Arkiv för kategori Manchester United

- Sida 2 av 17

Antiklimax på slutdagen

av Kalle Karlsson

Vilket antiklimax.
Sista omgången brukar alltid bjuda på ett raffinerat drama. Nu blev det högdramatiskt före avspark när ett misstänkt föremål hittades på Old Trafford och matchen Manchester United-Bournemouth blev uppskjuten.
På planen blev det den mest avslagna sista omgången jag kan minnas.

Det brukar ju alltid brinna någonstans i tabellen. Nu var slaget i botten – i mina ögon det allra mest kittlande på slutdagen – avgjort. Så vi behövde skrämma upp det lilla som gick att skrämma upp. Till slut var ingenting kvar.
Vi börjar med slaget om fjärdeplatsen som aldrig blev något slag.
Läget var detta inför avspark:
Manchester City behövde ett kryss borta mot Swansea för att säkra sin fjärdeplats. Manchester United behövde vinna hemma mot Bournemouth för att överhuvudtaget ha chansen.
Men det blev ingen seger. Det blev ingen match alls.
En halvtimme före avspark hittades ett ”misstänkt föremål” och arenan fick utrymmas. Avspark sköts fram 45 minuter. Sedan kom beskedet att matchen inte skulle spelas alls.
Snopet värre.

Vi fick inte se Louis van Gaals misslyckande fullbordas. Istället fick vi se Old Trafford tömmas på folk och den första Premier League-match som blivit uppskjuten på grund av bombhot.
Nu blir det en betydelselös match som ska spelas, någon gång, på något sätt, för att tabellen ska bli komplett. Men inte för att det betyder ett skvatt, bara för att det ska göras.
Manchester City gjorde som väntat jobbet borta mot Swansea och säkrade sin CL-biljett. De tog ledningen med 0–1 tidigt i matchen och även om Swansea kvitterade i slutet av första halvlek kändes det kontrollerat hela andra halvlek. Manuel Pellegrini går med hedern i behåll.
Det är mer än man kan säga om Louis van Gaal.
Jag är chockad över att det ens diskuteras om holländaren ska få fortsätta efter sitt monumentala fiasko. Efter att ha spenderat miljarder kronor på nya spelare har Man United fortfarande ett mediokert lag på banan vecka efter vecka. Jag utgår från att van Gaal får sparken nu. En FA-cuptitel kan inte förändra känslan av att han har misslyckats kapitalt.

Så till slaget om andraplatsen. Det är ingen jättegrej i vanliga fall, men nu stod det mellan Tottenham och Arsenal och känner man till historien och rivaliteten mellan dessa klubbar vet man att det här var en prestigekamp.
Arsenals fans har varit öppet kritiska till Arsène Wenger och skulle Arsenal hamna efter Tottenham hade den kritiken nått orkanstyrka.
Spurs hade fram till idag slutat efter Arsenal i tabellen 20 år i rad. Gunnersfansen firar St Totteringham’s day varje vår då Tottenham teoretiskt inte längre kan sluta före Arsenal i ligan. Den här säsongen har det mesta pekat på att den dagen inte skulle inträffa. Spurs har slagits om titeln och fram till för ett par veckor sedan var Arsenal en rejäl bit efter.
Men Tottenham har avslutat säsongen likblekt. De har inte vunnit på de fyra sista omgångarna och deras insats idag utstrålade inte precis att spelarna tog fighten om andraplatsen på liv och död.
Tottenham föll borta mot Newcastle – som redan åkt ur ligan – med 1–5. 1–5! Efter att Newcastle reducerats till tio man gjorde Newcastle (!) tre mål.
Det var en pinsam avslutning på en annars stark Tottenhamsäsong.

Sömnpiller trots att ALLT stod på spel

av Kalle Karlsson

Slaget om fjärdeplatsen lever. Manchester United vann måstematchen mot Norwich med 1–0 efter mål av Juan Mata.
Men matchen visade också varför Manchester United behöver en storstädning och nystart.

Solen sken både över Carrow Road och här hemma i Svedala. Och efter första halvlek är det bara att gratulera dem som valde att skippa den här tillställningen och tillbringa tiden ute i solen. Med dagens mobilteknik utesluter inte det ena det andra, men jag tror att de som valde att sitta ute och studera när målarfärgen torkade hade mer behållning än vi som satt inne och såg den här drabbningen.
Det är svårt att förstå med tanke på matchens tyngd där ett lag slogs för överlevnad och det andra för en Champions League-biljett.

Alex Neils Norwich City ligger prekärt till med två omgångar kvar av Premier League. Det är inte mycket med hans lagbygge som är Premier League-mässigt.
Det lukrativa tv-avtalet har gjort att klubbar på undre halvan kan spendera större, men Norwich fick inte in några klasspelare till den här säsongen. Alex Neils material är till stora delar detsamma som användes i Championship förra säsongen. Och det har inte räckt till.
Laget har gjort 35 mål på 36 matcher, mindre än ett mål i snitt per match. Och studerar man lagets anfallsbesättning är det ingen jätteöverraskning. Trodde man verkligen att Cameron Jerome och Dieumerci Mbokani (och Lewis Grabban i höstas) skulle lösa målproduktionen?
Steven Naismith värvades i januari, men han är aldrig och har aldrig varit något skyttekungsmaterial. Han är en komplementsspelare som kan löpa åt andra klasspelare (vilket han gjorde i Everton åt Romelu Lukaku & Co).

Försvaret har inte heller imponerat. Jag tyckte att det fanns en grundorganisation i början av säsongen, men jag fick revidera den uppfattningen när jag såg laget släppa in 17 mål (!) på fem matcher i januari och början av februari.
Idag föll laget på grund av ett individuellt misstag. Sébastien Bassong missbedömde en långboll och lät Wayne Rooney springa igenom. Rooney var inte alls distinkt och såg ut att ha slarvat bort möjligheten (precis som han gjorde i premiären mot Tottenham, men då räddades han av Kyle Walkers självmål). Men Rooney var smart nog att vända runt och hitta en fri Juan Mata och denne placerade in 0–1.

Manchester United vann alltså detta sömnpiller till match (i första halvlek såg det mer ut som en testimonial än en duell mellan två lag med massor att spela för).
Men de tre poängen överskuggar inte insatsen och det faktum att Manchester United är ett begränsat fotbollslag 2015/16. Memphis Depay gjorde ingenting av värde idag heller och oavsett hur många högintensiva löpningar Jesse Lingard gör är han ingen startspelare för en klubb som siktar mot toppen.
Nu gick Anthony Martial sönder på uppvärmningen och utan sitt vassaste anfallsvapen hände knappt någonting framåt. Det understryker den unge fransmannens betydelse under sin debutsäsong.
No Martial, no party.
Jag läser att det kostar Manchester United 59 miljoner kronor att sparka Louis van Gaal. Men det kan bli ännu dyrare om den här misslyckade sejouren ska få fortsätta.
En FA-cuptitel förändrar inte den ståndpunkten.

Manchester Uniteds hopp om fjärdeplatsen lever, medan Norwich Citys hopp om att klara sig kvar minskade ytterligare.
Det räcker som sammanfattning av 90 minuters tristess på Carrow Road.

Leicester kravlade sig ur greppet – som de alltid gör

av Kalle Karlsson

Champagnen stod på kylning, men den får stå minst ett dygn till.

Inför avspark idag laddade jag upp med att läsa om alla osannolika grejer som ändå ansågs mer sannolika än att Leicester City skulle ta Premier League-titeln.
Det är allt ifrån sjuka spel som att Piers Morgan ska bli nästa manager i Arsenal”, till att Hugh Hefner kommer ut som oskuld”.
Inte speciella troliga scenarion, alltså.
Men det blev ingen titel idag. Möjligen imorgon när Tottenham måste vinna borta över Chelsea för att hålla titelracet levande.

Manchester United helmotiverat till dagens drabbning. Vid seger hade Louis van Gaals lag gäng verkligen satt press på Manchester City och Arsenal i jakten på Champions League-biljetter.
United började också bäst, de dominerade stort första kvarten. Det var uppenbart att Louis van Gaal beordrat överlappningar för varje gång Jesse Lingard fick bollen kom högerbacken Antoino Valencia som ett tåg på kanten. En sådan löpning ledde fram till Anthony Martials 1–0. Det var första gången den här ligasäsongen som Leicester släppte in i ett mål första tio minuterna.
Det var nära 2–0 när Jesse Lingard sköt, men Kasper Schmeichel klarade och sedan skedde det som skett så många gånger den här säsongen. Leicester kravlade sig ur motståndarnas grepp. På något outgrundligt sätt lyckas de göra det gång, på gång, på gång. En gång är ingen gång, men nu har de gjort det kontinuerligt över en hel ligasäsong. Det är otroligt.
Ge dem ett lillfinger och de tar hela handen, armen och mer därtill.  Wes Morgan joggade ifrån en alldeles för snäll Marcos Rojo vid en frispark och Morgan nickade in 1–1. Det var otroligt att van Gaal inte bytte Rojos markeringsuppdrag eftersom han ständigt tappade bort Morgan.
De fasta situationernas okrönta kungar slog till igen. Leicester behärskar onekligen ”dead-ball”-situations bättre än något annat lag i ligan.

I andra halvlek var Leicester klart bättre. Gästerna såg starkare ut och första 20 minuterna efter paus hade de en rad lägen att sätta målet som hade kunnat säkra ligatiteln. Leonard Ulloa hade ett par nickar, Riyad Mahrez hade ett vasst skott som han borde placerat bättre och Shinji Okazaki nådde så när fram på ett inspel från höger.

Så nej, det blev inget firande idag, men det hade också kunnat bli förlust. I slutminuterna drog Danny Drinkwater ned Memphis Depay i straffområdet, men domaren Michael Oliver nöjde sig med att blåsa frispark. Drinkwater fick sitt andra gula kort och missar nästa veckas hemmamöte med Everton. Oerhört trist för Danny Drinkwater och ett avbräck för Leicester, som dock får tillbaka Jamie Vardy från avstängning.
Det allra mesta talar fortfarande för att Leicester grejar det här.
Kanske imorgon, kanske nästa vecka.
Eller ska slaget om titeln möjligen, möjligen leva till slutomgången?

Genomgång: Topp 4-racet lag för lag

av Kalle Karlsson

Slaget om topp fyra-placeringarna är tuffare än på många år. Fem lag är på allvar inblandade – här tittar vi närmare på respektive klubbs förutsättningar.

3) Manchester City, 60 poäng +28

Återstående program: 2
Newcastle (b), Stoke (h), Southampton (b), Arsenal (h), Swansea (b).
Kommentar: Tre bortamatcher och dessutom Arsenal på hemmaplan.

Skadeläget: 2
Bacary Sagna, Samir Nasri, Gaël Clichy, David Silva, Raheem Sterling, Vincent Kompany.
Kommentar: Har dragits med en lång skadelista, men nu kan Raheem Sterling och Vincent Kompany vara nära comeback.

Formen: 3
Kommentar: City sviktade rejält i februari, men nu har man fem raka utan förlust och i returen mot Paris SG och mot Chelsea visade laget att man har fått en trygghet i defensiven.

Formen hos nyckelspelare: 5
Kommentar: Sergio Agüero satte tre mål senast mot Chelsea på Stamford Bridge. När argentinaren är bra är City ofta svårstoppat.

TOTALT: 12/20.

4) Arsenal, 60 poäng +22

Återstående program: 3
West Bromwich (h), Sunderland (b), Norwich (h), Manchester City (b), Aston Villa (h).
Kommentar: Tacksamt spelschema med ett undantag: Arsenal ska åka till Etihad och möta Manchester City. Den matchen ser ut att kunna bli avgörande för om laget säkrar Champions League-spel, måste kvala eller hamnar helt utanför.

Skadeläget: 4
Santi Cazorla, Alex Oxlade-Chamberlain.
Kommentar: Santi Cazorla har varit saknad under vintern och våren medan Alex OC inte får ses som ordinarie. Skadeläget är bättre nu är någon gång tidigare under säsongen.

Formen: 1
Kommentar: Arsenals form sedan mitten av februari har varit katastrofal. Senast blev det bara 1–1 hemma mot Crystal Palace.

Formen hos nyckelspelare: 2
Kommentar: Mesut Özil var bländande i höstas, men har inte klarat att prestera på samma höga nivå under våren.

TOTALT: 10/20.

5) Manchester United 56 poäng +10

Återstående program: 3
Crystal Palace (h), Leicester (h), Norwich (b), West Ham (b), Bournemouth (h).
Kommentar: Svårslagna Leicester, som bara förlorat tre ligamatcher på hela säsongen, och West Ham på bortaplan är de tuffaste uppgifterna. Överkomligt, speciellt om West Ham inte har något att spela för i den fajten.

Skadeläget: 3
Ander Herrera, Bastian Schweinsteiger, Adnan Januzaj, Luke Shaw.
Kommentar: Ander Herrera och Adnan Januzaj kan vara tillbaka till helgen och då har Uniteds skadelista till slut lättat något.

Formen: 2
Kommentar: Fyra segrar på de fem senaste matcherna, men innan dess hade laget fyra matcher utan seger. Louis van Gaals gäng har inte kunnat leverera över tid denna säsong. Så fort ett hopp har väckts hos fansen har det släckts lika fort med en ny plattmatch.

Formen hos nyckelspelare: 4
Kommentar: Anthony Martial har varit Uniteds klart bästa offensiva spelare under säsongen och är den som skapar överlägset flest chanser.

TOTALT: 12/20.

6) West Ham, 53 poäng +12

Återstående program: 3
Watford (h), West Bromwich (b), Swansea (h), Manchester United (h), Stoke (b).
Kommentar: Först tre möten med lag som inte har något att spela för innan man tar emot Manchester United hemma.

Skadeläget: 5
Diafra Sakho, Carl Jenkinson.
Kommentar: Sakho kan vara tillbaka till helgen och då är West Ham i stort sett skadefritt.

Formen: 2
Kommentar: West Ham har inte vunnit en match sedan 5 mars då man bortabesegrade Everton. Slaven Bilics lag har haft en rad tuffa matcher och man förblir svårslaget, fem kryss på de sex senaste.

Formen hos nyckelspelare: 4
Kommentar: Dimitri Payet har burit West Hams offensiv på sina axlar, framför allt från fasta situationer. Fram till för ett par veckor sedan var Payets form grym, men han var anonym mot Leicester i söndags.

TOTALT: 13/20

8) Liverpool, 51 poäng +9 (en match mindre spelad)

Återstående program: 4
Everton (h), Newcastle (h), Swansea (b), Watford (h), Chelsea (h), West Bromwich (b).
Kommentar: En match till good på övriga toppkonkurrenter och chansen finns att minska avståndet till sex poäng vid seger mot Everton. Rätt tacksamt schema, bara två bortamatcher och ett omotiverat Chelsea känns inte som en överdrivet svår uppgift i näst sista omgången.

Skadeläget: 2
Emre Can, Jordan Henderson, Kolo Touré, Christian Benteke, Danny Ings, Joe Gomez.
Kommentar: Kaptenen Jordan Henderson är det tyngsta avbräcket. Annars har Liverpool klarat sig rätt bra senaste veckorna.

Formen: 4
Liverpool har bara förlorat en enda match sedan förlusten i FA-cupen mot West Ham 9 februari. Tre raka segrar och avancemanget mot Dortmund i Europa League understryker att Jürgen Klopps gäng är på rätt väg.

Formen hos nyckelspelare: 2
Kommentar: Det går förstås att diskutera vem som är Liverpools nyckelspelare, men jag anser att laget står och faller med målvakten Simon Mignolet eftersom man inte har något större problem att producera framåt. Defensiven är dock fortfarande ett frågetecken.

TOTALT: 12/20.

Fotnot: Leicester och Tottenham kan teoretiskt bli indraget i kampen om Champions League-platserna, men jag har räknat bort dem i den här analysen. Samma sak gäller för sjuan Southampton.

Tottenham har gjort en fantastisk bedrift

av Kalle Karlsson

Leicester gjorde sitt tidigare på söndagen och behåller avståndet i toppen.
Det hindrade inte Tottenham från att fullborda sin egen saga.
Efter segern mot Manchester United har Spurs i praktiken säkrat Champions League-spel.
Det är en sensation i sig.

Tänk om Leicester inte hade funnits. Låt säga att Tottenham hade gjort den här bedriften ifjol istället.
Då hade detta unga Spurs varit samtalsämnet på allas läppar. Då hade de fått den uppmärksamhet de förtjänar.
Det Mauricio Pochettinos lag presterat i år är otroligt.
Murarna mot topp fyra har ju varit hyfsat cementerade det senaste decenniet. Balansen bröts efter det att Alex Ferguson lämnade Manchester United, men om det är något vi har vetat är det detta:
För att slå sig in på topp fyra krävs pengar. Stora pengar.

Tottenham har visserligen köpt spelare för en massa pengar senaste säsongerna, men tittar man istället på transfernetto noterar man att Spurs har lagt betydligt mindre nettopengar än alla andra topplag. Minst av alla lag i ligan över de senaste fem åren.
Att de trots arenabygge lyckats ta sig till toppen med en ung, relativt billig trupp, är en jättebedrift.
Idag när Dele Alli spelar som en färdig stjärna och Mousa Dembélé framstår som en av ligans bästa mittfältare är det lätt att säga att det är logiskt. Tottenham har ju bra spelare och en bra manager.
Men ingen, eller åtminstone väldigt få, hade tippat det här i augusti före säsongsstarten.
Jag minns hur jag kom upp på jobbet efter premiäromgången och möttes av en av de två profilerade Tottenham-anhängarna på redaktionen (minns inte om det var Simon eller Erik) som fällde följande uttalande efter förlusten i första omgången:
– Vår säsong är redan över.
Ganska fort märkte vi att säsongen var allt annat än över. Mauricio Pochettinos unga, utvecklingsbara spelare har vuxit med uppgiften och idag framstår de som ett av de mest spännande lagen i Europa sett till åldersstrukturen.

På söndagen hade de inledningsvis problem med ett högt pressande Manchester United, men efter en lite darrig första kvart tycker jag att Tottenham var klart bättre. Mer spets, bättre organisation.
Visst, det hade kunnat gå på ett annat sätt om Anthony Martial utnyttjat jätteläget i den 61:a minuten då han lattjade sig förbi Kyle Walker. Men Spurs hade mer kvalitet på fler fötter och det var ingen slump att en av de skarpaste fotbollshjärnorna på planen, Christian Eriksens, låg bakom 1–0.
Toby Aldeweireld nickade in 2–0 (svagt markeringsspel av Marcos Rojo) innan Erik Lamela direktsköt in 3–0.

Tottenham har sju poäng upp till Leicester och det ska mycket till för att de ska ta ligatiteln (jag vågar dock inte slå fast att det är klart).
Men det ska inte överskugga att Spurs har gjort en fantastisk bedrift genom att (i praktiken) säkra en Champions League-biljett.
En vanlig säsong hade vi pratat om Spurs snabba resa till toppen som en av de häftigaste vi sett i den här ligan.

***
Dele Alli, 19 år (fyller 20 imorgon) avgjorde mötet på White Hart Lane men det var länge en annan tonåring som stal platsen i rampljuset. Timothy Fosu-Mensah debuterade för Manchester United i februari då han hoppade in sista halvtimmen i segermatchen mot Arsenal. Sedan dess har hans aktier stärkts på kort tid.
Idag valde Louis van Gaal att starta Fosu-Mensah som högerback framför italienske landslagsförsvararen Matteo Darmian. Det är ett kvitto på hur högt van Gaal rankar sin unge adept, född i januari 1998.

Timothy Fosu-Mensah hade en tuff uppgift. Dels är Tottenhams vänstersida stark med överlappande ytterbacken Danny Rose, dels hade han Juan Mata framför sig. Spanjoren är inte känd för att ge det bästa understödet. Men Fosu-Mensah klarade sig utmärkt, trots ständiga anfallsförsök från Spurs på den flanken. I första halvlek gjorde han ett par heroiska brytningar och hann dessutom med att skapa ett par hörnor offensivt.
Jag tror inte att det var en slump att Tottenham gjorde mål efter en attack på vänsterkanten kort efter att Fosu-Mensah klivit av på grund av skada. Darmian var seg ut i pressen den gången och han var seg ut i pressen vid 3–0-målet också.

Det var en dyster dag för Manchester United då Champions League-drömmen förmodligen sprack. Louis van Gaal envisades med att byta in Ashley Young som striker och behålla Anthony Martial på vänsterkanten (det är svårt att förstå logiken där).
Timothy Fosu-Mensahs energifyllda spel på högerbacken var den enda ljuspunkten.

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKEL

Plus-special: van Gaals drag – holländska VM-taktiken

av Kalle Karlsson

Efter varje helgomgång kommer jag specialstudera ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare. Denna omgång har jag synat Manchester United. Matchen (Arsenal hemma) Manchester United kom till spel med en grotesk skadelista. 14 man var otillgängliga och bänken bestod till stor del av oprövade ynglingar. Men...

Läs hela artikeln - köp Plus här!

Ruud van Rashford

av Kalle Karlsson

Ingen Wayne Rooney, ingen Anthony Martial. De stora anfallsessen saknades, men då steg en ny stjärna till Manchester-himlen.
Marcus Rashford, 18 år, svarade för en drömdebut i Premier League och sänkte Arsenal med 3–2.

Marcus Rashford presenterade sig i och för sig redan i torsdags. Det var då han debuterade i Europa League-mötet med Midtjylland och gjorde två mål.
Det var en drömdebut.
Men det var ändå bara Midtjylland.
Idag väntade Arsenal i Premier League och managern Louis van Gaal hade inget annat val än att starta med Marcus Rashford eftersom alla andra anfallsalternativ (och i princip halva truppen) är skadade.
Men det var inget han behövde ångra.
Efter drygt en halvtimme hade Marcus Rashford, 18-åringen, gjort två mål på självaste Arsenal. Det var två nya måltjuvsmål av Old Traffords nya kelgris. Inga svåra mål, ändå avslut med den sortens behärskning som kännetecknar en målgörare.

Hans två mål är förstås en fantastisk saga. Hade inte Rashford gjort målen hade storyn istället handlat om Danny Welbeck som återvände till sin forna arena och gjorde reduceringen till 1-2 före paus. Men nu handlar garanterat alla rubriker om Marcus Rashford.
Han föddes i Manchester 1997 och härstammar från samma pojklag som Wes Brown, Danny Welbeck, Tyler Blackett och Cameron Borthwick-Jackson, ett lag vid namn Fletcher Moss Junior Club, Sedan anslöt han till Manchester Uniteds akademi och där har han nu gått hela vägen upp till a-laget.
Förra året försökte Manchester City värva honom men Rashford stannade och fick sitta på bänken i två ligamatcher i november. Första målet i U21-laget kom så sent som december då han hoppade in borta mot Leicester.
Nu har han skrivit historia inför världens ögon.

Manchester United-publiken har upplevt andra häftiga genombrott. För sju år sedan debuterade en 17-årig Kiko Macheda med att göra ett sent segermål när laget jagade ligatiteln. Omgången efter blev han målskytt igen när Michael Carrick sköt ett skott rakt på Macheda så bollen styrdes in i nät. Efter det gjorde han inget väsen av sig mer.
Framtiden får utvisa var karriären tar vägen för Marcus Rashford.
Kurvan pekar iallafall spikrakt uppåt och har gjort senaste halvåret. Så här sa juniortränaren Nicky Butt om Rashford i december:
– Han är en av de spelarna som man frågar sig själv: ”Hur kan han inte spela på toppnivå?”. Enligt mig är han en toppspelare. Han måste lära sig mycket fortfarande givetvis. Han måste bli bättre på att avsluta och hitta rätt ytor.
– Du vill se fler mål och coacherna ger honom ständigt tips. Vi visar honom videos av Ruud van Nistelrooy, hur han gjorde sina mål i målområdet. Marcus blir frustrerad där och drar sig ut för att få känna på bollen.
Ruud van Rashford.
Den här veckan har han stått på rätt ställe fyra gånger och gjort fyra mål. Fyra mål på fem avslut. Lägg till en assist till Ander Herreras 3–1-mål så är det ett hyfsat veckofacit för en spelare som fram till i torsdags aldrig gjort en a-lagsmatch.
En 18-årig pojkspoling har sannerligen gjort livet lättare för Louis van Gaal och Manchester United.

***
För Louis van Gaal blev det här är enorm triumf. Manchester United var hårt skadedrabbat och saknade 14 (!) spelare. Bänken bestod i princip bara av oprövade ynglingar eller spelare med begränsad erfarenhet som Paddy McNair och Andreas Pereira. Ändå lyckades de karva ut tre poäng, genom en imponerande arbetsinsats och ett lag som jobbade hårdare än sina motståndare.
Innan matchen var över hade Timothy Fosu-Mensah, 18, och James Weir, 20, fått göra debut och van Gaal hade dragit ned skratt från publiken genom att filma vid sidlinjen framför fjärdedomaren Mike Dean.
Efter att ha spenderat miljarder kronor på dyra spelarköp och efter rapporter om att Uniteds akademi är kris släpper van Gaal fram ett helt koppel egna produkter och besegrar Arsenal.
Det här var hans höjdpunkt under en annars dyster säsong.

***
Om det var Louis van Gaals höjdpunkt var det tvärtom för Arsène Wenger. Med Leicesters seger igår och Tottenhams vändning behövde Gunners tre poäng här.
Istället svarade de för en plattmatch. Oengagerad och slapp. Gabriel var totalt misslyckad på mittbacken, ett felval av Wenger. Theo Walcott gjorde ingenting som striker, ytterligare ett felval.
Mesut Özil och Alexis Sanchez hade svårt att komma loss (Sanchez gjorde bort Guillermo Varela i början, men sedan kom han inte till mer). Mohamed Elneny gav ingen injektion alls när han byttes in på mitten.
Det var en dag när nästan allt gick snett. Kostar det ligatiteln?

Taktiska detaljer från helgen

av Kalle Karlsson

En felplacerad vänsterback som upphäver en offside. En vilsen högerback som är ännu mer offside i sitt positionsspel.
Under avdelningen taktiska detaljer från helgen tittar vi närmare på Chelseas kvitteringsmål.

Diego Costa kvitterade till 1–1 på tilläggstid i söndagens prestigemöte på Stamford Bridge. Anfallaren blev plötsligt helt ren med David De Gea och kunde runda denne och rulla in bollen.
Vid en första anblick var det lätt att skylla baklängesmålet på unge vänsterbacken Cameron Borthwick-Jackson som upphävde offside. Men tittar man närmare kan man se att fyra-fem Manchester United-spelare bör ta del av skulden.

0209United7Cameron Borthwick-Jackson ligger en meter nedanför övriga backlinjen.

Upprinnelsen till målet startade dock långt tidigare och blev sedan en kedja av händelser som mynnade ut i ett disorienterat United-försvar.

0209United3Inhopparen Memphis Depay tar ett orutinerat beslut och slår bort en boll i ett läge då han enkelt hade kunnat fördröja tiden.

0209United1När Chelsea ställer om är inte Memphis på plats så Chelsea hittar snabbt ut på sin vänsterkant. Där får mittbacken Chris Smalling ta löpningen ut mot kanten medan högerbacken Darmian täcker innanför. Här är det än så länge inget problem.

0209United2Problemet kommer i nästa moment när Darmian plötsligt får för sig att han ska återgå till sin högerbacksposition. I det här läget måste han spela klart situationen innan han skiftar position.

0209United4I det här läget när Daley Blind ödesdigert väljer att stöta (ytterligare en missbedömning) ska Darmian egentligen falla in snett bakom Blind. Hade han gjort det hade han tagit undan bollen. Istället befinner sig Darmian på fel sida (!) om Willian.

Nästa misstag handlar om mittfältarnas positionering. Michael Carrick spelar till vänster på det sittande mittfältet. Han följer Eden Hazard i rygg. Då måste Morgan Schneiderlin anpassa sin position och flytta tre meter åt vänster och överta Carricks yta. Schneiderlin blir stående och bollen får spelas in i den ytan han borde ha täckt.

0209United5Morgan Schneiderlin borde ha anpassat sin position utifrån Michael Carricks rörelse.

Så kontentan är att Cameron Borthwick-Jackson visserligen upphävde offsiden, men att flera spelare i Manchester United tog felbeslut vilket ledde fram till målet. Jag lägger en stor del av skulden på Darmian som övergav sin plats i mitten, trots att situationen var långt från över.
Det här med högerbackar som överger sin position är inget nytt fenomen i Manchester United. För två år sedan hade vi ett mål på samma arena där Rafael da Silva gjorde ett liknande misstag.

Maximal utdelning för svagt United

av Kalle Karlsson

Det var inte rättvist, men ack så viktigt.
Manchester United var likblekt större delen av matchen men åkte ändå hem med tre poäng från ångestmatchen på Anfield.

Det var så mycket som var ologiskt med Wayne Rooneys mål med kvarten kvar.
För det första hade Manchester United inte skapat något av värde under matchens första 77 minuter. Inte ett skott på mål. Knappt en enda kombination värd namnet. Det var så uddlöst, så taffligt att Louis van Gaals lilla, tappra anhängarskara lär ha minskat ytterligare. Om den ens existerar?
För det andra var det elva år sedan Wayne Rooney gjorde mål på den här arenan. Han brukar bli för känslosam i dessa möten, för passionerad för att kunna prestera. Den gången, 2005, sköt han in ett distansskott bakom Jerzy Dudek. Nu fick han en retur som damp ned framför fötterna på honom och dunkade in ett stenhårt skott i nättaket.
Wayne Rooney har i och för sig hittat formen senaste veckorna och det här målet underströk väl att vinden har vänt för honom. Spelmässigt var han beskedlig (mest på grund av minimalt understöd från mittfältet), men när han väl fick chansen var han pardonlös och än en gång matchhjälte.

För Manchester United betyder segern massor. Nu har de häng på topp fyra. För Liverpool betyder resultatet att de tappar mark mot toppen. Jürgen Klopps gäng känns avhängda nu.
Men det är inte tillfället att vare sig hylla van Gaal eller såga Klopp.
Det är tillfället att konstatera att inget av de här lagen förtjänar att ta en Champions League-plats.
Det var nästan beklämmande att se det som utspelade sig på Anfield idag. Att bevittna att dessa storklubbar, flaggskepp i engelsk fotboll, har sjunkit så långt ned i dyn var en brutal påminnelse om att kartan i Premier League håller på att ritas om.

Första halvlek var så lågkvalitativ att jag har full förståelse om folk bytte kanal eller stängde av tv:n och gjorde något annat, mer meningsfullt.
Liverpool var lite mindre dåligt före paus. De skapade iallafall en del chanser, men deras attacker handlade mer om gästernas svaga försvarsspel och brister i det individuella beslutsfattandet än att hemmalaget var så förträffligt (förutom vid ett tillfälle då Henderson klackade fram en kombination som ledde till att han själv fick bra skottläge).
Manchester United hade ingenting. Jesse Lingard var katastrof matchen igenom. Det var ofattbart att han fick vara kvar på plan i 65 minuter. Marouane Fellaini var som vanligt för seg i spelet med fötterna, men han kan åtminstone skylla på att han spelades i fel position. Fellaini vann inte ens nickduellerna och då försvinner poängen med honom på plan.

Manchester United reste sig i andra halvlek och det tyder ju på att det finns en styrka i laget. De är bara två poäng från fjärdeplatsen och det är maximalt betalt sett till hur svagt man presterat offensivt den här säsongen.
David De Gea var briljant och höll laget kvar i matchen. Vad hade van Gaal gjort utan De Gea? Han hade inte tränat Manchester United iallafall.
Den holländske managern hade sett till chanserna i matchen (19–7 i avslut) varit nöjd med en poäng. Nu fick han alla tre.
Med kvarten kvar satte United igång en kort hörna. Inhopparen Juan Mata (hans kreativitet saknades i första halvlek) vred in ett inlägg, Fellaini vann till slut en nickduell och Wayne Rooney tryckte in ribbreturen.
Manchester United tog en blytung seger.
Men: Hade Liverpool varit mer effektivt hade de gjort mål på sina chanser och hade slutanalysen varit en annan.
Roberto Firmino måste ligga sömnlös efter sin jättemiss i 88:e minuten. Brassen ställdes helt ren två meter från mållinjen (sedan Daley Blind missat totalt med en uppflyttning) men fipplade bort bollen.
Det var signifikativt för en match där kvaliteten och kompetensen var pinsamt avlägsen.

***
Credit where credit is due: Mamadou Sakho var bäst på plan bakom De Gea. Försvararen var kompromisslös och vann varenda närkamp.
Nu var han en av tre Liverpoolspelare som förlorade nickduellen som föranledde målet. Så Sakhos fina insats var förgäves.

***
Dagens tweet signerad Rob Dawson:
”Marouane Fellaini so effective going missing that van Gaal doesn’t know where he is to bring him off”.

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKEL

Plus-special: Man Uniteds mittfältsdilemma

av Kalle Karlsson

Efter varje omgång kommer jag specialstudera ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare. Denna omgång har jag synat Manchester United. Matchen (Newcastle borta) Vi förväntade oss en sömnig tillställning mellan två offensivt begränsade lag. Vi fick istället en hejdundrande tillställning med sex mål, dramatik och det...

Läs hela artikeln - köp Plus här!
Sida 2 av 17
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB