start mot Sunderland och slog till dubbelt.

Behövs i januari: Mittfältet är fortfarande ett frågetecken som Marouane Fellaini inte kunnat räta ut. Är Ander Herrera lösningen?

Tränarens status: Att ta över efter sir Alex Ferguson är ingen tacksam uppgift. David Moyes är satt under press och det knorras redan från vissa håll.

10) Aston Villa, 10 poäng
Säsongen: Succéstart med segern borta över Arsenal i premiären, men man vet aldrig var man har Paul Lamberts gäng. Ena dagen vänder de underläge hemma mot Manchester City, andra dagar torskar de hemma mot Newcastle. Har klarat skadan på Christian Benteke bättre än väntat.

Bäst hittills: Christian Benteke i all ära, men den som imponerat mest på mig är tvåvägsmittfältaren Fabian Delph.

Kan bättre: Marc Albrighton var en av ligans mest spännande spelare för några år sedan. Nu är han utanför laget på Villa Park. Skulle kanske behöva ett miljöombyte, likt Barry Bannan.

Talangen: Jores Okore, 21, gjorde debut när han hoppade in mot Chelsea och visade vilken potential han besitter. Dessvärre ådrog han sig en knäskada och missar en stor del av säsongen. Hårt slag för honom och för Villa.

Behövs i januari: Ett mittbacksalternativ eftersom Okore gick sönder.

Tränarens status: Paul Lambert har gjort ett imponerande jobb där han generationsväxlat och ändå utvecklat laget och spelet.

11) Newcastle United, 10 poäng
Säsongen: ”Skatorna” blandar högt och lågt. Totalt utspelade i premiären borta mot Manchester City och i första halvlek mot Everton. Dessutom förlust mot Hull City hemma. Men där finns också starka segrar, borta mot Aston Villa och Cardiff. Vidare i Ligacupen.

Bäst hittills: Hatem Ben Arfa är ostoppbar när han är på humör, men nyförvärvet Loïc Rémy har haft större ”impact”. Han missade första omgångarna på grund av skada, men har nu gjort fem mål på senaste tre ligamatcherna.

Kan bättre: Papiss Cissé gjorde mål på allt under första halvåret i klubben. Den formen känns avlägsen nu.

Talangen: Gaël Bigirimana, som jag förutspådde skulle få sitt genombrott, har inte fått spela en enda minut i ligan.

Behövs i januari: Loïc Rémy har tagit platsen till vänster och gör mål därifrån, men Newcastle behöver fortfarande en striker som kan agera targetspelare och avsluta. Papiss Cissé behärskar inget av det nu.

Tränarens status: Alan Pardews förtroende har minskat sedan succésäsongen när han förde klubben till en femteplats. Kan sitta löst om laget skulle sladda efter nyår (sägs att hans ”fallskärm” är en årslön trots åttaårskontraktet).

12) West Bromwich, 9 poäng
Säsongen: Efter en tung inledning med en poäng på de tre första omgångarna har West Bromwich fått ett rejält lyft. Jag härleder det till deadline day där man lyckades säkra Stéphane Sessègnon och Morgan Amalfitano, två spelare som ser ut som jättefynd. Dessutom har unge Berahino stigit fram som gubben i lådan. WBA hade defensiven på plats, nu har man fått in spännande injektioner offensivt. Segern borta mot Manchester United gav eko i fotbolls-Europa. Kurvan pekar uppåt.

Bäst hittills: De har inte hunnit spela så många matcher, men Stéphane Sessègnon och Morgan Amalfitano har redan gjort avtryck.

Kan bättre: Anfallaren Shane Long överraskade många förra säsongen med sin frejdiga spelstil. Han är fortfarande mållös.

Talangen: Berahino, 20, slog igenom med dunder och brak genom att göra tre mål på en halvtimme mot Newport County i Ligacupen. Sedan har han hunnit med att näta mot Arsenal i Ligacupen och borta mot Manchester United i ligan. En guldklimp.

Behövs i januari: Steve Clarke har inga synbara svagheter i truppen, men om man ska ta nästa kliv behövs möjligen större bredd i försvaret.

Tränarens status: Sympatiske Steve Clarke gjorde underverk med West Bromwich förra hösten, men fick se laget tappa energi under våren. Hans position är dock ohotad för tillfället.

Chelsea kroknar tidigt
Chelsea har full pott efter två spelade matcher i Premier League, José Mourinho är harmonisk och fansen njuter.
Men även om de mörka molnen är sällsynta på Chelsea-himlen finns det frågetecken.
I premiären mot Hull City spelade laget magisk fotboll under första 25 minuterna för att sedan tappade det mesta och prestera rätt mediokert i andra halvlek.
En gång är ingen gång, men mönstret upprepade sig igår mot Aston Villa.
Chelsea tog ledningen med 1–0 i femte minuten när Eden Hazard sköt och Brad Guzan styrde bollen på försvararen Antonio Luna och in i eget mål.
Chelsea var piggt, snabbt och idérikt. De tre musketörerna, Hazard, Oscar och Juan Mata, kombinationsspelade och skapade problem för Villa.
Men sedan försvann dominansen. Innan halvleken var över hade Christian Benteke (vem annars?) placerat in 1–1.
Till slut fick Chelsea kavla upp ärmarna och lita till en hel del tur med domsluten. När Branislav Ivanovic nickade in 2–1 var han aningen offside, vilket reprisbilderna visade. Samme Ivanovic som minuterna dessförinnan armbågat Benteke och mycket väl kunde ha fått rött kort.
På tilläggstid träffade bollen John Terrys arm i straffområdet. Chelseaspelarna menade att Terry fått en knuff, men domaren Kevin Friend blundade för båda förseelserna och Chelsea kunde hålla ifrån och vinna.
Aston Villa-tränaren Paul Lambert var allt annat än nöjd och det är lätt att förstå honom.
– Det är lätt att sitta här med bitter eftersmak. Vi blev straffade av två avgörande domslut. Två matchavgörande situationer, sa Lambert.

Ba spelade bort sina chanser
Chelseas anfallsbesättning har varit det stora samtalsämnet bland fansen inför säsongen. Sedan tidigare finns Fernando Torres och Demba Ba medan Romelu Lukaku har återvänt efter utlåningen till West Bromwich.
Räcker det?
Vissa menar att det gör det och vill se Romelu Lukaku få chansen som startman.
José Mourinho verkar vara av en annan uppfattning. I premiären mot Hull City startade Fernando Torres. Han lyckades inte övertyga tillräckligt för att stärka sina aktier.
Igår, i mötet med Aston Villa, fick Demba Ba chansen. Senegalesen öste in mål i Newcastle, men han har haft påtagligt svårt att hitta rätt i Chelsea. Hans insats igår var torftig. Han hade bara ett avslut i matchen och slog bara 14 passningar. Hans aktier rasar.
Med 25 minuter kvar byttes Ba ut mot Romelu Lukaku. Den unge belgaren hann uträtta mer under den korta tiden på planen än Ba gjort under resten av matchen.

Chelsea-tränaren är inte övertygad om att Lukaku håller som förstestriker. Efter matchen talade han om att lägga ett nytt bud på Wayne Rooney. Det kan förstås vara en taktik för att skapa oro i Manchester United, men att han är ute efter en striker står klart.
Igår kom uppgifter om att Chelsea närmat sig i förhandlingarna med Samuel Eto’o.
Oavsett om det blir Eto’o eller Rooney eller någon annan som värvas före transferstoppet så finns bara en rimlig lösning på måndag borta mot Manchester United:
Romelu Lukaku i startelvan.

Okore imponerade i debuten
Aston Villa förlorade på Stamford Bridge, men Paul Lambert hade mycket positivt att ta med sig. Förra gången hans lag var på den här arenan fick de stryk med 0–8. Nu var de ytterst nära att få med sig en poäng.
Fabian Delph, som var så bra i premiären på Emirates, gjorde en ny stark match på mittfältet. Men gårdagens största glädjeämne i Villa var Jores Okore, 21.

Dansken började på bänken, men fick hoppa in i slutet av första halvlek när Ciaran Clark blev skadad.
I andra halvlek var han en gigant som mittback bredvid Ron Vlaar. Okore tog hand om det mesta som kom i hans väg och antydde redan i Premier League-debuten att klubben kan ha gjort ett nytt fynd.
Den danske försvarstalangen blev ett namn i fotbolls-Europa när han övertygade i Champions League-match mot just Chelsea förra hösten för Nordsjälland. Det ryktades om intresse från Chelsea och Metalist, men i somras skrev han på för Aston Villa, en affär värd cirka 45 miljoner kronor.
Sett till insatsen på Stamford Bridge är det inget Paul Lambert behöver ångra.

Villas ungtuppar har växt till sig
Aston Villa stod för helgens skräll när man besegrade Arsenal på bortaplan med 3–1. Det var extra imponerande med tanke på den tunga starten där Olivier Giroud gjorde 1–0 redan i femte minuten.
Där och då såg det ut att bli en enkel promenad till tre hemmapoäng.
Men Aston Villa ville annorlunda.
Om vi bortser från domarinsatsen och uteblivna värvningar i Arsenal (jag skrev om det i lördags) kan vi konstatera att Paul Lamberts matchplan var lyckad.
Villa-tränaren fick mittfältet att spela tufft och tätt mot Jack Wilshere och Tomas Rosicky och sina spelare att offra det där lilla extra.

Gabriel Agbonlahor fick de flesta superlativen efter triumfen. Det var naturligt eftersom han var planens bästa spelare och ordnade två straffar, men han visade också den där viljan att ta den där defensiva löpningen som betydde att lagkamraterna fick tid att samla sig.
Men set fanns fler utropstecken.
Ashley Westwood tjatade jag om redan förra säsongen så vi kan ju lyfta fram hans kollega Fabian Delph istället. 23-åringen spåddes en lysande framtid när han kom fram i Leeds för några år sedan. När han skulle slå igenom i Aston Villa drabbades han av en allvarlig skada och fick en hel säsong förstörd.
Nu har han tagit en plats i startelvan och utvecklats till en gedigen tvåvägsspelare. Hans arbetsinsats i lördags var imponerande och han var så när att göra sitt första Premier League-mål när han prickade insidan av stolpen i andra halvlek.
En trevlig bekantskap var nye vänsterbacken Antonio Luna. Den 22-årige spanjoren höll bra koll på Theo Walcott och satte dessutom dit 3–1-målet. Det var viktigt att Luna fick en bra start då vänsterbacken var en av Villas svagare punkter förra säsongen.

Aston Villas trupp består till stora delar av spelare som Delph och Luna. Unga, utvecklingsbara, spännande.
Kan de höja sig det där snäppet, kan Paul Lambert få dem att fortsätta springa tills de stupar – då kan det här bli en riktigt rolig säsong på Villa Park.
Att laget har en hög högstanivå såg vi dock redan i våras. Lamberts taktik passar dessutom bättre mot topplag där de kan falla hem i sitt 4-5-1 och invänta kontringar på snabba spelare som Agbonlahor och Andreas Weimann. Det blir intressant att se om Aston Villa har verktygen att dyrka upp lägre försvar.

Supertalangens genombrott
Hur är det ställt med engelsk fotbolls framtidsutsikter? Kommer det några spelare underifrån?
Det där är ett ämne som ständigt diskuteras i takt med att andelen utländska spelare i Premier League växer.
Men på Carrow Road fick vi se det som jag skulle beteckna som ett genombrott av en blivande storspelare.

Det har snackats länge om Ross Barkley i Everton. Grabben spelade trots allt från start i andra omgången av Premier League redan för två år sedan. Då var han blott 17 år.
Men han har fått bida sin tid. Säsongen 2011/12 spelade han sex matcher, varav två från start. Förra säsongen blev det totalt sju matcher (två från start) och utlåningar till Sheffield Wednesday och Leeds United.
Haussande av unga spelare hör till. Det sker ständigt. Det tisslades och tasslades även om den ett år äldre Jose Baxter. Han spåddes en lysande framtid i Everton, men återfinns idag i Oldham i League One.
Risken att Ross Barkley ska gå samma väg ser jag dock som liten.
I premiären mot Norwich demonstrerade 19-åringen varför han stämplats som supertalang.
Barkley var bäst på planen i sin mittfältsroll bredvid Leon Osman. Sättet han dunkade in 1–1-målet på (med fel fot) var häftigt, men det var ännu läckrare att de de andra kvaliteterna: Drivet i steget, förmågan att föra fram bollen i planen, det mogna passningsspelet. Av sina 53 passningar slog han 51 till rätt adress.
Ross Barkley har jämförts med Steven Gerrard och även om man ska vara försiktig med sådana jämförelser är det lätt att förstå varför den kommit till i det här fallet.
Ross Barkley är en talang utöver det vanliga med driv i steget och två bra skottfötter. Och den här gången är han i Premier League för att stanna.

Palaces hopp står till Jedinak
Det var kul att hälsa Crystal Palace tillbaka till Premier League i söndags. Det blev förlust mot Tottenham med 0–1, men Ian Holloways gäng har en del positivt att ta med sig.
Defensiven med mittbackarna Danny Gabbidon och Damien Delaney i spetsen – den som jag ifrågasatt starkt – klarade testat med hedern i behåll. Ytterbackarna Joel Ward och Dean Moxey klarade sig också bra, den senare lyckades faktiskt hålla jämna steg med en speedkula som Aaron Lennon.
Bäst var mittfältaren Mile Jedinak.
Jag visste att han var bra förra säsongen i Championship, men att han skulle kliva in i Premier League och dominera ett mittfält mot Mousa Dembélé och Paulinho – det trodde jag inte.
Jedinak var briljant i rollen som städare/bulldozer. Australiern kan bli en kultspelare på Selhurst Park.
Nu handlar det om att få till offensiven för Ian Holloway.
Lirare som Dwight Gayle, Owen Garvan och Aaron Wilbraham sprang uppoffrande, men det hände inte särskilt mycket.
Det var först när unge John Williams byttes in som Palace fick någon som kunde bryta mönstret. Williams är en bollbegåvning och hans kreativitet kommer att behövas om laget ska få spets framåt.
Det är upp till Ian Holloway att hitta en plats för 19-åringen.

Tottenham? Ingen sprakande tillställning från André Villas-Boas gäng, men det var åtminstone tre poäng i en premiär mot en heltänd nykomling. Hugo Lloris var förtroendeingivande, Paulinho såg fin ut och Étienne Capoue gjorde ett lovande inhopp.
Spurs såg dock ut att sakna dörröppnaren som stavas Gareth Bale.

Det känns som déjà vu.
En sommar är på väg att passera där Arsenals fans kastats mellan hopp och förtvivlan. Mest förtvivlan.
Sedan kommer premiären. Och då dröjer det inte länge innan krisen är ett faktum.

Det är förstås tidigt att tala om ”kris” efter en spelad omgång, men det är ju inte resultatet i dagens möte med Aston Villa som sätter Arsenal under tryck.
Det är det faktum att Arsène Wenger och klubbledningen återigen satt sig själv i en sits där man a) inte har en komplett trupp på plats när säsongen startar, b) går in i ett Champions League-kval med en sargad trupp, c) måste lösa ett gäng värvningar med kort tid kvar av fönstret.
Är någon ens förvånad?
Det är ju det här en stor del av supporterskaran befarat när de vädjat om värvningar.

Förra sommaren gjorde Arsenal sin business i ett tidigt skede.
Det gav arbetsro och självförtroende. Planeringen och förberedelserna inför säsongen grusades först när Robin van Persie lämnade kort före premiären.
Nu liknar situationen den vi hade 2011 då Arsène Wenger tvingades värva fem spelare på deadline day.
Det krävs något liknande nu.

Det började så bra för Arsenal när Olivier Giroud gjorde en smart löpning och vinklade in 1–0 redan i femte minuten.
Sedan började motgångarna.
Gabriel Agbonlahor sprang förbi Laurent Koscielny, fixade straff och Christian Benteke gjorde 1–1 trots att Wojciech Szczesny räddade första försöket.
Sex minuter senare, i den 29:e minuten, nickade Kieran Gibbs ihop med Andreas Weimann och fick utgå.
En tunn trupp blev än tunnare när Bacary Sagna fick flyttas över som vänsterback. Innan halvleken var över hade även Alex Oxlade-Chamberlain fått en smäll, vilket gjorde att han byttes ut i paus.
Hur bänken ser ut i Champions League-kvalet mot Fenerbahçe är ytterst oklart.

Aston Villa ska ha enorm credit för sin arbetsinsats och sin matchplan. De sprang kopiöst, riskminimerade och spelade hårt. Störde Arsenals rytm.
Gabriel Agbonlahor var oerhört nyttig, Christian Benteke samma monster som förra säsongen och nye vänsterbacken Antonio Luna en trevlig bekantskap.
Gästerna gynnades även av domaren Anthony Taylors bedömningsnivå.
Taylor kom att spela en av huvudrollerna i matchen.
Jag brukar nästan jämt tycka att kritik mot domare är överdriven från det förlorande lagets fans, men idag gjorde Taylor en riktigt svag insats.
Båda straffarna går att diskutera, men jag är mest kritisk till utvisningen på Laurent Koscielny som var totalt felaktig (hans andra gula kort var på sin höjd värt en frispark).
Nu är han avstängd till nästa match.
Som om det inte vore nog med problem landade Bacary Sagna på nacken och tvingades utgå. Om han också tvingas till vila är situationen akut.
Och vi har bara spelat en match.

Anthony Taylors beslut påverkade resultatet, men det får inte överskugga det faktum att Arsenals klubbledning lagt grunden till förlusten. De har sig själva – ingen annan – att skylla.
Hade man värvat i takt med att man släppt i väg truppspelare hade man haft en betydligt starkare när allvaret börjar.
Det finns fortfarande tid kvar av fönstret och jag vidhåller att Arsenal – med rätt värvningar – kan hota topp tre.
Men Arsène Wenger & Co måste agera.
Helst skulle de ha gjort det innan det började delas ut poäng i Premier League.

***
Det blir förstås massor mer om premiären, om Liverpool, om Stoke, om Aston Villa (inte minst!). Men nu ska jag sätta mig och se Swansea–Manchester United som redan har börjat.

Förra säsongen:
Premier League: 15.  
FA Cup: Fjärde omgången.
League Cup: Semifinal.

Det vänder fort.
Det fanns perioder under förra säsongen där man kände att Aston Villa var på väg ned i fördärvet.
Paul Lambert hade gjort sig osams med klubbens rekordvärvning Darren Bent, laget var på väg att ramla ur Premier League.
Ett räddat kontrakt och en spännande ungdomssatsning gör att optimismen är tillbaka på Villa Park.

Det fanns förstås ett orosmoln kring storstjärnan Christian Benteke. Skulle han lämna klubben efter succésäsongen?
När belgaren lämnade in en transfer request i somras talade mycket för det.
Men det dröjde inte länge innan Paul Lambert istället hade övertygat spelaren om att dra tillbaka sin begäran. Istället signerade Benteke ett nytt kontrakt – utan övergångsklausul – vilket avsevärt förbättrar Aston Villas slagkraft.
Christian Benteke hade direkt del i 49 procent av lagets mål förra säsongen, större andel är någon annan spelare i ligan.
Så Bentekes nya avtal var den bästa transferbusinessen som Aston Villa kunde göra den här sommaren.

Det här är för övrigt första gången på fyra år som Aston Villa spelar premiär med samma tränare som ledde laget säsongen dessförinnan.
Efter Martin O’Neills avhopp i början av augusti 2010 följde misslyckade försök med Gérard Houllier och Alex McLeish. Paul Lambert fick en kämpig inledning i klubben där laget fajtades runt strecket under en stor del av säsongen.
Hans satsning på unga spelare hade kunnat bli ödesdiger. Då hade han fått bära hundhuvudet.
Men skottens höga spel betalade sig till slut. Aston Villa klarade kontraktet och nu har spelare som Matthew Lowton, Nathan Baker, Andreas Weimann, Ashley Westwood, Yacouba Sylla och Fabian Delph blivit ett år äldre.
Ett år bättre? Det återstår att se, men i så fall bör Aston Villa klara kontraktet med marginal den här gången.
Under sommaren har Paul Lambert förstärkt med en rad intressanta namn. Det är ingen slump att klubben har lagt pengar på potential snarare än ”proven quality”.
Aston Villa har lagt om sin linje sedan Martin O’Neills fick lönerna att skena. Nu är det långsiktighet som förordas.

Jag är mest nyfiken på danska superlöftet Jores Okore, som imponerade stort i en Champions League-match mot Chelsea häromåret.
Att 20-åringen hittar ett effektivt samarbete med Ron Vlaar och/eller Nathan Baker blir fundamentalt. Förra säsongen släppte Villa in 69 mål – den sämsta noteringen sedan 1987.
Antonio Luna från Sevilla kan vara den efterlängtade lösningen på vänsterbacken. Nicklas Helenius, en annan dansk, ger alternativ i anfallet där Darren Bent förmodligen säljs under fönstrets sista veckor.
Vad krävs för att Aston Villa ska ta nästa steg? Dels att Brad Guzan visar att förra årets succé inte var någon engångsföreteelse, dels att Paul Lambert får ut mer av de etablerade spelarna.
Ungdomlig entusiasm i all ära, men det vore välkommet om Lambert kan locka fram det bästa ur spelare som Stephen Ireland, Gabriel Agbonlahor och Charles N’Zogbia. ”Gabby” Agbonlahor var bra i våras och bildade ett giftigt anfall med Benteke och Weimann, men det är dags att han levererar över tid. Kan han göra det över en hel säsong? Han är trots allt 26 år nu.
Sparkapital finns även i stagnerade löften som Marc Albrighton och Barry Bannan. Om sådana spelare tar nästa kliv har Aston Villa plötsligt en bred trupp.
Ett hyperspännande namn finns i egna led, 17-årige yttern Jack Grealish.

Villa fick en tuff start ifjol när man inte vann någon av de inledande tre matcherna.
Nu har man Arsenal (b), Liverpool (h) och Chelsea (b) som tre första matcher.
Paul Lambert kan mycket väl stå utan seger inför den fjärde omgången. Men den här gången behöver det inte leda till krissnack. Nu finns förtroendekapital från fansen att fortsätta den resan som har påbörjats.
Efter några svarta år blåser optimismens vindar över Villa Park.

Tänkbar startelva:
Guzan – Lowton, Okore, Vlaar, Luna – Westwood, Sylla, Delph – Agbonlahor, Benteke, Weimann.

Transfers In: Jores Okore (Nordsjaelland, £4m), Leandro Bacuna (Groningen £3m), Aleksander Tonev (Lech Poznan, £2.5m), Antonio Luna (Sevilla, £2m), Nicklas Helenius (Aalborg, £1.2m rising to £2m), Liam Prynn (Torquay, £50,000), Jed Steer (Norwich, Free).
Out: Courtney Cameron (Torquay, Free), Brett Holman (Al Nasr, Free), Eric Lichaj (Nottm Fst, Free), Jean Makoun (Rennes, Free), Derrick Williams (Bristol City, Free), Richard Dunne (QPR, Free), Graham Burke (Shrewsbury, Loan).
Released: Calum Barrett, Joshua Barton, Daniel Devine, Andrew Marshall.
Retired: Stiliyan Petrov.
Nyckelspelaren: Christian Benteke.
Håll ögonen på: Andreas Weimann.

___________________________________
Mejl: kalle.karlsson(at)aftonbladet.se Twitter: Kalle__Karlsson Instagram: kallekarlsson81

När det som allra mest behövdes – då föll alla bitar på plats för Aston Villa.
Kan de bara klara kontraktet – och ett stort steg togs igår – kan gårdagens 6–1 mot Sunderland vara kvällen då allt vände och fansen började se ljuset i tunneln.

När matchen tickade in på tilläggstid kunde hemmafansen på Holte End knappt tro vad de hade sett.
En låst, händelsefattig match under de första 20 minuterna hade förvandlats till en målexplosion. Deras Aston Villa hade gjort vad de kämpat för under hela säsongen och krossat formstarka Sunderland med 6–1.
Det var som om allt klaffade samtidigt.
Mittbacken Ron Vlaar inledde målskyttet med ett distansskott från 35 meter. Sunderland stack emellan med ett otroligt vackert 1–1-mål signerat Danny Rose som väggade två gånger innan han placerade in bollen bakom Brad Guzan.
Då hade den dittills sömniga tillställningen tagit fart.
Matthew Lowton, planens bästa spelare, snodde en boll och serverade Andy Weimann till 2–1. Ett psykologiskt viktigt mål före paus.
I andra halvlek var det bara Aston Villa. Och väldigt mycket Christian Benteke.
Först nickade han in 3–1 på en retur på ett Gabby Agbonlahor-skott som ändrade riktning och ställde Simon Mignolet.
Sedan lät Carlos Cuéllar Benteke ta sats på en hörna (ingen bra idé). Belgaren käkade upp allt och alla i luftrummet och nickade in 4–1. Cuéllar bjöd även på 5–1 när han slarvade och skänkte bort bollen som hamnade hos Benteke som fullbordade ett hattrick på 17 minuter.
Då hade Sebastian Larsson sedan länge blivit utbytt, svensken hade en tung kväll på vänsterkanten.
”We want six”, skanderade hemmafansen.

Paolo Di Canio, den smått galne, underbare Sunderlandmanagern, hade ingen anledning att glida ned på knä den här kvällen. Han stod handfallen i sitt tekniska område.
”Sit down, Di Canio!”, sjöng hemmafansen, fortfarande lite lack över italienarens kommentar tidigare under säsongen om att Villa skulle åka ur.
Hans kväll blev än mörkare när domaren Lee Probert valde att ge rött kort till Stéphane Sessègnon för en stämpling (kunde ha varit gult, kunde ha varit rött). Nu måste Sunderland kriga om kontraktet i sista tre omgångarna utan sin bäste offensive spelare.
Smekmånaden är över för Di Canio.
Det är nu vi får se hans ledaregenskaper. Att leda laget i framgång är en sak. Att lyfta tunga huvuden efter 1–6 i en livsviktig bottenkamp är en helt annan.
Det skulle nämligen bli ett mål till. David Vaughan, inhopparen, slog en helt galen passning till en fri Gabby Agbonlahor, som sprang in med 6–1.
”We want seven”, skanderade Holte End.

Det här var Paul Lamberts tyngsta seger sedan han klev in på Villa Park. Det var första gången hans lag gjort över tre mål i en ligamatch. Lambert har haft ett tufft förstaår och degradering skulle betecknas som ett fiasko.
Kan Aston Villa klara sig kvar finns det hopp inför framtiden.
Startelvan igår bubblade av talang. Alla utespelare förutom Ron Vlaar och Gabriel Agbonlahor var mellan 21 och 23 år. Matthew Lowton gjorde en stormatch på högerbacken. Ashley Westwood var en jätte på mitten i andra halvlek. Trion framåt med Andreas Weimann, Gabby Agbonlahor och Christian Benteke var fantastisk; deras omställningsspel påminde lite om det tempofyllda spel vi såg tyska lag prestera förra veckan. Benteke blev den förste Villa-spelaren att nå 20-målsgränsen sedan Juan Pablo Angel.
Får Villa behålla honom i sommar? Tveksamt, men i så fall kan de åtminstone räkna hem stora pengar.
– Han har hållit världsklass-nivå, sa Paul Lambert efteråt i Sky.
Segern igår gav efterlängtat avstånd till Wigan. Sunderland, Aston Villa och Newcastle är fem poäng före Wigan, som dock har en match mindre spelad.
Aston Villa riskerar fortfarande att åka ur. Men gårdagen var ett stort steg mot en ljusare framtid.

Bakers tackling blottlägger Villas problem
Ny match, gamla insikter. Med åtta omgångar kvar av Premier League ligger Aston Villa under strecket. Sett till dagens händelser är det inte särskilt förvånande.
Aston Villa har många talangfulla spelare, men samtidigt spelare som ibland visar brister och naivitet.

Förlusten på söndagen hemma mot Liverpool (1–2) betyder att Aston Villa har försatt sig själva i en kämpig sits. Bottenkonkurrenter som Wigan och Southampton har fått luft under vingarna.
I Villas fall är situationen i högsta grad självförvållad.
Inget lag i Premier League har slarvat bort lika många poäng som Aston Villa den här säsongen. Jag har sett otaliga matcher den här säsongen där laget spelat lovande, ibland riktigt bra, för att sedan slänga bort allt med horribla misstag. Inte misstag som kan kopplas till ovana med ett nytt spelsystem, utan misstag som antyder att spelarna är för gröna.
Om Birminghamklubben åker ur kan man använda Nathan Bakers kortslutning i den andra halvleken som ögonblicksbild av vad Paul Lamberts gäng saknar:
Rutin. Kyla. Know how.
När Nathan Baker orsakade straffen i 60:e minuten var jag inte ett dugg förvånad. Det var snarare en känsla av déja vù.
Luis Suárez är visserligen en inofficiell världsmästare på små ytor, men Paul Lambert måste ha fått ytterligare ett gäng gråa hår när han fick se försvararen Nathan Baker hejdlöst slänga sig in i duellen nere vid kortlinjen och orsaka en av säsongens mest solklara straffsparkar. Att vårdslöst slänga sig in i en närkamp mot en spelare som inte har skottläge, en spelare som är på väg att vända upp (!) vid kortlinjen, är ett kardinalfel som möjligen skulle kunna accepteras i P12-serien.
Inte i Premier League.
Inte i ett lag som krigar för överlevnad.
Inte i ett läge där ett enda misstag kan kosta ligastatusen och därigenom sisådär en halv miljard kronor.

Jag har tidigare påpekat Aston Villas brist på rutin och Lamberts oförmåga att bygga ett lag med en mix av gammalt och ungt. Skotten har försvarat sin policy, men är det något dagens match underströk är det vikten av att ha spelare som varit med förr. Spelare som inte förivrar sig och tappar konceptet.
Nathan Baker har gjort flera stormatcher den här säsongen, inte minst i höstas, men samtidigt en mängd kostsamma misstag. Signifikativt för unga, ej färdiga spelare.
Straffgåvan var onödig i en match som stod och vägde. Aston Villa förde spelet i första halvlek. Christian Benteke sysselsatte ständigt Liverpoolförsvaret och dunkade in 1–0, det fanns en period där Ashley Westwood tilläts dominera i rollen som sittande mittfältare.
Direkt efter paus kvitterade Liverpool genom en snabb omställning. Gästerna lyfte upp spelet och tog över taktpinnen – mycket tack vare kaptenen Steven Gerrard som var bäst på plan.
När matchen stod och vägde kom Nathan Bakers ödesdigra hjärnsläpp. Gerrard placerade in straffen säkert bakom Brad Guzan – och Villa blev kvar under strecket.

Coutinho – redan en poängspelare
Philippe Coutinho värvades till Liverpool i januarifönstret. Få tvivlade på hans talang. Det som var ett frågetecken – hos vissa – var om brassen skulle klara omställningen till det fysiska spelet i Premier League.
Hittills kan vi konstatera att 20-åringen klarat acklimatiseringen med bravur.
På fem starter i den nya klubben har Coutinho gjort fem poäng, två mål och tre assist.
Hans framspelning idag till Jordan Henderson var magnifik. Löpningen var perfekt, Henderson pekade exemplariskt och visade var han ville ha bollen så spelalternativet var inte så svårt att se. Konststycket bestod i att Coutinho levererade passningen med sådan precision att Ashley Westwood bara kunde beskåda bollen och ångra att han inte tog hemjobbet i ett tidigare skede.
Coutinho var inblandad i fler farligheter. Han slog en nästan lika fin passning till Luis Suárez i första halvlek. Den gången brände uruguayanen. I andra halvlek, vid ställningen 1–1, fick han själv ett friläge. Då missade han.
Coutinho har redan blivit en ”poängspelare” för Liverpool, typen som man alltid vill ha på plan för att denne är kapabel att avgöra matcher. Med en dribbling, med en passning, med ett mål.
För 90 miljoner kronor kan Liverpool ha gjort ett fynd.

***
Läs mer:
25 januari: ”Coutinho – blivande stjärna?”.