Nästan en femtedel av säsongen är redan avverkad.
Här går vi igenom klubb för klubb och ser vad som skett hittills.

17) Norwich City, 7 poäng
Säsongen: Norwich nämndes som en outsider av vissa efter en sommar där stjärnor som Ricky van Wolfswinkel och Leroy Fer anlänt. ”Kanariefåglarna” har tagit ett par fina skalper, hemma mot Southampton och borta mot Stoke, men samtidigt förlorat mot Hull och Aston Villa. Nu väntar Arsenal, Cardiff, Manchester United och Manchester City de kommande omgångarna.

Bäst hittills: Mittfältaren Leroy Fer har varit en trevlig bekantskap för fansen på Carrow Road.

Kan bättre: Ricky van Wolfswinkel nätade med pannan i debuten, men sedan har han inte hittat rätt. Om han inte gör det snart bör Elmander få chansen från start.

Talangen: Nathan Redmond har varit den stora överraskningen i säsongsinledningen och kunde mycket väl fått plats under rubriken ”Stjärnan”. Snabb, teknisk ytter som gillar att utmana.

Behövs i januari: En mittback eftersom Sébastien Bassong/Michael Turner inte ser lika stabila ut som förra säsongen. En anfallare som gör mål.

Tränarens status: Om Norwich fortsätter att sladda i tabellen kan Chris Hughton sitta löst framåt nyår.

17) Fulham, 7 poäng
Säsongen: Det började så bra med segern borta mot Sunderland. Sedan var Martin Jols segerlöst fram till senaste matchen mot Stoke 5 oktober. Anfallsspelet har inte fungerat. Brede Hangeland är inte samma gigant i försvaret längre och nye målvakten Maarten Skekelenburg hann bara spelat en match innan han blev skadad.

Bäst hittills: Ingen har imponerat överdrivet i Fulham, men högerbacken Sascha Riether är stabil som få.

Kan bättre: Dimitar Berbatov är mållös i ligaspelet och har inte alls nått upp i samma nivå som förra säsongen.

Talangen: Pajtim Kasami, 21 år, avgjorde i premiären och har fått stort förtroende från Martin Jol (spelat sex matcher från start).

Behövs i januari: Scott Parker var ett viktigt tillskott till centrala mittfältet och Darren Bent fyller en funktion som målgörare. En vass ytter vore välkommet.

Tränarens status: Martin Jol har varit pressad, men han får stöd idag av ägaren Shahid Khan.

19) Crystal Palace, 3 poäng
Säsongen: Crystal Palace har presterat bättre än poängskörden visar. De gjorde en stark match i premiären mot Tottenham, de övertygade mot Manchester United, de gjorde en bra andra halvlek mot Liverpool. Men truppen är svag jämfört med konkurrenternas och säsongen kommer förstås handla om krig under och kring strecket. Backlinjen med Ward-Gabbidon-Delaney-Moxey har klarat sig bättre än jag förutspådde.

Bäst hittills: Mittfältaren Mile Jedinak är en ytterst kompetent defensiv mittfältare som spelar med hjärta och engagemang.

Kan bättre: Crystal Palace behöver en Mister X, en spelare som kan göra skillnad. Aston Villa-förvärvet Barry Bannan skulle kunna vara den spelaren, men då måste han få karriären på rätt spår igen.

Talangen: Jonathan Williams, 20 år, är en spelskicklig David Silva-typ som fansen älskar. Har bara fått tre inhopp än så länge, men där finns potential.

Behövs i januari: Förstärkningar i varje lagdel utom målvakt.

Tränarens status: Ian Holloway har inte haft samma lycka den här gången som senast han förgyllde Premier League med Blackpool. Hans status på Selhurst Park har sjunkit efter den tunga starten i ligan.

20) Sunderland, 1 poäng
Säsongen: Paolo Di Canios skräckvälde fick bara fem omgångar innan bygget började krackelera. På de sju första omgångarna har Sunderland en poäng, krysset borta mot Southampton. Truppen är ihålig och dyra nyförvärvet Jozy Altidore är fortfarande mållös i ligaspelet. Under Kevin Balls ledning fick fansen se två nya förluster, men det var mot Liverpool och Manchester United. Nu får vi se vad Gustavo Poyet kan åstadkomma. Sunderland är iallafall vidare i Ligacupen…

Bäst hittills: Inte många i ett blekt Sunderland, men Emanuele Giaccherini har varit riktigt bra i vissa matcher.

Kan bättre: Många, bland andra Jozy Altidore och Sebastian Larsson.

Talangen: Den 19-årige greken Charalampos Mavrias har fått visa framfötterna i ett kämpande Sunderland.

Behövs i januari: Vad behövs inte? Om Steven Fletcher blir hel och hittar målformen och Altidore höjer sig känns anfallssidan okej.

Tränarens status: Gustavo Poyet har fått ett tvåårskontrakt och första målet blir att rädda Sunderland kvar. Han är ett ungt, spännande tränarnamn och bör få tålamod säsongen ut.

Villas ungtuppar har växt till sig
Aston Villa stod för helgens skräll när man besegrade Arsenal på bortaplan med 3–1. Det var extra imponerande med tanke på den tunga starten där Olivier Giroud gjorde 1–0 redan i femte minuten.
Där och då såg det ut att bli en enkel promenad till tre hemmapoäng.
Men Aston Villa ville annorlunda.
Om vi bortser från domarinsatsen och uteblivna värvningar i Arsenal (jag skrev om det i lördags) kan vi konstatera att Paul Lamberts matchplan var lyckad.
Villa-tränaren fick mittfältet att spela tufft och tätt mot Jack Wilshere och Tomas Rosicky och sina spelare att offra det där lilla extra.

Gabriel Agbonlahor fick de flesta superlativen efter triumfen. Det var naturligt eftersom han var planens bästa spelare och ordnade två straffar, men han visade också den där viljan att ta den där defensiva löpningen som betydde att lagkamraterna fick tid att samla sig.
Men set fanns fler utropstecken.
Ashley Westwood tjatade jag om redan förra säsongen så vi kan ju lyfta fram hans kollega Fabian Delph istället. 23-åringen spåddes en lysande framtid när han kom fram i Leeds för några år sedan. När han skulle slå igenom i Aston Villa drabbades han av en allvarlig skada och fick en hel säsong förstörd.
Nu har han tagit en plats i startelvan och utvecklats till en gedigen tvåvägsspelare. Hans arbetsinsats i lördags var imponerande och han var så när att göra sitt första Premier League-mål när han prickade insidan av stolpen i andra halvlek.
En trevlig bekantskap var nye vänsterbacken Antonio Luna. Den 22-årige spanjoren höll bra koll på Theo Walcott och satte dessutom dit 3–1-målet. Det var viktigt att Luna fick en bra start då vänsterbacken var en av Villas svagare punkter förra säsongen.

Aston Villas trupp består till stora delar av spelare som Delph och Luna. Unga, utvecklingsbara, spännande.
Kan de höja sig det där snäppet, kan Paul Lambert få dem att fortsätta springa tills de stupar – då kan det här bli en riktigt rolig säsong på Villa Park.
Att laget har en hög högstanivå såg vi dock redan i våras. Lamberts taktik passar dessutom bättre mot topplag där de kan falla hem i sitt 4-5-1 och invänta kontringar på snabba spelare som Agbonlahor och Andreas Weimann. Det blir intressant att se om Aston Villa har verktygen att dyrka upp lägre försvar.

Supertalangens genombrott
Hur är det ställt med engelsk fotbolls framtidsutsikter? Kommer det några spelare underifrån?
Det där är ett ämne som ständigt diskuteras i takt med att andelen utländska spelare i Premier League växer.
Men på Carrow Road fick vi se det som jag skulle beteckna som ett genombrott av en blivande storspelare.

Det har snackats länge om Ross Barkley i Everton. Grabben spelade trots allt från start i andra omgången av Premier League redan för två år sedan. Då var han blott 17 år.
Men han har fått bida sin tid. Säsongen 2011/12 spelade han sex matcher, varav två från start. Förra säsongen blev det totalt sju matcher (två från start) och utlåningar till Sheffield Wednesday och Leeds United.
Haussande av unga spelare hör till. Det sker ständigt. Det tisslades och tasslades även om den ett år äldre Jose Baxter. Han spåddes en lysande framtid i Everton, men återfinns idag i Oldham i League One.
Risken att Ross Barkley ska gå samma väg ser jag dock som liten.
I premiären mot Norwich demonstrerade 19-åringen varför han stämplats som supertalang.
Barkley var bäst på planen i sin mittfältsroll bredvid Leon Osman. Sättet han dunkade in 1–1-målet på (med fel fot) var häftigt, men det var ännu läckrare att de de andra kvaliteterna: Drivet i steget, förmågan att föra fram bollen i planen, det mogna passningsspelet. Av sina 53 passningar slog han 51 till rätt adress.
Ross Barkley har jämförts med Steven Gerrard och även om man ska vara försiktig med sådana jämförelser är det lätt att förstå varför den kommit till i det här fallet.
Ross Barkley är en talang utöver det vanliga med driv i steget och två bra skottfötter. Och den här gången är han i Premier League för att stanna.

Palaces hopp står till Jedinak
Det var kul att hälsa Crystal Palace tillbaka till Premier League i söndags. Det blev förlust mot Tottenham med 0–1, men Ian Holloways gäng har en del positivt att ta med sig.
Defensiven med mittbackarna Danny Gabbidon och Damien Delaney i spetsen – den som jag ifrågasatt starkt – klarade testat med hedern i behåll. Ytterbackarna Joel Ward och Dean Moxey klarade sig också bra, den senare lyckades faktiskt hålla jämna steg med en speedkula som Aaron Lennon.
Bäst var mittfältaren Mile Jedinak.
Jag visste att han var bra förra säsongen i Championship, men att han skulle kliva in i Premier League och dominera ett mittfält mot Mousa Dembélé och Paulinho – det trodde jag inte.
Jedinak var briljant i rollen som städare/bulldozer. Australiern kan bli en kultspelare på Selhurst Park.
Nu handlar det om att få till offensiven för Ian Holloway.
Lirare som Dwight Gayle, Owen Garvan och Aaron Wilbraham sprang uppoffrande, men det hände inte särskilt mycket.
Det var först när unge John Williams byttes in som Palace fick någon som kunde bryta mönstret. Williams är en bollbegåvning och hans kreativitet kommer att behövas om laget ska få spets framåt.
Det är upp till Ian Holloway att hitta en plats för 19-åringen.

Tottenham? Ingen sprakande tillställning från André Villas-Boas gäng, men det var åtminstone tre poäng i en premiär mot en heltänd nykomling. Hugo Lloris var förtroendeingivande, Paulinho såg fin ut och Étienne Capoue gjorde ett lovande inhopp.
Spurs såg dock ut att sakna dörröppnaren som stavas Gareth Bale.

Förra säsongen:
Championship: 5.
FA Cup: Tredje rundan.
League Cup: Andra rundan.

Ian Holloway var nära att göra det ”omöjliga” och rädda kvar Blackpool i Premier League.
Nu står han inför en lika svår uppgift med Crystal Palace.
Jag kan inte se hur han ska kunna lyckas.

Den största tränarprofilen i Premier Leagues (korta) historia har hängt av sig kavajen för gott. Sir Alex Ferguson är inte med längre.
Sån tur att Ian Holloway är tillbaka.
Meritmässigt kan 50-åringen från Bristol inte mäta sig med Sir Alex. Han är knappt värd att nämnas i samma andetag. Men han har en sak gemensamt med den förre Manchester United-tränaren:
Han är en färgstark profil. En karaktär. Det händer alltid grejer kring Ian Holloway. Blir sällan tråkigt.
Jag kan inte komma på någon tränare – i fotbollsvärlden – som bjudit på lika många one-liners som Ian Holloway. Hans verbala attack mot Wayne Rooney för några år sedan var underbar.

Alltför många har misstagit sig och tryckt pajas-stämpeln i pannan på denne frispråkige herre.
Men det är orättvist.
Bedriften att först ta budgetlaget Blackpool till Premier League och sedan sånär rädda laget kvar var ytterst imponerande.
Gör man det en gång till, med Crystal Palace är det bevis på att man inte är oduglig som tränare. Snarare tvärtom.
Ian Holloway kommer att att behöva plocka fram all sin kunskap och fingertoppskänsla om han ska lyckas den här gången.
Crystal Palace är det svarta fåret i årets upplaga av Premier League.

Medan Cardiff värvat stort och skrytsamt och Hull City åtminstone kan drömma om värvningar tack vare en rik ägare, lever ”CP” i en annan verklighet.
De har stått vid ruinens brant, ekonomiskt, och tänker inte förköpa sig igen.
Jackpotten för uppflyttningen, cirka 1,5 miljarder kronor utspritt på fem år, används till att rusta upp arenan, köpet av en träningsanläggning i Beckenham och till den framgångsrika akademin.
Jag tycker det är hälsosamt.
Även om Crystal Palace skulle lägga, låt oss säga, 500 miljoner kronor på nya spelare i sommar är det ingen garanti för att de klarar sig kvar.
Bättre då att bygga för framtiden. Akademin är en av Englands bästa och producerade nyligen en guldklimp som Wilfried Zaha.

På tal om Zaha, förresten, så är han en av anledningarna till att Crystal Palace är bottentippat. Förra säsongen var han dörröppnaren i lagets offensiv. Nu har han flyttat till Manchester United. Dessutom är Glenn Murray, målsprutan som lade grunden till den starka hösten, långtidsskadad. Han missar första halvan av ligan på grund av en knäoperation.

Trots den restriktiva hållningen har Ian Holloway fått spendera cirka 80 miljoner kronor i sommar. En stor del av budgeten, €5,3m, gick åt till Dwight Gayle, anfallare från Peterborough. Gayle beskrivs som en Ian Wright-typ, men var han verkligen värd så mycket pengar? Framtiden får utvisa.
Marouane Chamakh ansluter från Arsenal. Marockanen har stukat självförtroende, men kanske kan få ett lyft under Holloway. Ett intressant namn är José Campaña, en ung spanjor som kommer att komplettera Mile Jedinak på centrala mittfältet. Spelare som Elliot Grandin, Jerome Thomas och Stephen Dobbie känns som utfyllnad, om än betydelsefull sådan eftersom alla tre har erfarenhet av Premier League.
I anfallet finns 40-årige Kevin Phillips som joker. Han ger åtminstone en dos nostalgi.

Min stora farhåga är hur den svaga försvarsbesättningen ska kunna hantera spelare som Robin van Persie, Sergio Agüero, Luis Suárez och de andra.
Ska Danny Gabbidon, Paddy McCarthy och Damien Delaney lösa den uppgiften? Knappast va?
Här måste Crystal Palace förstärka och göra det illa kvickt.
Ian Holloway har bra kännedom om de lägre divisionerna. Om han kan fynda backar kan Crystal Palace kanske hänga med ett tag. Annars kan laget halka efter rätt tidigt.

Tänkbar startelva:
Speroni – Ward, Delaney, Gabbidon, Moxey – Jedinak, Campaña – Williams, Thomas, Bolasie – Gayle.

Transfers In: Dwight Gayle (Peterborough, £6m), Stephen Dobbie (Brighton, £850,000), Jerome Thomas (West Brom, Free), Kevin Phillips (Blackpool, Free), Elliot Grandin (Blackpool, Free), Marouane Chamakh (Arsenal, £1m).

Out: Alex Marrow (Blackburn, Undisclosed), Jermaine Easter (Millwall, Free), Andre Moritz (Bolton, Free), Dale Banton (MK Dons, Loan).
Released: Aaron Akuruka, Kadell Daniel, Bayan Fenwick, Jack Holland.
Nyckelspelaren: Mile Jedinak.
Håll ögonen på: Dwight Gayle.