Arkiv för kategori Liverpool

- Sida 2 av 15

Done deals, 12 januari

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på några av gårdagens övergångar i Premier League.

Jonjo Shelvey, från Swansea till Newcastle
Pris: 12 miljoner pund.
Kommentar: Shelvey har i Swansea utvecklats till en stabil Premier League-spelare. Han började denna säsong ytterst lovande men har tappat i takt med att laget svikit. Får en nytändning nu?
Betydelse för laget: Newcastles centrala mittfält har varit för dåligt ända sedan Yohan Cabaye lämnade laget. Shelvey är fortfarande ojämn, men som jag ser det bidrar han med egenskaper som laget saknar idag. Framför allt tack vare sin passningsskicklighet och förmågan att slå den sista avgörande bollen. Priset är högt, men engelska spelare kommer att säljas för överpriser.
Tänkbar startelva med Jonjo Shelvey:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Sissoko, Tioté, Shelvey, Wijnaldum – Pérez, Mitrovic.
Värvningsbetyg: 3/5.

Ivo Pinto, från Dinamo Zagreb till Norwich City
Pris: 2,2 miljoner pund.
Kommentar: Ivo Pinto, eller Ivo Daniel Ferreira Mendonça Pinto som han egentligen heter, kom fram i Porto men lyckades aldrig slå sig in i a-laget. Istället blev det utlåningar till mindre klubbar i Portugal. 26-åringen beskrivs som en offensiv högerback med bra fysik.
Betydelse för laget: Norwich har haft en solid backlinje med defensivt lagda spelare. I Pinto får Alex Neil ett mer offensivt alternativ som kan utmana Russell Martin och Andre Wisdom om startplatsen.
Tänkbar startelva med Ivo Pinto:
Ruddy – Pinto, Martin, Bassong, Olsson – Redmond, Howson, Tettey, Brady – Hoolahan – Mbokani.
Värvningsbetyg: 2/5.

Henri Saivet, från Bordeaux till Newcastle
Pris: 5,0 miljoner pund.
Kommentar: Saivet har tillhört Bordeaux i hela sin proffskarriär. Han debuterade som 17-åring säsongen 2007/08. 25-åringen, som representerar Senegal, kan spela både på centralt mittfält och på kanten.
Betydelse för laget: Newcastle behöver onekligen förstärkningar för att reda ut sin situation. Nu går man återigen till Ligue 1 för att hämta fynd. Jag har sett Saivet för lite för att bedöma hans chanser att lyckas i Newcastle. Så betyget blir den neutrala tvåan.
Tänkbar startelva med Saivet:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Saivet, Tioté, Shelvey, Wijnaldum – Sissoko – Pérez.
Värvningsbetyg: 2/5.

Steven Caulker, från Queens Park Rangers till Liverpool
Pris: Lån.
Kommentar: När Steven Caulker köptes till Cardiff från Tottenham för runt 100 miljoner kronor var han en av engelsk fotbolls mest lovande mittförsvarare. Caulker demonstrerade stundtals sin potential i Cardiff, men efter att laget åkte ur Premier League har Caulkers karriär stagnerat. Utlåningen till Southampton i höstas blev ingen succé och han gjorde bara åtta framträdanden för Saints.
Betydelse för laget: Liverpool lider av försvarskris och behöver snabbt få in en pjäs. Caulker känns som en rimlig lösning då han har erfarenhet från Premier League. Engelsmannens fysik blir viktig för ett lag som varit sårbart i huvudspelet.
Tänkbar startelva med Steven Caulker:
Mignolet – Clyne, Caulker, Lovren, Moreno – Henderson, Can – Ibe, Firmino, Coutinho – Benteke.
Värvningsbetyg: –.

Fotnot: Värvningsbetyg sätts endast på permanenta övergångar. Anledningen är att affärerna blir lättare att jämföra då det finns en prislapp för investeringen. Lån innebär minimalt risktagande för klubben.

Klopps Liverpool har kört fast

av Kalle Karlsson

Individuella misstag bakåt. Ett anfallsspel som inte fungerar. Jürgen Klopps Liverpool har kört fast.

Det blev ingen god start på det nya året för Liverpool. Efter två raka 1–0-vinster kom en nyårssmäll på Upton Park där West Ham vann med 2–0.
West Ham är bra. De har slagit Manchester City, Chelsea och Arsenal. Nu har de fällt Liverpool både hemma och borta. Det är inte fy skam att förlora på den här arenan och nu när Slaven Bilic börjar få tillbaka skadade spelare (Dimitri Payet gjorde comeback idag med ett inhopp) kan de ta fart uppåt igen.
Men sättet Liverpool förlorade på idag var inte acceptabelt.

När Jürgen Klopp ledde laget i de första matcherna fanns det ett embryo till något som kunde bli riktigt bra. Intensiteten som kännetecknat Klopps Dortmund fanns där. Presspelet och antalet löpmeter var bättre än tidigare.
Det som är oroväckande är att det karaktärsdraget har inte alls synts till senaste veckorna. Idag mot West Ham fanns ingen återerövning, ingen counter-pressing.
Det som borde känneteckna ett Jürgen Klopp-lag kännetecknar inte Liverpool av idag.
Tog energin slut så fort? Eller är det bara det tuffa julprogrammet som sätter sina spår?
Hela klart är att Liverpool har mycket att jobba på.

Försvaret bjuder på alldeles för mycket. Nathianiel Clyne, som varit stabil första halvan av säsongen, började matchen idag med att slå åtta passningar varav ingen (!) nådde rätt adress. Sedan missade han markeringen på Michail Antonio som nickade in 1–0. Att försvaret behöver förstärkningar är ingen nyhet, det har varit ett faktum senaste åren.
I offensiven har Liverpool investerat över en halv miljard kronor på Christian Benteke och Roberto Firmino. Ingen av dem har hittat rätt i sin nya klubb. Benteke kom till spel idag med mål i två raka matcher, men spelmässigt synkroniserar han inte med lagkamraterna. Idag kom han inte till alls. James Collins hade den store belgaren i sin bakficka matchen igenom. Coutinho är långt från den form som gjorde honom till en av ligans bästa vid den här tiden ifjol.

***
West Ham förtjänar credit. De vann rättvist idag. De ville mer och det man gjorde gjorde man med beslutsamhet. Om Liverpool är en topp fyra-kandidat (det kan diskuteras) är West Ham också det. Deras elva är inte nämnvärt sämre än Liverpools.
Med Andy Carroll i startelvan valde Slaven Bilic rätt strategi: Smacka in inlägg så kommer chanserna. De kom, målen också.
Michail Antonio, som satte 1–0, är en intressant figur. Han är begränsad som spelare, han har knappast samma tekniska färdigheter som Dimitri Payet och Manuel Lanzini. Men han har fysik och ett stort hjärta. Det visade han inte minst när han tacklade Alberto Moreno nere vid egen hörnflagga (borde varit frispark) och sedan sprang över hela planen för att avsluta kontringen genom att nicka in 1–0.
Hetast i West Ham just nu är dock varken Antonio eller Carroll. Det är mittbacken James Collins som visat storform senaste veckorna. När Collins och Ogbonna spelar så här tryggt är det ingen som saknar Winston Reid.

Pinsamt, Liverpool!

av Kalle Karlsson

Det är en sak att Liverpool förlorar borta mot Watford. Det kan ske, Watford är bättre än många har förstått.
Men så här? Den här insatsen var inget annat än pinsam.

Liverpool har visat svag form senaste veckorna. Hemmavinsten mot Swansea (1–0) den 29 november var allt annat än övertygande. Den insatsen följdes upp av 6–1 borta mot Southampton i Ligacupen, en match som på nytt skänkte hopp. Sedan kom 0–2-förlust borta mot Newcastle, 0–0 mot Sion och bara 2–2 hemma mot West Bromwich.
Därför förväntade jag mig att se ett heltänt Liverpool idag på Vicarage Road mot glödheta Watford. Med en så oviss tabell var det ju nu Liverpool skulle ta chansen att haka på fjärdeplatsracet.
Men det blev inte så. Det blev kraschlandning. Totalt haveri.

Man ska vara försiktig med att använda överord, men jag kan inte minnas att jag sett en så blek insats mot Liverpool FC. Inte i år, inte ens under Brendan Rodgers hela sejour, möjligen tillbaka till tiden med Roy Hodgson.
Ibland kunde de inte ens slå enkla passningar på sju-åtta meter. Men inte bara det. Det var så håglöst, passivt, taffligt och rent ut sagt patetiskt att jag önskar att spelarna tar sitt ansvar och betalar tillbaka pengarna till de fans som gjorde resan ned till London.
Det här var inte värdigt Liverpool FC.

Jürgen Klopp, mottagen som en Messias, fick en snabb effekt när han tog över. Liverpool sprang mer, pressade mer intensivt och enskilda spelare som Emre Can, Coutinho och Jordon Ibe lyfte sig.
Men idag syntes ingenting av detta. Watford pressade bättre än Liverpool. Watford var snabbare, smartare och mer engagerade än gästerna.
Visst var det ett domarmisstag som ledde fram till Nathan Akés 1–0 eftersom olycklige Adam Bogdan hade fångat bollen i händerna. Men det vore att rikta fokus fel att skylla den här förlusten på domaren Mark Clattenburg.
Liverpool förlorade för att man hade en målvakt som hade två i händerna och en patetisk defensiv som bjöd motståndarna på den ena julklappen efter den andra.
Mamadou Sakho var katastrof. Han låg mer än han stod upp.
Fransmannen har varit skadad och det är naturligt att han är rostig, men så här svag har jag aldrig sett honom (eller någon annan mittback den här hösten, för den delen).

Martin Skrtel, som också började matchen osäkert, haltade av skadad och gjorde en redan tunn defensiv ännu mer bräcklig.
Men det var inte bara försvaret som underpresterade. Offensiven var nästan lika dålig. Mittfältet fick inte ihop många kombinationer av värde. Roberto Firmino och Adam Lallana gjorde ingenting. Med kvarten kvar skickades Christian Benteke och Jordon Ibe in från bänken. Det förändrade inte mycket.

Jürgen Klopp vann många beundrare med triumferna borta mot Chelsea och Manchester City. Han är älskvärd på många sätt, inte minst tack vare sin värme och sitt idiom.
Men Jürgen Klopp kan inte trolla.
Liverpools trupp är inte kvalitativ nog. Det här är ett lag som är i desperat behov av förstärkningar.
Under Klopps första matcher i Liverpool såg man att spelarna sprang mer än tidigare. Klopp väckte spelarnas engagemang. Idag fanns inte ens viljan att ta jobbet för laget.
Det är oroväckande om något om Klopp-effekten bara varade i några veckor.

***
Vi ska into glömma bort att hylla Watford. Credit where credit is due.
Inför comebacken till Premier League värvade Watford i princip ihop ett nytt lag. Det fanns förstås en risk att det skulle bli en främlingslegion. Men Quique Sanchez Flores fick snabbt ihop en fungerande enhet.
Odion Ighalo har vi hyllat tidigare. Anfallaren gjorde ligamål nummer elva och tolv idag. Han är ett ostoppbart monster när han är i form.
Jag vill även framhålla vänsterbacken Nathan Aké som gjorde en fin match idag, mittbacken Craig Cathcart och målvakten Heurelho Gomes. Aké har varit sådär tidigare när jag sett honom i höst, men han verkar ha en kurva på pekar uppåt. Cathcart är en av få startspelare som är kvar från fjolåret. Gomes var stundtals hånad under tiden i Tottenham, men han har varit oerhört stabil i höst.
Watford ligger en poäng från fjärdeplatsen med 17 omgångar spelade. Vem hade kunnat tro det i somras?

Premier Manager-tips inför helgen

av Kalle Karlsson

Varje vecka skriver jag Premier Manager-tips (Fantasy) inför helgens omgång på Sportbladet.se. Eftersom det ibland dröjer innan de läggs ut på webben så publicerar jag dem i fortsättningen även i bloggen. Då blir det ett tillfälle för er att diskutera era val, spelare som borde övervägas, spelare som borde petas och så vidare.

//

Lagkaptenen har gjort comeback. Då har Liverpool fått ett viktigt anfallsvapen tillbaka.

Jordan Henderson har dragits med skada och missat nästan hela hösten i Premier League.
Förra helgen hemma mot West Bromwich gjorde mittfältaren sin första start i ligan sedan augusti. Och han gjorde avtryck direkt.
I den 21:a minuten störtade han in i straffområdet och placerade in bollen bakom Boaz Myhill. Det var ett typiskt Jordan Henderson-mål, den sortens andravågslöpningar som han gjorde till sitt adelsmärke under succésäsongen 2013/14.
Jordan Henderson hann fylla på med en assist till Divock Origi som något turligt sköt in 2–2 i slutminuten via en West Bromwich-försvarare.
Jordan Hendersons comeback ger Jürgen Klopp fler dimensioner. Lagkaptenen passar utmärkt i Klopps högintensitetsfotboll. Men 25-åringen har även en egenskap som Liverpool saknat under hösten: Passningskvalitet.
När Jordan Henderson var som bäst 2013/14 hade han förmågan att slå den sista avgörande passningen, ett ansvar som vilat alltför tungt på Coutinho senaste månaderna.

Jordan Henderson ägs bara av 0,9 procent av deltagarna i Premier Manager. Han handlas för 6,307 miljoner kronor.
En joker inför julomgångarna?

***
Leighton Baines startade sin första match för säsongen i lördags borta mot Norwich. Han såg lite osäker ut i positionsspelet, men hann med att dunka en stenhård projektil (med högern!) i stolpen. Lär bidra med poäng framöver.

***
Byt in:
Jordan Henderson, Liverpool
Leighton Baines, Everton
Junior Stanislas, Bournemouth

Byt ut:
Dejan Lovren, Liverpool
Daniel Drinkwater, Leicester

Olsson lyfter WBA – och är en man för landslaget

av Kalle Karlsson

En svensk spelade huvudrollen på Anfield.
Jonas Olsson hittade rätt två gånger, en av fullträffarna blev godkänd och räckte så när till en skrällseger mot Liverpool.

Liverpool har fortfarande svårt att bemästra de sämre lagen. Under Jürgen Klopp har de levererat toppinsatser mot stora lag som Chelsea och Manchester City, men de har samtidigt förlorat hemma mot Crystal Palace, borta mot Newcastle och idag så när åkt på ett nytt nederlag hemma mot West Bromwich.
Liverpool började bra. Jag gillade det jag såg första tjugo minuterna när Coutinho styrde och det gav ett ledningsmål när Jordan Henderson störtade in i boxen med en andravågslöpning och satte 1–0.
Men WBA reste sig och detta mest för att Liverpool inte lyckades hålla uppe sin nivå. Christian Benteke gjorde återigen en slät figur. Belgaren är stor och stark som en oxe, men endimensionell i sitt spel.

Tony Pulis kom till Anfield med ett 4-1-4-1 med Jonny Evans (!) som mittfältskvast. Evans i den rollen innebar att WBA i nödfall kunde formera en fembackslinje när Liverpools tryck blev som störst.
Offensivt utnyttjade WBA Liverpools svaghet på fasta situationer. När Simon Mignolet ”hängde tvätt” efter en hörna var Craig Dawson framme och petade in 1–1.
Några minuter senare stötte Jonas Olsson in 1–2 efter en kantfrispark, men det målet dömdes bort efter offside. Det framstod som rätt beslut vid reprisen, men jag skulle vilja se Sky Sports inzoomade specialkamera för det är något ben som sticker fram bakom Olsson och det borde vara ett Liverpoolben (en WBA-spelare som springer framåt borde inte ha den fotställningen).
Nåja, Olsson en av planens bästa spelare, fick göra sitt mål till slut.
I den andra halvleken nådde han högst på en hörna och gav WBA ledningen.
Boaz Myhill gjorde en fin benparad när Adam Lallana var fri minuten senare, men mycket mer än så skapade in Liverpool. Misären blev än värre när Dejan Lovren fick bäras ut på bår efter en ful tackling från Craig Gardner (spelar ingen roll om man träffar bollen när man fullföljer på det sättet). Tyvärr har jag dålig feeling när det gäller Lovrens skada, den påminde lite om den typ av smäll som drabbade Stuart Holden en gång i tiden.
Salomon Rondón fick ett jätteläge att spika bortasegern, men han brände och när Divock Origi i 96:e minuten sköt från distans studsade bollen äntligen Liverpools väg.
2-2 och en poäng, men faktum kvarstår: Det här var ytterligare två förlorade poäng för ett Liverpool som fortfarande inte får till spelet mot sämre motstånd.

***
Nog borde Jonas Olsson finnas med i en svensk landslagstrupp? Med tanke på vilken mittbackskris Erik Hamrén haft så hade jag haft med Olsson alla dagar i veckan.
Jag kan förstå att Jonas Olsson inte var klockren på den tiden det svenska landslaget åkte till Amsterdam med uppumpade bröstkorgar med ambitionen att rulla ut Holland.
Men nu när svenska landslaget förstått att man ska spela ett enklare, rakare och lägre 4-4-2-spel så anser jag att Jonas Olsson passar bra för spelidén.
Jonas Olsson var inte självskriven i Tony Pulis startelva när säsongen började, men på sistone har han fått chansen. Idag var det en ”Jonas Olsson-match”, mer krig än skönspel, och då är han oerhört värdefull för sitt West Bromwich.

***
Crazy season rullar vidare. Inte nog med att WBA höll på att chocka Anfield, på White Hart Lane tappade Tottenham 1–0 till 1–2 mot Newcastle. Den här säsongen går inte att förutspå.

Newcastle har hittat sitt segerrecept

av Kalle Karlsson

Ju längre hösten lider, desto märkligare blir den här säsongen.

Här har Jürgen Klopp-effekten slagit till, Liverpool har återfått tron efter triumfen borta mot Manchester City för ett par veckor sedan och cupkrossen borta mot Southampton i veckan.
Så går man på en ny mina i form av Newcastle.
Mighty Newcastle som tidigare under säsongen såg hopplöst ut och knappt kunde vinna en match och som på de senaste två ligamatcherna förlorat med sammanlagt 1-8 mot Leicester och Crystal Palace.
Det här är verkligen crazy season.

Men vi tar det från början. Steve McClaren har försökt det mesta i höst utan att det fått effekt på hans lag, men nu verkar McClaren och hans spelare åtminstone kommit underfund med den viktigaste av alla frågor: 1) ”Vilka är vi”, 2) ”Vad är vi kapabla till”?
Efter att ha kommit fram till att 1) ”Ett lag som slåss om kontraktet” och 2) ”Inte speciellt mycket”, gjorde de exakt det som krävs av detta Newcastle för att vinna matcher: Hängivenhet och hundraprocentigt arbete.
Kamp- och offerviljan lade grunden till söndagens seger mot Liverpool. Newcastles spelare slet som djur och med en tolfte spelare i ryggen var de beredda att springa genom väggar för att bärga tre poäng. En som personifierade inställningen var mittfältaren Vurnon Anita som både vann bollar och täckte ytor.

I första halvlek var det två lag som ville en hel del, men kvaliteten saknades. Det var noll avslut mot mål i första halvlek. I andra halvlek såg det ungefär likadant ut. Mycket vilja, väldigt lite kunnande.
Men vilja kan räcka långt och den här eftermiddagen räckte det till en efterlängtad vinst för hemmalaget. Georginio Wijnaldum sköt in 1–0 via Martin Skrtel med tjugo minuter kvar. Vid det läget hade lagen fortfarande noll (egna) avslut på mål.
Det dröjde till 83:e minuten innan Liverpool fick till ett avslut på mål, men då var det felaktigt avvinkat för offside och Alberto Morenos avslut var nog egentligen ett inläggsförsök. Hur som helst – Liverpool blev bestulet på ett kvitteringsmål där.
I den officiella statistiken blev det varsitt avslut på mål i matchen, Newcastles enda gav 2–0 när Wijnaldum kontrade i slutsekunderna.

För Liverpool var förlusten bitter. Det finns fortfarande ett frågetecken kring Jürgen Klopp och hans förmåga att dominera mot sämre lag och det blev tydligt än en gång. Liverpool har den senaste månaden vunnit borta mot Chelsea, Manchester City och Southampton. Samtidigt har man förlorat mot Crystal Palace hemma, Newcastle borta och vunnit knappt hemma mot Swansea.
Det som är gemensamt med de tre förstnämnda triumferna är att Christian Benteke inte startat någon av dessa matcher. Belgaren har dock startat de tre matcherna där spelet inte har fungerat.
Det är uppenbart att Benteke har haft svårt att acklimatisera sig i sin nya klubb och jag är inte säker på att han passar i Jürgen Klopps spelidé, oavsett om tränaren ville ha Benteke till Dortmund eller inte. Liverpool har varit mer rörligt och bättre i presspelet när Firmino startat längst fram. Jürgen Klopp var missnöjd med presspelet i dagens match och det är nog ingen slump att man misslyckades idag.
Idag saknades Coutinho och det påverkade så klart Liverpools segerchanser. Adam Lallana hoppade in i andra halvlek och bidrog till att ge laget mer kreativitet, men det räckte inte. Daniel Sturridge, som också hoppade in, fick ett utmärkt läge. Skottet långt utanför. Det var en sådan dag.
Jürgen Klopp har lyft Liverpool, men han har fortfarande en del att jobba på. Hans lag behöver hitta receptet för att vinna matcherna som framstår som enklare på pappret.

Newcastle har hittat sitt recept: Stenhårt, ödmjukt jobb från hela laget. Det är det enda sättet som gäller för laget framöver. Bättre än så är de inte.

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKEL

Plus-special: Klopps taktiska triumf

av Kalle Karlsson

Efter varje omgång kommer jag specialstudera ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare. Denna omgång har jag synat Liverpool. Matchen (Manchester City borta) Liverpool kom till lördagens sena möte med hemmaförlusten mot Crystal Palace i ryggen. Jürgen Klopp hyllades unisont när han presenterades, men Palace-debaclet reste...

Läs hela artikeln - köp Plus här!

Allt Mourinho byggde upp i Chelsea har rämnat

av Kalle Karlsson

Hur djupt kan Chelsea sjunka, undrade jag efter förlusten mot West Ham förra helgen.
Svar: Ännu djupare.
Var det här José Mourinhos sista match som tränare på Stamford Bridge?

Lördagens tidiga möte mellan Chelsea och Liverpool beskrevs som en ödesmatch för José Mourinho.
Jürgen Klopp, som bara fått två inledande kryss, hade också pressen på sig. Men medan tysken kunde peka på en lång skadelista och att han inte fått tid att sätta sin prägel på laget, har José Mourinho egentligen inga bortförklaringar.
Det är hans lag, hans värvningar, hans bygge. Och han är en stor orsak till raset.
Det är bara fem månader sedan portugisen vann ligan med Chelsea och var hyllad av alla.
Nu underpresterar hans trupp grovt. Han själv är ur balans och har varit sedan starten av säsongen, ända sedan den pinsamma Eva Carneiro-soppan.
Allt det han byggde upp under två år efter comebacken på Stamford Bridge har rämnat. Totalt.

Inte ens när Chelsea får en drömstart i matcher är de kapabla att vinna. Idag nickade Ramires in 1–0 redan i fjärde minuten. José Mourinho som bänkat både Nemanja Matic och Cesc Fàbregas, fick se sitt lag dominera första 20 minuterna. De blå hade fått matchen dit man ville.
Förr var Chelsea tryggt i att sjunka hem vid ledning eftersom man visste att man var tätt bakåt. Men nu fungerar inte den strategin längre. Sekunderna före paus slappnade Chelsea av, Coutinho fick utrymme och svingade sitt trollspö innan han skruvade in 1–1.
Chelsea hade gett bort initiativet och de skulle aldrig återta det.

Andra halvlek underströk hur trubbigt Chelsea är den här hösten. Inga anfallsförsök med tanke och kvalitet. Ett försvarsspel där delarna inte alls sitter ihop. Chelsea har blivit ett lag som varken kan försvara eller anfalla.
Med kvarten kvar fick Coutinho utrymme att vända upp och sekunden senare låg bollen i nätet bakom Asmir Begovic.
Som om inte det vore nog fyllde Christian Benteke på med 1–3. Båda sista målen efter touch via Chelseaförsvarare. Det man tidigare hyllades för – att backarna täckte skott med livet som insats – ger inte heller önskad effekt.
När det börjar gå emot, går allt emot.

José Mourinho kommer förstås vara missnöjd med att Lucas inte fick sitt andra gula kort när han fällde Ramires i mitten av andra halvlek. Men 1) jag tycker inte att det var värt ett andra gult eftersom Ramires såg ut att falla före kontakten, och 2) det vore att blunda för de riktiga problemen.
Chelsea förlorade för att de för tillfället inte är ett bra fotbollslag. José Mourinho bjöd på en ny, märklig, bisarr efter-intervju.
– I’ve nothing to say, svarade han på i princip alla frågor från Sky Sports reporter.
När reportern frågade om han inte ville säga något till fansen, blev svaret:
– They are not stupid.
Mer ville han inte säga. Tränaren som för några veckor sedan höll en monolog på sju minuter på en fråga (!) ville idag inte säga någonting.

Den stora frågan är hur stort tålamod Roman Abramovitj har.
Kretsen kring den ryske ägaren uppges vilja ge Mourinho större stöd. Klubben sägs ha antagit en ny filosofi när man tog tillbaka Mourinho. Nu var det långsiktighet som skulle gälla. Och att trycka på panik-knappen efter tre månaders svaga resultat för en tränare med 13 års ojämförbara framgångar, kanske är väl drastiskt.
Men saken är den att José Mourinho verkar vara helt oförmögen att hantera situationen. Som jag skrivit tidigare: Han visar ingenting som tyder på att han kan vända trenden. Han har aldrig varit i den här situationen tidigare i sin karriär och det märks. Situationen har säkert förvärrats av att hans pappa är sjuk hemma i Portugal.
Enligt folk runt klubben har José Mourinho gjort samma saker på träningsplanen denna höst som förra året. Skillnaden nu är att hans metoder inte fungerar längre.
Miguel Delaney skriver i Irish Examiner att Mourinho har en inre kärna av spelarna som fortfarande står bakom honom, John Terry, Gary Cahill, Cesc Fàbregas, César Azpilicueta och Diego Costa. Fem man. Det är inte mycket när det väl börjar blåsa.

Chelseas stjärnor bär ett stort ansvar. Eden Hazard, som startade som tia idag, byttes ut efter en kvart i andra halvlek utan att ha presterat någonting av värde. Matic och Fàbregas började som nämnt på bänken. Branislav Ivanovic var katastrof före sin skada och John Terry är en skugga av förra årets Terry.
Utan Hazard i utomjordisk form saknar Chelsea kanthot, inte minst då man spelar defensivt lagda ytterbackar. Men jag vägrar tro att Chelseas problem är taktiskt. Det handlar snarare om en förändrad psykologi och nu har spelarna tappat all tro på det man gör.
José Mourinho har bidragit till att stämningen har förändrats. Det som tidigare har varit hans styrka, det han kallar ”confrontational leadership”, hans stil för att locka fram det bästa ur spelarna, har nu vänts emot honom. Han har sågat spelare öppet, bänkat spelare, skyllt på allt och alla runtomkring.
Det som vi tidigare pratat om när det gäller Mourinho – det så kallade tredjesäsongsyndromet där hans ledarskap efter drygt två år dränerat spelarna på all energi – verkar upprepa sig igen.

José Mourinho sa häromdagen att han inte alls var orolig över att få sparken.
Det borde han vara.
Jag kan inte se att han vänder trenden och då finns bara två scenarion: Han går själv eller Chelsea sparkar honom.
Och eftersom han inte vill gå själv och mista sin ”fallskärm” så måste Chelsea bryta kontraktet.
Min känsla är att det sker inom kort.

***
Liverpool? De var inte med i matchen första 15 minuterna. Jürgen Klopp satsade på ett 4-2-3-1 som framstod mer som 4-2-4-0. Jag tyckte taktiken var märklig i första halvlek. Liverpool spelade typ ett non-striker-system när Firmino och Adam Lallana skulle turas om om att ligga längst fram. Laget var totalt uddlöst och inläggen helt ofarliga när nickspecialisten Christian Benteke satt på bänken (inte matchfit nog för att starta). Coutinho hade inte gjort mycket väsen av sig innan han curlade in 1–1.
Kanske var det en kalkylerad strategi av Klopp för att i andra halvlek damma av Benteke och ”gå för det”. Nu blev det seger med 3–1 och andra halvlek var lagets bästa sedan Klopp tog över. Liverpool-spelarna verkar ha tagit till sig tyskens krav om att löpa. Mamadou Sakho imponerar i mittförsvaret med sina tydliga uppspel och Lucas/Emre Can på mittfältet med täcka ytor/press-jobbet.

Analys: Så fungerar Liverpools ”julgransformation”

av Kalle Karlsson

Jürgen Klopps påverkan på Liverpool syntes från första minuterna.
Här tittar jag närmare på lagets nya presspel och hur julgransformationen används i offensiven.

Efter framgångarna i Dortmund blev Gegenpressing ett begrepp i fotbolls-Europa. Som väntat var det ett karaktärsdrag Jürgen Klopp skulle ta med sig till sin nya klubb. Jag tyckte att det syntes redan efter ett par minuter att det var ett Klopp-inspirerat Liverpool som tog sig an Tottenham. Den tyske tränaren har bara genomfört några få träningspass med hela truppen, men tankarna bakom Gegenpressing och en mer intensiv fotboll var uppenbara. Liverpoolspelarna var mer löpvilliga än jag sett dem tidigare.
Om någon fortfarande tvivlar på det och avfärdar det som struntprat kan vi titta på statistiken. Liverpool sprang 116 kilometer i gårdagens match. Det är mer än något annat lag gjorde i en match den här helgen och 10 kilometer längre än vad Liverpool själva har sprungit i matcherna. Klopps mantra om ”10 meters more” har redan gett effekt.

Vi har redan konstaterat att Klopp formerade ett 4-3-2-1-system i debutmatchen. Idag tänkte jag granska hur lagets presspel fungerar. Vi har redan konstaterat att Klopps fotbollstänk bygger på att laget ska ligga tämligen lågt (medium block) när motståndarna har bollen under kontroll. När motståndarna inte har det eller det egna laget precis har förlorat bollen ska man gå in i intensiv press. Det är Gegenpressing. Den direkta återerövringen syntes tydligt igår och den är ganska enkel att beskriva med video (men svår med stillbilder). Det handlar kort och gott om att närmaste spelaren snabbt sätter press och övriga plockar upp närmaste passningsalternativ och skär av passningsvinklar.
Så här tittar vi istället på presspelet från ”öppet spel”.

Gegenpress6.jpgI utgångsläget positionerar sig Liverpool enligt julgransformationen, 4-3-2-1. När bollen spelas mellan mittbackarna Toby Alderweireld och Jan Vertonghen är det ”triggern” för att starta pressen.

Gegenpress2Strikern Divock Origis uppgift är att ta en kurva för att skära av spel tillbaka till Toby Alderweireld. Liverpool lockar motståndaren att spela ut bollen till den ledige vänsterbacken Danny Rose. James Milner, till höger på det centrala mittfältet, vet redan var bollen kommer att spelas så han kan störta fram mot Rose.
Notera här att Adam Lallana och Coutinhos uppdrag är att ligga tätt på Tottenhams sittande mittfältare Mousa Dembélé och Dele Alli. Det gör att Vertonghens enda passningsalternativ är Danny Rose eller hem till målvakten Hugo Lloris.

Gegenpress4Jan Vertonghen ”går i fällan” att spela ut bollen till Danny Rose och vi kan här se att James Milner redan är på väg mot Rose i hög fart.

Gegenpress3James Milner är inne i press på Danny Rose och inom det markerade området har Liverpool nu skapat ett 6 vs 4-övertag tack vare sin överflyttning.

Gegenpress3-1För att pressen skulle ha varit perfekt hade jag velat ha Lucas Leiva lite närmare Dele Alli (stora röda pilen).

Gegenpress5Att lag skapar övertag på bollsida är inget unikt. De två positioneringar som jag tycker är intressanta här är de som sker på andra sidan av planen.
1) Coutinho som gör en rejäl överflyttning. Man brukar prata om bortre delen av cirkeln som ett referensmått på hur mycket man behöver flytta över. Här har Coutinho tagit sig förbi mittpunkten – ett exempel på hur ”10 meters more”-snacket ter sig i praktiken.

2) Emre Can som har ett relativt stort avstånd till Lucas Leiva. Men det är kalkylerat. Eftersom Liverpool blir känsligt för spelvändningar i det här systemet så är tanken här att Emre Can ska släpa lite för att kunna vara den som hinner in i press om Tottenham skulle lyckas vända ut bollen på högerbacken Kyle Walker.

SÅ FUNGERAR LIVERPOOLS ANFALLSSPEL I ”JULGRANEN”

Gegenpress10Här ser man utgångspositionerna för ytterbackarna som blir höga. Det är ytterbackarna Clyne (närmast) och Moreno (längst bort) som ska stå för spelbredden.

Gegenpress8Här kan man se hur Adam Lallana fungerar som en indragen kantspelare. Högerkanten ska istället skötas av Nathaniel Clyne (utanför bild). Notera här hur Tottenhams mittbackar måste hålla koll på två nummer tio-spelare, Coutinho och Lallana. Det innebär istället att vänsterbacken Danny Rose blir ”sysslolös” och hamnar i svåra värderingar kring hur långt han ska följa Lallana.

Gegenpress9Två indragna yttrar gör automatiskt att motståndarnas backlinje blir väldigt centrerad, vilket skapar enorma ytor på kanterna. Här är det James Milner som fyller på på högerkanten medan Alberto Moreno parkerat långt ut till vänster för att vara beredd på en eventuell spelvändning.

SLUTSATS
Julgransformationen är ett sätt att få in både Coutinho och Firmino i mer centrala roller. Jag vill minnas att Jürgen Klopp använt den här formationen i Dortmund och han kan mycket väl göra det framöver i Liverpool då laget saknar vassa, renodlade yttrar (Jordon Ibe kan bli lidande av systemskiftet). Offensivt kommer Klopp behöva mer tid att slipa på kombinationer och laget kommer givetvis bli mer spetsigt när Christian Benteke och Daniel Sturridge är tillbaka.
Defensivt såg man redan konturerna av Klopps högintensitetsfotboll med hård press i specifika moment (som jag visat ovan) och Gegenpressing, det vill säga direkt återerövring vid bolltapp.
Liverpool sprang mer igår än något annat lag gjort hittills denna säsong och det understryker hur krävande Jürgen Klopps fotboll är. Liverpool har tre mittfältare – James Milner, Jordan Henderson och Emre Can – som passar utmärkt i det spelsättet.
Det blir så klart oerhört intressant att se dels hur länge i de enskilda matcherna som Liverpool orkar hålla uppe intensiteten, dels om det gör att lagets blir tröttkört framme i vår.

***
Läs mer:
17 okt: ”Lovande start för Klopp”.

Analys: Klopps nya system

av Kalle Karlsson

Jürgen Klopp sa inför matchen att han skulle göra något som Tottenham och Mauricio Pochettino inte förväntade sig. Och det gjorde han. Istället för att formera det förväntade 4-2-3-1 så ställde han ut Liverpool i ett 4-3-2-1. Jag vill minnas att hans Dortmund använt julgransformationen och därför var det slarvigt av mig att inte ta med den när jag analyserade tänkbara uppställningar i veckan.
Tidigt i matchen gav det här spelsättet ett övertag eftersom Tottenham inte kom underfund med vare sig Liverpools uppställning eller gästernas intensiva press.
Det blir mer om Gegenpressing och 4-3-2-1-systemet i en kommande blogg, men här ser ni hur uppställningen såg ut i försvarsspelet.

1017Liverpoolsystem1
Fotnot: Bild från Viaplay.se.

Sida 2 av 15
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB