Arkiv för kategori Norwich City

- Sida 4 av 4

Fem slutsatser efter lördagen

av Kalle Karlsson

Welbeck – Englands lösning i EM?
Wayne Rooney gjorde två mål, Antonio Valencia var bäst på plan, men jag ändå framhålla Danny Welbeck från gårdagens match.
Det fanns en talande situation för hans insats:
Det var i den 73:e minuten, vid ställningen 2-0, där United attackerat med många spelare men bollen hamnade i händerna på Pepe Reina som satte igång spelet direkt.
I det läget vandrar en vanlig anfallare tillbaka, missnöjd över att inte ha fått bollen. En smart anfallare scannar av spelplanen, inser att det saknas folk defensivt – och tar sig hem på rätt sida. Lex Henke Larsson.
Welbeck gjorde det. Han tog en 50 meters löpning hemåt och hamnade i positionen som central mittfältare. Den typen av arbete för laget är ovärderligt.

Danny Welbeck kommer aldrig att vinna skytteligan i Premier League, han är ingen ”poacher”, men som ensam striker erbjuder han något annat.
I första halvlek, när mästarnas spel hackade och Liverpool fått matchen dit de ville, var det han som drog loket genom att löpa, hålla i och stressa Liverpools försvarare till leda.
Med den akuta engelska bristen på strikers framstår Welbeck som ett hett alternativ för England i EM.

Henry-sagan fick ett magiskt slut
Thierry Henry gjorde sin sista ligamatch för Arsenal (väl?). Det kunde inte ha slutat på ett bättre sätt.
Arsenal hamnade i underläge med 0-1 på Stadium of Light (efter att Per Mertesacker dråpligt nog halkat och skadat sig). De hade inget svar, ingen nyckel för att öppna ett vattentätt Sunderland som matchen igenom sjönk ihop i ett säckliknande 4-6-0-försvar. Jag tror inte att jag sett något lag den här säsongen spela så defensivt på hemmaplan.
Dörren var låst tills Thierry Henry kom in istället för Alex Oxlade-Chamberlain med cirka tjugo minuter kvar.
Fransmannen fick se Aaron Ramsey kvittera till 1-1 innan han själv steg in i handlingen. På ett utsökt inlägg från Andrej Arsjavin stötte han in segermålet, 2-1, i den 90:e minuten.
Den avslutningen var nästan för bra för att vara sann.
Thierry Henry har inte varit överdrivet bra under de här veckorna, men hans entré i laget har bara haft positiva effekter.
Tre fullträffar – samma målfacit som Henke Larsson hade under sin sejour i Manchester United – var mer än jag hade hoppats på.
Vissa befarade att Thierry Henry riskerade sin legendarstatus med återkomsten i Arsenal.
Han byggde på den istället.

…och Norwich saga fortsätter
Norwich. Grant Holt. Paul Lambert. Alla före detta League One-spelare.
”Kanariefåglarna” flyger mot oanade höjder. Efter segern borta mot Swansea i går ligger de på åttonde plats, bara fyra poäng efter Liverpool.
När tar sagan slut?

Knowing me, knowing you…
Jag var en av dem som blev förvånad när Tottenham valde att plocka i Louis Saha, 33, under deadline day. Anfallarens fotbollsmässiga kvaliteter är det ingen som ifrågasätter, men hans skadebenägenhet får ju Gabriel Özkan att framstå som Stålmannen.
I går debuterade han och satte två mål mot Newcastle. Det är lite typiskt Saha. Jag har inget fog för det, men jag tror att han har börjat bra i alla klubbar han varit i, för att sedan plocka en skada och spendera mer tid på rehabcykeln.
Hans samarbete med Emmanuel Adebayor såg dock ruskigt lovande ut och sett till gårdagens insats har Sahas entré förbättrat lagets chanser att ta CL-biljetten.
Om han fortsätter som i går lär vi få höra sången ”Knowing me, knowing you – Sahaaaaaaaaa” på White Hart Lane många gånger i vår.

Emmanuel Adebayor verkade trivas när han fick en mer löpvillig lekkamrat än Rafael van der Vaart. ”Ade” gjorde ett mål och fyra assist (!), ett hyfsat facit. Jag kan faktiskt inte erinra mig någon spelare som gjort fyra assist i samma halvlek i toppligorna tidigare. Någon annan som kan?

A sad day for football
Så till den händelse som hela världen snackar om – som vi inte kan bortse ifrån: Handskakningen som uteblev.
Med bakgrunden till matchen – med chans att lämna den här olyckliga historien och gå vidare – var det ytterst uppseendeväckande, ytterst olämpligt, att Luis Suárez inte tog Patrice Evras utsträckta hand.

Man kan, som de nyblivna ”experterna” på lingvistik, diskutera sydamerikanskt uttal. Man kan diskutera strafflängd (jag har tyckt att åtta matcher är för hårt jämfört med andra avstängningar).
Men fakta kvarstår: Luis Suárez har erkänt att han kallat Patrice Evra för ”negro” vid ett tillfälle, han dömdes av en oberoende jury som drog slutsatsen att han sagt det sju gånger, Liverpool valde – efter att ha läst den 115-sidiga utredningen – att inte överklaga och låta en ny jury granska fallet.
Liverpools tränare Kenny Dalglish sa i veckan att han väntade sig en handskakning. Luis Suárez ställde inte upp på det och fördömdes efteråt av Liverpoollegendaren Alan Hansen. Spelarfackets chef Gordon Taylor säger i dag att det var  ”respektlöst och pinsamt”.
Suárez hjälpte inte sin klubb – den som betalar hans lön – när han agerade som i går.

Patrice Evra, knappast någon ängel, var gårdagens moraliska vinnare tills han provokativt firade segern framför Suárez så att (den i går utmärkte) domaren Phil Dowd fick gå emellan och förhindra ett större slagsmål.
Det var patetiskt och pinsamt av Evra. Jag tror inte han är stolt när han ser bilderna i efterhand. Har man vunnit talar resultattavlan alltid för sig själv. En del skrev till mig i går på Twitter att ”man måste få fira en seger när man gått upp i ligaledning”, men jag har inte sett Evra fira någon seger förut på det sättet.
Och det var väl ett sådant firande av Mario Balotelli efter FA-cupsemifinalen förra våren som fick Uniteds spelare och fans att rasa?

Som vanligt utgår alla slutsatser ur den här historien från lagtillhörighet, vilket i sig också är tragiskt.
Liverpool har all rätt att känna sig orättvist behandlat. Men klubben tjänar inte på att den här historien får oproportionerligt stort utrymme.
Hade Liverpools pr-avdelning skött det här på ett proffsigt sätt – inte skickat ut ett första statement på hemsidan som man sedan tog bort, utan hanterat krisen som varje stort företag måste agera:
”Vi gjorde fel, i det här landet är det inte okej att kalla någon för ”negro”, vi ber om ursäkt för det, men vi vill också framhålla att man inte säger ’din systers f****”, hade stormen blåst över mycket fortare.
Istället har man stoppat huvudet i sanden, fått för sig att alla är emot dem och låtit Kenny Dalglish att framstå som Bagdad-Bob.
Kenny Dalglish försvarar alltid sina spelare till döden. Det är en sorts ”skydda-omklädningsrummet-taktik” som nästan alla tränare använder, oavsett om det rör Andy Carrolls måltorka, Ryan Giggs otrohet eller en ful tackling av valfri spelare. Men i går nådde han absurdhetens gräns när han i första intervjun efter matchen påstod att han inte visste att Luis Suárez inte skakat hand med Evra. I så fall var han ensam i världen om det. Det blev ännu mer märkligt när han skyllde hela grejen på tv-kanalen Sky.

Alex Ferguson använde starka ord efteråt. Han pratade om Suárez som ”disgrace to Liverpool Football Club”, han sa att urugyanen ” should never play for the club again”.
Alex Ferguson har haft sina egna stormar genom åren, och det kan vara på sin plats att betona att han fick övertalas av rådgivaren, förre Mark & Spencer-ordföranden Richard Greenbury, att inte slänga ut Eric Cantona från klubben efter karatesparken på Selhurst Park 1995. Men jag kan inte ta Fergusons ord om Suárez på särskilt stort allvar. Jag är inte förvånad över att Alex Ferguson tar varje tillfälle i akt att försöka sätta press på en rival.
Om Luis Suárez ska spela i Liverpool eller inte är en fråga för den klubbens ledning.
De styrande, inte minst ägaren John Henry, borde dock fundera på om han gör mer skada än nytta för klubben. Oavsett hur fantastisk fotbollsspelare han är.

Det var en dag då Manchester United vann matchen, men fotbollssporten förlorade.
Spelet, ”The Beautiful Game” som vi kallar det, är inte så vackert alla gånger.

***
Rekommenderar lite övrig läsning om Suárez/Evra-incidenten:
Peter Wennman skriver klokt om gårdagens händelser (länk).
The Guardian (länk).
The Telegraph (länk).

Lista: 10 mest lovande brittiska tränarna

av Kalle Karlsson

Alex Ferguson, Arsène Wenger, Harry Redknapp, Kenny Dalglish, Roy Hodgson…
Tränarbranschen står inför ett generationsskifte.
Vilka kommer att vara framtidens hetaste managers i engelsk fotboll? Finns det några som kan ta över efter herrarna Ferguson, Redknapp och Hodgson?
Ja, helt hopplöst är det inte. Jag har scannat proffsdivisionerna och hittat en rad lovande namn.
Här är min utlovade lista över de mest lovande brittiska tränarna i engelsk fotboll.

DE 10 HETASTE OCH MEST LOVANDE BRITTISKA TRÄNARNA
(Åldersgräns 45 år, dock har jag gjort undantag för ett par som inlett sina tränarkarriärer sent)

1) Paul Lambert, Norwich (Premier League)
42 år, Skottland
Tidigare klubbar: Livingstone, Wycombe W, Colchester.
Kommentar: Tog över ett Norwich som låg sist i League One efter premiären 2009/10. Förde direkt laget till uppflyttning och sprang sedan rakt igenom Championship. Glasgowfödde Lambert, som spelat under stortränare som Otto Hitzfeld och Martin O’Neill, är lagd åt det analytiska hållet. En man-management-begåvning som gjort underverk med begränsat material i Norwich. När tar han ett större uppdrag?
> Här kan ni läsa mitt dokument om Paul Lambert: ”Sagan om Premier Leagues nye fotbollsprofessor”.

2) Brendan Rodgers, Swansea (Premier League)
38 år, Nordirland
Tidigare klubbar: Watford, Reading.
Kommentar: Mourinho-adepten (Rodgers var tidigare juniortränare i Chelsea) blev historisk när han som förste tränare någonsin tog ett walesiskt lag till Premier League. Roberto Martinez lade grunden till passningsspelet i ”Swanselona”. Att Brendan Rodgers har haft modet att ta spelstilen upp i högstaligan är beundransvärt.

3) Owen Coyle, Bolton (Premier League)
45 år, Skottland
Tidigare klubbar: Falkirk, St Johnstone, Burnley.
Kommentar: För ett år sedan var Owen Coyle ett av Europas hetaste nya tränarnamn. Då hade han först tagit upp Burnley till Premier League, gjort underverk med budgetlaget och bland annat besegrat Manchester United, lämnat för Bolton och där lyckats rädda kontraktet. Han hade även under förra hösten fått Johan Elmander att hitta målet och sett till att Bolton fajtats om Europaplatserna. Det har, dessvärre, hänt en del sedan dess. Bolton krigar om kontraktet i år, Coyles gloria har hamnat på sned. Men kom ihåg att han brottats med både spelarförluster (Elmander, Sturridge) och enorma skadeproblem (Holden, Chung-yong Lee, Mears).

4) Eddie Howe, Burnley (Championship)
34 år, England
Tidigare klubbar: Bournemouth.
Kommentar: I december 2006 blev Howe, blott 29 år gammal, befordrad till ”player-coach” i AFC Bournemouth under Kevin Bond (nuvarande Tottenham-assistenten). När en knäskada satte stopp för aktiva karriären satsade han fullt ut på tränarsysslan. Blev caretaker i Bournemouth i december 2008 och lyfte laget från bottenstriden. Året efter tog han laget till League One (trots ett transferförbud). Flyttade till Burnley där laget slåss på övre halvan.

5) Nigel Adkins, Southampton (Championship)
46 år, England
Tidigare klubbar: Bangor City, Scunthorpe.
Kommentar: Den förre målvakten har haft en udda tränarkarriär. Han inledde i Bangor City i walesiska ligan där han förde laget till titeln 1994 och 1995. Han lämnade sedan tränaryrket under tio år (!) och blev ”physio” i Scunthorpe. När ordinarie tränaren fick sparken blev han ”caretaker”. Det gick så bra att han fick jobbet permanent i december 2006. På ett halvår hade han fört klubben till Championship. Det var under den tiden som Scunthorpes fans sjöng den fyndiga läktarramsan: ”Who needs Mourinho? We’ve got our physio!”. Scunthorpe åkte ur året efter, men tog sig tillbaka igen via playoff 2009. Hösten 2010 tog han över ansvaret i Southampton som han ledde tillbaka till andradivisionen. Hans lag imponerar stort som nykomling i Championship den här säsongen och ligger tvåa. Lyckas han kopiera Paul Lamberts bedrift från förra året att springa rakt igenom andraligan?

6) Malky Mackay, Cardiff City (Championship)
38 år, Skottland
Tidigare klubbar: Watford.
Kommentar: Ersatte Brendan Rodgers i Watford 2009 efter att ha jobbat som assistent under Swanseatränaren. Mackay hade ett tufft förstaår. Har gjort starkt jobb sedan han i somras kom till ett sargat Cardiff där han började med att värva tio nya spelare. Trots flera tunga spelarförluster (Craig Bellamy, Jay Bothroyd, Michael Chopra) utmanar klubben om en plats till Premier League. Var han är född? Glasgow, förstås.

7) Lee Clark, Huddersfield Town (League One)
38 år, England
Tidigare klubbar: -.
Kommentar: Började som first team coach under Glenn Roeder i Newcastle redan under den aktiva karriären. Det var när han Clark över Huddersfield i League One som tränarkarriären tog fart. Säsongen 2010/11 tog han laget till playoff-final mot Peterborough. Fram till 28 november 2011 hade laget spelat 43 raka matcher (!) utan förlust, den näst längsta sviten någonsin i engelsk fotboll. Kan nämnas i snacket när nästa tränarstol i PL blir ledig.

8> Darren Ferguson, Peterborough United (Championship)
39 år, Skottland
Tidigare klubbar: Peterborough, Preston NE.
Kommentar: Sir Alex Fergusons son fick en flygande start i tränarkarriären när han förde Peterborough från League Two upp i Championship på två år. Säsongen efter fick han lämna sin post när laget sladdade och låg sist i Championship, mest på grund av en styrelse som drabbats av storhetsvansinne. Darren tog Preston NE men fick sparken i december 2010 när laget låg på jumboplats i Championship. Återvände då till Peterborough för exakt ett år sedan och lyckades lyfta laget till Championship via playoff. Tre uppflyttningar med Peterborough – nog har Ferguson jr ärvt en del ledaregenskaper av far sin.

9) Dougie Freedman, Crystal Palace (Championship)
37 år, Skottland
Tidigare klubbar: -.
Kommentar: Gissa var han kommer från? Du får en gissning… Glasgow, förstås. Den förre Crystal Palace och Nottingham Forest-spelaren kan mycket väl bli en framtida medlem i den exklusiva skaran av skotska managers i Premier League. Freedman hade en modest spelarkarriär, och spelade bara ett par säsonger i PL, men tränarlivet har fått en flygande start. Hans unga, talangfulla lag spelade bort Manchester United i Ligacupen i höstas.

10) Chris Hughton, Birmingham (Championship)
53 år, England
Tidigare klubbar: Newcastle (caretaker), Newcastle.
Kommentar: Han faller rejält för åldersstrecket, men jag vill ändå ha med Hughton av den enkla anledningen att hans managerkarriär kom i gång så sent. I många år jobbade han i bakgrunden som coach i Tottenhams U21-lag. Det var när han fick chansen att ta över Newcastle 2009 som det tog fart. Hughton guidade ”skatorna” tillbaka till Premier League 2009/10. Startade även starkt i PL förra hösten, men fick förvånande nog sparken när Mike Ashley ville ta in Alan Pardew. Tog över Birmingham i somras och har gjort ett imponerande jobb i ett fattigt och sönderköpt lag – trots dubblerandet i Europa League.

Bubblare (utan inbördes ordning):
Karl Robinson, 31 år, Milton Keynes Dons (England)
Lee Bradbury, 36 år, Bournemouth (England)
Derek McInnes, 40 år, Bristol City (Skottland)
Keith Hill, 42 år, Barnsley (England)
Simon Grayson, 42 år, Leeds (England)
Chris Powell, 42 år, Charlton (England)
Nigel Clough, 45 år, Derby (England)
Brian McDermott, 50 år, Reading (England)

***
Vem tror ni är nästa stortränare i engelsk fotboll? Är det någon av dessa herrar eller finns det någon aktiv spelare som kan bryta mönstret ”bra spelare=dålig tränare”?

***
I kväll liverapporterar jag Liverpool-Manchester City, semifinalreturen i Ligacupen. Häng gärna med på Sportbladet.se!

Done deals, 24 januari

av Kalle Karlsson

Uppdaterat 19:48

Vi kör vidare med avdelningen ”Done deals”.
Här tar vi bara upp spelare som är helt klara. Rykten och spekulationer får Silly-bloggen på Sportbladet hantera.

Done deals, 24 januari:

> Jonny Howson, från Leeds United till Norwich
Pris: Cirka £2m. Skrivit på ett 3,5-årskontrakt.
Kommentar: Paul Lambert fortsätter att dammsuga de lägre divisionerna efter oslipade diamanter. Jonny Howson, 23, är en lovande mittfältare med näsa för målet. Med sin förmåga att dyka upp i straffområdet i rätt ögonblick påminner han lite om en yngre Frank Lampard. Bradley Johnson klarade steget från Leeds till Norwich utan problem, jag ser inga tecken på att Howson inte skulle göra det. Ett framtidsnamn snarare än en spelare som ska lyfta klubben i vår.
Betydelse för laget: Norwichs mittfält är ett av ligans mest lojala. Bradley Johnson och David Fox tar arbetet i maskinrummet, Wes Hoolahan sköter den offensiva delen när det finns utrymme för det. I Howson får Norwich en box-to-box-mittfältare som bör kunna bidra med ett antal mål per år.
Tänkbar startelva med Jonny Howson: Ruddy – Martin, Whitbread, Ayala, Tierney – Pilkington, Johnson, Howson, Surman – Holt, Morison.
Värvningsbetyg (där vi väger in spelarens kapacitet, prislappen, lagets behov): 2/5.

> Taye Taiwo, från Milan till Queens Park Rangers (lån)
Pris: Lån med köpoption (£3,5m).
Kommentar: Nye tränaren Mark Hughes jagar förstärkningar och en vänsterback stod högst upp på listan. QPR lånar Taiwo för resten av säsongen. Nu räknar jag med att fokus blir att hämta in en mittback (Alex?).
Betydelse för laget: Försvaret är en av de svaga punkterna i QPR (den andra är att anfallarna inte gör mål). Vänsterbacken Armand Traoré, som nu är på Afrikanska mästerskapen, är en modest spelare och jag gissar att han kommer att hamna på bänken nu när Taiwo är klar. Nigerianen har fysiken för att klara Premier League och ett fruktat skott. Positionsspelet är lite mer tveksamt.
Tänkbar startelva med Taye Taiwo: Kenny – Young, Ferdinand, Hall, Taiwo – Mackie, Buzsáky, Barton, Wright-Phillips – Helgusson, Bothroyd.
Värvningsbetyg (där vi väger in spelarens kapacitet, prislappen, lagets behov): 3/5.

Övriga affärer:
> Aston Villa lånar ut mittfältaren Fabian Delph till Leeds och anfallaren Nathan Delfouneso till Leicester.
> Minns ni Savio Nsereko? Den unge jättetalangen köptes för stora pengar till West Ham för tre år sedan. Efter misslyckade turer i Fiorentina, Bologna, 1860 München och Chernormorets har han skrivit på för rumänska FC Vaslui.
> Minns ni Rodrigo Possebon? Mittfältaren spåddes en lysande framtid i Manchester United men karriären vände efter en brysk tackling från Emmanuel Pogatetz. Den 22-årige brassen lämnar Santos för italienska Vicenza.

Historien om ligans nye kultspelare

av Kalle Karlsson

Hans väg till Premier League gick via Singapore, deltidsarbete på en däckfirma och klubbar där han fick tvätta träningskläderna själv.
Han hämtar inspiration från fadern som gick bort i cancer.
Nye kultspelaren Grant Holt i Norwich har haft en lång resa fram till de stora fotbollsarenorna.

Norwich och Chelsea spelade oavgjort i lördagens tidiga match på Carrow Road (0-0). Det var en låst, disciplinerad, speciell match. I första halvlek dömde domaren Mark Clattenburg inte en enda frispark (och han hade ingen anledning till det heller).
Framför allt var det en Grant Holt-match. I första halvlek fick vi se alla de egenskaper som gjort den 30-årige trebarnspappan till en ny kultspelare. Han stångades, han tog emot, han sög in bollar, han nickskarvade – och han tog löpningar i djupet. Skillnaden mellan Holt och andra centertankar som Nikola Zigic är ju att han även löper med frenesi.
Det blev inget mål i dag, men det har blivit sju tidigare och hans samarbete med Steve Morison är en fröjd att skåda. En agerar target (Holt), en som alltid löper in bakom (Morison).
Det får mig att tänka på Kennet Anderssons ord från 94-krönikan om hans eget samarbete med Martin Dahlin. ”Vi är rätt enkla spelare. Vi vill göra mål helt enkelt”.
Grant Holt och Steve Morison är två enkla spelare. Men ack så effektiva. För den nätta summan av £3,5m har Norwich fått 15 mål i Premier League från duon.

Historien om ”Grant Holt-Zilla”, som fansen kallar honom, sticker ut i en liga där många av dagens spelare är mångmiljonärer som tonåringar.
Som 18-åring steg Grant Holt upp klockan 06.00 på morgonarna för deltidsjobbet på en däckfirma. Då hade försvararen blivit ratad i Carlisle. På söndagarna ägnade han sig åt spontanfotboll i parken.
– Jag brydde mig inte om fotboll, har han sagt.
När han anslöt till amatörlaget Workington Reds togs det första steget mot det som i dag blivit en succéartad proffskarriär. Det var då han omskolades från mittback till striker.
– Han kom 1998 som 17-åring, säger Steve Durham, som arbetade i Workington.
– Vi hade just blivit nedflyttade till West Countries League men han hjälpte oss tillbaka genom att göra nio mål på sista sex omgångarna.
– Då jobbade han fortfarande på däckfirman i Carlisle och jag minns att han alltid frågade efter en extra varmkorv av mattanten.
Kort efter flytten till Halifax fick han uppleva tragedin av att hans pappa George dog i cancer, bara 40 år gammal. Den händelsen har påverkat fotbollskarriären.
– Min pappa reste över hela landet för att se mig spela för Halifax. Nu försöker jag bli så bra som möjligt för att göra honom stolt.
Grant Holt tog ett uppehåll från fotbollen efter faderns död.
– Han är inte här och kan se vad jag vill uppnå vilket är synd. Men förhoppningsvis tittar han ned på mig och känner sig stolt över sin son-. Jag har haft många motgångar som jag rest mig från.
– Det kanske finns en viss beslutsamhet och inre styrka hos mig, det kommer nog från pappa. Han är min inspiration.

En proffskarriär i fotboll var inte heller något Holt hade i tankarna när han som 20-åring reste till Australien. Det slutade med ett kontrakt i Sengkang Marine i Singapore sedan han värvats dit av Trevor Morgan, en vän till familjen.
– Han gjorde det bra med 15 mål på 17 matcher, berättar Trevor Morgan.
Efter sommaren i Singapore återvände Grant Holt till Barrow. Det dröjde inte länge innan han fick chansen i en större klubb, Sheffield Wednesday. Övergångssumman var blygsamma £7 500.
– Vi gjorde upp en bra deal med bonusar, men tyvärr gick det inte så bra för honom så vi missade vår chans att göra en slant, säger Phil Yelland, presschef i Barrow.
I stället hamnade Holt i Rochdale där han fick tvätta sina egna träningskläder. Där blev det 34 mål på 75 matcher och en ny chans i en större klubb. Den här gången när flytten gick till Nottingham Forest hade övergångsumman höjts till £300 000.
Men genombrottet kom inte nu heller. Grant Holt drog inte jämnt med tränaren Colin Calderwood och hamnade i Shrewsbury. Det var där han upptäcktes av förre Norwichtränaren Bryan Gunn.
– När jag såg honom i Shrewsbury hade hans anfallskompis blivit utvisad men han sysselsatte försvaret ensam, säger Bryan Gunn, som betalade £400 000 för anfallaren.

Norwichfansen har en stor del i att Grant Holt hamnade i klubben. De gick med på att betala samma pris för säsongsbiljetterna efter nedflyttningen till League One. Pengarna gick till transferbudgeten.
Sedan Paul Lambert tog över tränaransvaret i klubben har hans karriär gått i raketfart uppåt. Han blev den femte spelaren i Norwichs historia att göra 30 mål (24 i ligan) under en säsong när laget avancerade från League One. I fjol blev det 21 mål i Championship. När Norwich grejade uppflyttningen i våras bar Grant Holt en t-shirt med texten: ”From the Unibond Prem to the Real Prem”.
Om sin resa från amatörfotbollen till världens populäraste liga säger han:
– För bara sju år sedan kunde jag inte föreställa mig något sånt här. Det har varit en lång kamp. Mitt mål var först att nå ligafotbollen. När jag väl var där var målet att göra mål och flytta igen. Det har tagit tid och jag har haft en del motgångar.
Det har han onekligen. Men kanske är det som Karin Boye konstaterat:
”…det är vägen som är mödan värd”.

Grant Holts resa till Premier League
1998: Workington
1999-2001: Halifax Town
1999-2001: Barrow (lån)
2001: Sengkang Marine
2001-2003: Barrow
2003-04: Sheffield Wednesday
2004-2006: Rochdale
2006-2008: Nottingham Forest
2008: Blackpool (lån)
2008-2009: Shrewsbury Town
2009: Norwich City

Källor: Daily Mail, Telegraph, Wikipedia

***
Fernando Torres gjorde en ny intetsägande match för Chelsea. Kommer det att lossna någon gång?

***
Mer glädjande för André Villas-Boas var att Michael Essien var tillbaka i spel. När Frank Lampard haltade av med skada i första halvlek valde Chelseatränaren att skicka in Florent Malouda på mitten, förmodligen för att Essien ska matchas in försiktigt efter sin långa frånvaro.
Kan han komma tillbaka i något som liknar gammal god form har Chelsea ett rejält sparkapital inför våren.

***
Blev imponerad av Norwichs amerikanske mittback Zak Whitbread, 27, som knappt satte en fot fel i första halvlek. Om Jürgen Klinsmann såg matchen så bör den förre Liverpoolspelaren vara aktuell för landslaget.

***
Mina spelarbetyg, Norwich-Chelsea:
Norwich: Ruddy 8 – Martin 6, Ayala 7, Whitbread 8, Naughton 7 – Pilkington 7, Fox 6, Johnson 6, Surman 6 – Morison 7, Holt 7.
Ersättare: Crofts -, Jackson -, Bennett -.
Ej inbytta: Wilbraham, Drury, Hoolahan, Steer (mv).

Chelsea: Cech 7 – Bosingwa 7, Terry 6, Luiz 7, Cole 6 – Ramires 6, Meireles 7, Lampard 6 – Sturridge 6, Torres 5, Mata 7.
Ersättare: Malouda 5, Lukaku -, Essien -.
Ej inbytta: Turnbull (mv), Bertrand, Romeu, Ivanovic.

***
I morgon kommer jag att liverapportera Arsenal-Manchester United på Sportbladet.se. Häng gärna med! Matchstart kl 17.00, rapporteringen drar igång 16.30.

***
Slutligen: En sån här text tarvar väl en lista över kultspelare i Premier League? Ska fundera lite och återkomma i ämnet. Vad har ni för förslag på kultlirare i PL genom åren?

Så mycket tjänar klubbarna på tröjkontrakten

av Kalle Karlsson

Liverpool har tecknat ett tröjkontrakt värt £25m per år. Avtalet är det största som tecknats i brittisk fotboll.
Kan den här dealen ge förutsättningar för att slå sig in i toppen av Premier League? Det är åtminstone vad klubben hoppas.

Liverpool kom inte överens med Adidas, som tillverkat laget tröjor sedan 2006. Det tyska företaget ansåg att bristen på Europaspel sänkt klubbens marknadsvärde.
– Det var för stort avstånd mellan deras insatser på fotbollsplanen och den siffran som nämndes, sa Adidas vd Herbert Hainer förra veckan.
Då dök amerikanska Warrior Sports upp och erbjöd £150m för sex år.
– Det är en ny milstolpe för Liverpool Football Club och visar än en gång klubbens starka varumärke globalt, säger Ian Ayre, vd i Liverpool.
Den årliga summan, £25m, är mer än de £23,3m som Manchester United fått från Nike åren 2007-2010 (dock höjdes summan till £25,3m från 2011).

Så vilka är Warrior Sports? Hur kan de erbjuda mer än jätten Adidas?
Företaget bildades 1992 av före detta Lacrosse-spelaren David Morrow. De sysslade mest med Lacrosse-utrustning och slog sig in på ishockey. 2004 köptes företaget av skotillverkaren New Balance, som i dag är värt över 7 miljarder kronor.
Då Warrior är Bostonbaserat är det ingen slump att man är tröjtillverkare till Boston Red Sox – som har samma ägare som Liverpool.

Affären med Warrior Sports är mer lukrativ än de £150m som betalas ut under sex år. Med Warrior som samarbetspartner kommer Liverpool få full kontroll över den övriga souvenirförsäljningen. Det betyder bland annat att det är fritt fram att öppna en officiell souveniraffär i Norge eller Indien. Ian Ayre tror att den detaljen kan ge klubben ytterligare £25m i årliga intäkter, det vill säga ytterligare £150m över sex år.
Ian Ayre förklarar:
– Affärsverksamheten består av två delar. Vi har dels dräkterna, sakerna som spelarna bär, det är en del av uppgörelsen med Warrior. I vår nuvarande deal (med Adidas) har vi haft restriktioner för vår övriga souvenirförsäljning. I det nya avtalet har vi full kontroll över det. Det ger oss en större möjlighet.

Andra tröjkontrakt för tillverkare (kit supplier)

Övriga ”Big six”
Arsenal

Skrev ett sjuårigt avtal med Nike som gällde till 2012, värt £55m, men det har förlängts med tre år.
Chelsea
Förlängde avtalet med Adidas i oktober 2010 för de åtta kommande åren. Det nya kontraktet ger £20m per år, en höjning med £8m.
Manchester City
Har bara avverkat tre år av det tioåriga avtalet med Umbro. Men det ryktas om att kontraktet ska omförhandlas och att den årliga intäkten ska öka från blygsamma £6m till £26m. Ett bevis på klubbens framsteg senaste åren.
Manchester United
Om förhandlar sitt kontrakt med Nike. Det nuvarande avtalet gav klubben £23,5m per år åren 2007-2010. Från 2011 ger avtalet £25,3m per år. Det spekuleras att den nya dealen kan ge så mycket som £35m per år.
Tottenham
Tecknade nyligen ett avtal med Under Armour som gäller från och med säsongen 2012/2013. Uppges vara värt £10m per år, dubbelt så mycket som nuvarande avtalet med Puma ger.

Övriga klubbar
Aston Villa
Har ett avtal med Nike värt £10m över tre år. I dagarna meddelade klubben att man avser att byta inför nästa säsong för att tröjkvalitén varit undermålig. Man hoppas få ett avtal värt £6m per år då klubben säljer cirka 100 000 replicas per år.
Blackburn
Har sedan säsongen 2007/08 avtal med Umbro. Okänt vad det ger.
Bolton
Har avtal med storsponsorn Reebok som även köpte arenanamnet (Reebok stadium). Okänt vad avtalet ger.
Everton
Har bytt ut Umbro till Le Coq Sportif, märket de bar under sin mest framgångsrika säsong 1984/85. Uppges ge cirka £3m per säsong.
Fulham
Kappa ersatte nyligen Nike för de kommande tre åren. Okänt vad de betalar.
Newcastle
Har avtal med Puma som gäller till 2012. Vad kontraktet är värt är inte känt.
Norwich
Tecknade ett ettårigt avtal med italienska Errea inför comebacken i Premier League. Uppges vara värt cirka £1m.
Queens Park Rangers
Har ett femårigt avtal med italienska Lotto sedan 2008.
Stoke
Tecknade fyraårigt avtal med Adidas våren 2010. Okänt vad det är värt.
Sunderland
Har avtal med Umbro som går ut efter säsongen.
Swansea
Skrev kontrakt med Adidas i somras (precis som under legendariske tränaren John Toshacks dagar). Okänt vad de betalar.
West Bromwich
Har avtal med Adidas. Okänt vad de betalar.
Wigan
Har ett tvåårigt avtal med Mifit som löper ut efter säsongen. Okänt vad de betalar.
Wolverhampton
Skrev ett treårigt avtal med Schweiziska Burrda våren 2010. Enligt uppgift betalar de £1m per år.

Övriga Europa
Barcelona

Avtal med Nike som ger cirka £28m per år.
Real Madrid
Avtal med Adidas som ger cirka £28m per år.
Inter
Avtal med Nike sedan 1998 som ger cirka €12m per år (Obs! Uppgift i euro).
Milan
Avtal med Adidas som ger €13m per år.
Juventus
Avtal med Nike som ger €12m per år.
Roma
Avtal med Kappa som ger €5m per år.
Napoli
Avtal med Macron som ger €4,7m per år.
Bayern München
Avtal med Adidas som ger cirka £20m per år. Skrev nytt åttaårskontrakt förra våren.

Fotnot: Uppgörelserna är förmodligen valutalåsta, vilket betyder att de italienska avtalen ovan inte kan räknas mot dagens eurokurs.

Källor: Birmingham Mail, Daily Express, Guardian, SportsPro Media, Swiss Ramble

***
André Villas-Boas har väckt liv i debatten om reservlagen ska få spela i ligasystemet. Den här frågan har diskuterats tidigare. Rafael Benítez var en förespråkare för det spanska systemet och Manchester United förde fram ämnet för fem år sedan.
Jag är inte alls pigg på idén. Jag är väl inne på samma linje som Independents Sam Wallace.
Visst finns det fördelar. Som att unga spelare skaffar sig erfarenhet genom att spela riktiga proffsmatcher i stället för avslagna b-lagsmatcher inför tomma läktare. Barcelona är ett bra exempel där en spelare som Pedro redan hade gjort ett par hundra ligamatcher när han debuterade för Barcelonas a-lag.
Men för mig är Championship en alldeles för fin och traditionsrik liga för att slänga in Chelsea B bland Leeds och Nottingham.

Vad tycker ni? Vill ni se Manchester Citys b-lag i andraligan för att gynna talangutvecklingen?

Halvtidssummering av transferfönstret

av Kalle Karlsson

Med start i dag tänkte jag lansera ett nytt inslag här i bloggen: ”Done deals”.
Varje dag i fortsättningen sammanfattar jag vilka övergångar som gjorts i Premier League med en liten minianalys av spelaren och vad det betyder för laget.
Men innan vi kastar oss på det så kan vi ju sammanställa vad som hänt hittills i januari.
Här är en halvtidssummering av vad Premier League-klubbarna gjort under transferfönstret – och vad de behöver göra.

1) Manchester City
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: – Ut: -.
Kommentar: Roberto Mancini förfogar redan över ligans bästa trupp. När reserverna spelar brukar namn som Samir Nasri, Nigel De Jong och Edin Dzeko luftas. Förmodligen kommer Carlos Tévez att säljas. Jag ser inget akut behov av en ersättare även om det ryktats om bud på Edinson Cavani.

2) Manchester United
Behöver: Ingenting, möjligen en mittbacksbackup. På längre sikt behövs en central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Paul Scholes (comeback). Ut: Federico Macheda (QPR, lån), Darron Gibson (Everton).
Kommentar: Centrala mittfältet var det stora frågetecknet inför säsongen. Det snackades om Wesley Sneijder – få hade gissat att lösningen skulle bli Paul Scholes, 37. Som ”impact player” från bänken kommer Scholes bli nyttig. Han besitter mer passningskvalitet på sista tredjedelen än vad samtliga Uniteds övriga mittfältare tillsammans. På längre sikt måste Alex Ferguson förstås hitta ett världsklassalternativ på den här positionen (nu är inte måltavlorna, Luka Modric och Wesley Sneijder, tillgängliga).

3) Tottenham
Behöver: En backupanfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Andros Townsend (Leeds, lån), Dean Parrett (Yeovil, lån), Harry Kane (Millwall, lån).
Kommentar: Harry Redknapp var i Marseille i går för att studera OM:s anfallare Loïc Rémy. Tottenham behöver en ersättare till Roman Pavljutjenko som väntas flytta. Spurs uppges även vara på jakt efter en mittback och har länkats samman med bud på Chris Samba.

4) Chelsea
Behöver: En mittback och en kreativ mittfältare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nicolas Anelka (Shanghai Shenhua), Rhys Taylor (Rotherham, lån), Ben Gordon (Kilmarnock, lån), Josh McEachran (Swansea, lån), Gaël Kakuta (Dijon, lån).
Kommentar: Chelsea är nära att värva Gary Cahill som bör bli klar vilken minut som helst. Han ersätter Alex som ser ut att vara på gång till QPR. Cahill är en bra värvning. Dels är han billig tack vare utgående kontrakt (£7m), dels passar han bättre in i André Villas-Boas filosofi med högre presspel.

5) Arsenal
Behöver: En ytterback, på längre sikt behövs en backupanfallare till Robin van Persie.
Aktivitet hittills: In:- Thierry Henry (New York Red Bulls, Loan). Ut: Emmanuel Frimpong (Wolves, lån), Vito Mannone (Hull, loan), Luke Freeman (Stevenage).
Kommentar: Arsenal var i behov av en som kunde avlasta Robin van Persie. De fick Thierry Henry som inledde med att bli matchvinnare i debuten. Ytterbackssidan ser tunn ut på grund av skadeläget. Jag skulle vilja ha in en ytterback, en Zabaleta-typ som är trygg på både höger- och vänsterbacken.

6) Newcastle
Behöver: En mittback och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Madibo Maiga-affären sprack sedan anfallaren inte klarat läkarundersökningen. Newcastle behöver någon som kan avlasta Demba Ba (även om Leon Best skötte det galant i går). Långtidsskadan på Steven Taylor öppnar för ett mittbacksköp.

7) Liverpool
Behöver: En defensiv mittfältare (på kort sikt), en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Jordon Ibe (Wycombe). Ut: Danny Wilson (Blackpool, lån).
Kommentar: Skadan på Lucas var förödande för Liverpool som inte har några klockrena alternativ till brassen i den ”sittande rollen” på mittfältet. Lösningen kan bli att spela Steven Gerrard i en mer tillbakadragen roll. En anfallare, en måltjuv, skulle inte heller vara fel då Luis Suárez och Andy Carroll haft problem med målproduktionen.

8> Stoke
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Danny Pugh (Leeds).
Kommentar: Med sitt spelsätt har Stoke de spelare de behöver.

9) Norwich
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Högerbacken Russell Martin har fått kliva in centralt på grund av skador. Här behöver Paul Lambert hitta en lösning.

10) Swansea
Behöver: En ytterback.
Aktivitet hittills: In: Rory Donelly (Cliftonville), Gylfi Sigurdsson (Hoffenheim, lån), Darnel Situ (Lens), Josh McEachran (Chelsea, lån). Ut: -.
Kommentar: Swansea har varit ligans mest aktiva aktör sedan fönstret öppnade. Lånet av Gylfi Sigurdsson har jag redan hyllat och islänningen började med en assist i går i segermatchen mot Arsenal. Josh McEachran är Leon Britton-formad och borde kunna anpassa sig på nolltid i Brendan Rodgers gäng. Ytterbackssidan ser tunn ut och mittfältaren Kémy Agustien fick nyligen vikariera för högerbacken Ángel Rangel.

11) Everton
Behöver: En kreativ mittfältare som kan fylla luckan efter Mikel Arteta.
Aktivitet hittills: In: Landon Donovan (LA Galaxy, lån), Darron Gibson (Manchester United). Ut: Aristote Nsiala (Accrington, lån).
Kommentar: Landon Donovans debut mot Aston Villa gav mersmak. Där har David Moyes fått in en mittfältare som han dämpa saknaden av kreativitet sedan Mikel Arteta och Steven Pienaar lämnade klubben. Åtminstone under två månader. Frågan är om det räcker. Darron Gibson är svårbedömd, men priset (£1m) är ett fynd för en spelare som startat avgörande Champions League-matcher för en klubb som Manchester United. Om Victor Anichebe och Louis Saha bestämt sig för att vara skadefria finns inte längre något akut behov av någon striker. Men det skulle förstås inte skada.

12) Sunderland
Behöver: En anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nyron Nosworthy (Watford), Liam Noble (Carlisle United), Trevor Carson (Hull, lån).
Kommentar: Gjorde kanske säsongens värvning när de hämtade in tränaren Martin O’Neill. Han lär kräva förstärkningar så räkna med att ägaren Ellis Short får öppna plånboken. Jag skulle vilja ha in en klassanfallare eftersom jag tycker att Nicklas Bendtner, Connor Wickham och Dong-won Ji på sin höjd är reserver.

13) Aston Villa
Behöver: En central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Robbie Keane (LA Galaxy, lån). Ut: Elliot Parish (Cardiff).
Kommentar: Lånet av Robbie Keane har hamnat i skymundan för mer omtalade comebacker (läs Henry, Scholes), men jag tror att han har en viktig funktion att fylla på Villa Park. Alex McLeishs anfall har snabbhet (Agbonlahor) och en avslutare (Bent), men de saknar en kreatör. På pappret är anfallsparet Robbie Keane/Darren Bent, som spelade tillsammans i Tottenham, riktigt intressant. Om pånyttfödde Stephen Ireland håller i sin form dämpas behovet av en central mittfältare.

14) Fulham
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Martin Jol har inte riktigt fått Fulham att klicka ännu, men han har heller inte något större behov av förstärkningar som jag ser det. Moussa Dembélé har imponerat i en mer tillbakadragen roll. Dessutom har unge Kerim Frei dykt upp som en joker.

15) West Bromwich
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: Scott Allan (Dundee United). Ut: Joe Mattock ( Pompey-loan), Chris Wood (Bristol City, lån).
Kommentar: Jag ser inga akuta behov av förstärkningar även om WBA tappat formen senaste veckorna. Möjligen en mittbacksförstärkning då Jonas Olssons frånvaro har varit kännbar. Ska man peka på något mer är ytterbackssidan lite sårbar med modesta namn som Billy Jones, Nickey Shorey och Steven Reid.

16) Wolverhampton
Behöver: Inga akuta behov.
Aktivitet hittills: In: Emmanuel Frimpong (Arsenal, lån), Eggert Jonsson (Heart of Midlothian). Ut: Scott Malone (Bournemouth), David Davis (Chesterfield, lån).
Kommentar: Wolves säkrade direkt defensive mittfältaren Emmanuel Frimpong på lån. Roger Johnsons formkurva pekar uppåt efter en nattsvart period i höstas så försvaret ser stabilare ut. Matt Jarvis gjorde några stormatcher före jul så jag tycker kanterna (Jarvis/Stephen Hunt) är mer än godtagbara.

17) Blackburn
Behöver: Vad behövs inte?
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Blackburntränaren Steve Kean pratade om att värva fyra spelare i januari. Nu har visserligen laget tagit ett par segrar senaste veckorna, men jag hoppas inte att man låter sig luras. Blackburn behöver förstärkas på flera platser. En backup bakom Yakubu, till exempel, eftersom nigerianens målproduktion mycket väl kan avta abrupt. Det mest oroande är de ständiga ryktena kring mittbacksstjärnan Chris Samba.

18) Queens Park Rangers
Behöver: En mittback, central mittfältare som ersättare till Faurlin och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Federico Macheda (Manchester United, lån). Ut: -.
Kommentar: Neil Warnock pratade om att hämta in ”minst tre-fyra spelare”. Nu är han sparkad och ersatt av Mark Hughes. QPR jobbar hårt för att få loss Alex från Chelsea. Skadan på mittfältaren Alejandro Faurlin var förödande för Londonlaget som nu är i stort behov av en playmaker. Jag tvivlar på att Kiko Macheda blir den anfallsinjektion fansen drömmer om.

19) Bolton
Behöver: Det mesta.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Jack Simpson (Southend, lån).
Kommentar: Mittbacken Gary Cahill är klar för Chelsea vilken minut som helst. Då måste Bolton ha en ersättare till kaptenen. Det snackas om amerikanen Tim Ream från NY Red Bulls. Dessutom skulle laget må bra av: 1) En ytter eftersom Lee Chung-Yong missar hela säsongen, 2) En anfallare eftersom Kevin Davies, Tuncay och David Ngog inte levererar. I Stuart Holdens frånvaro (tillbaka i mars) finns behovet av en kreativ mittfältare.

20) Wigan
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Ordföranden Dave Whelan bör nog öppna plånboken om hans lag ska överleva en säsong till. Det jag saknar i Wigan är en stark central linje. James McCarthy är visserligen en underskattad talang, men centrallinjen – mittbackssidan i kombination med mittfältet – är för svag jämfört med konkurrenterna.

***
Är du nöjd med hur ditt favoritlag hanterat transferfönstret hittills? Vilka rimliga spelare skulle du vilja ha in? Vilka skulle du kunna tänka dig att släppa?

***
Jag har inte glömt bort rankingen över de hetaste tränarna i engelsk fotboll. Den är påbörjad och publiceras när det är läge.

***
Spelprogram:
I kväll: Wigan-Manchester City 21.00

Sagan om den nye fotbollsprofessorn

av Kalle Karlsson

Han blev den första britten att vinna Champions League efter att ha raderat självaste Zinedine Zidane i finalen.
Ändå är det som tränare han är på väg att göra sig ett riktigt stort namn.
Det här är berättelsen om Premier Leagues fotbollsprofessor.
Om skotten som lärde sig att vinna tack vare gatufotbollen i Glasgow, som tog så mycket intryck av Jürgen Kohler och Matthias Sammer i Dortmund att han senare kallades ”tysken” i Celtic, som värmde upp med dagliga biljardmatcher mot Henke Larsson – och som är på väg att genomföra ett mirakel med Norwich City.
– Han är inte i Mourinhos klass, men han har samma förmåga. När han pratar så lyssnar man, säger förre lagkamraten Magnus Hedman.

Tänk dig att du tar över ett lag som ligger sist i League One. 878 dagar senare, knappt 2,5 år, har du fört laget från den engelska tredjedivisionen till en placering på övre halvan i Premier League.
Det ska egentligen inte vara möjligt. Det är egentligen inte möjligt.
Paul Lambert, 42, har gjort det. Efter gårdagens 2-1-seger borta mot West Bromwich ligger Norwich på en sensationell niondeplats, bara fem poäng efter höstens överraskning Newcastle.
– Jag är rätt säker att alla trodde att vi skulle vara under strecket vid den här tiden, säger han.
Nykomlingar som överraskar i Premier League är inget unikt. Bara senaste åren har vi charmats av Hull City, Burnley och Blackpool.
Det som imponerar i Paul Lamberts fall är sättet han gjort det på.
Norwich ägs av Delia Smith, Englands ”Mat-Tina”. Delia Smith är tät men rätt fattig i jämförelse med andra klubbägare.
När Norwich har genomfört resan genom divisionerna har de haft småpengar att spendera. Laget består i stort av samma spelare som vann League One för två år sedan.
Duktige målvakten John Ruddy hämtades från Motherwell. Vänsterbacken Marc Tierney, som övertygade stort i höstas, var för inte så länge sedan en modest League One-spelare. Detsamma gäller Anthony Pilkington, David Fox och Elliott Bennett. Mittfältaren Bradley Johnson hämtades gratis från Leeds. Han har nämnts i engelska landslagssnacket.
Anfallaren Grant Holt, som värvades av Bryan Gunn sommaren 2009 från Shrewsbury, är bästa exemplet. Han kom från en tung säsong i Nottingham där han endast gjorde tre mål på 32 matcher. Under Paul Lambert har han formligen exploderat. I League One dunkade han in 24 mål. Förra säsongen blev det 21 fullträffar. I Premier League har han gjort sju mål – och nått kultstatus tack vare sin bulldozer-stil.
Inför uppflyttningen i Premier League förstärkte Norwich med sju spelare för totalt £9m. Den dyraste var anfallaren Steve Morison från Millwall, en löpstark 28-åring som för tre år sedan spelade i femtedivisionen. Morison kostade £2,8m.
Just nu spelar han som en stjärna. I går gjorde han segermålet, hans åttonde fullträff i ligan.
Policyn var att värva brittiskt. Istället för att leta fynd runt om i världen letade Paul Lambert och assistenten Ian Culverhouse prisvärda alternativ i lägre divisioner i England.
– Vi ville ha spelare som vill uppåt. Problemet är att många är pengaorienterade. Jag ville inte ha in spelare som bara ville åt pengarna. Jag ville ha folk som var hungriga som vill lyckas.
Att detta hopplock dessutom nått framgångarna genom att spela en attraktiv fotboll gör det hela än mer anmärkningsvärt. Swansea har fått smeknamnet ”Swanselona” för sin passningsfotboll. Norwich har vunnit många hjärtan för sin ”never-say-die”-attityd.
– Jag gillar tanken på att spela på det rätta sättet, men det är inte bra om du inte vinner. Fin fotboll kommer inte att greja kontraktet, säger Lambert.
Bakom hela verket står en 42-årig skotte som, om någon, är förtjänt av att nämnas i samma andetag som det där återkommande epitetet som förr eller senare slängs fram: ”Den nye Alex Ferguson”.

Ni som följer de lägre divisionerna i England känner till Paul Lamberts ofattbara resa med Norwich.
Hur han tog över ett lag i kris i augusti 2009, ett lag som just förlorat med 1-7 hemma mot Colchester – med Paul Lambert som tränare – i premiären i League One.
Hur Paul Lambert några dagar senare lämnade serieledaren Colchester för att ta över Norwich, som då låg sist i ligan.
Hur Lambert samma säsong förde Norwich från botten till avancemang till Championship.
Hur han förra säsongen ledde laget rakt igenom andraligan och säkrade uppflyttning till Premier League.
Paul Lambert är på väg att skriva nya kapitel i sin tränarsaga. Hyllningarna kommer från alla håll. Fansen kallar honom ”den bästa värvningen klubben gjort”. Försvararen Russell Martin berättade i våras att ”spelarna skulle göra allt för sin manager”.
Det där får mig att dra paralleller till José Mourinho. Han har lyckats med konsten att skapa ”band” till spelarna i alla klubbar han varit; han får en kram av en gråtande Marco Materazzi när han lämnar för Madrid. Paul Lambert verkar ha en liknande förmåga.
Var kommer den egenskapen från? Förmodligen från Glasgow.

Paul Lambert är en av sju Premier League-tränare från Skottland. Han talar sig varm om sina landsmän:
– Det är otroligt. Sir Alex är den bäste. Kenny Dalglish var den största spelaren. Jag känner verkligen Owen (Coyle). David (Moyes) känner jag. Steve (Kean) känner jag. Jag spelade under Alex McLeish i Motherwell.
Paul Lambert växte upp ”ett stenkast från Parkhead”. Han fostrades av gatufotbollen.
– Det finns en Glasgow-grej: en tuff uppväxt och en längtan om att inte bli besegrad. Om du tittar på deras spelarkarriärer har varit i klubbar med höga krav. Du måste vara skrämd av att förlora. Det är det som driver mig.
– När jag skrev på för St Mirren sa chefsscouten till mina föräldrar. ”Åren mellan 16 och 19 kommer att bli de viktigaste för Paul”. ”Varför?”, undrade de. ”För att då kommer att han att upptäcka alkohol, kvinnor och nattklubbar”. Jag avstod allt.
Lambert håller hårt på disciplinen i dag i Norwich. Precis som Alex Ferguson påstår han att han har ett gäng tipsare som larmar om spelare är ute om nätterna.
– Jag får reda på allt.
Om det tuffa klimatet i Glasgow formade personen Paul Lambert, kan man då peka på något ”defining moment” där han gick från att vara en spelare till att bli en ”tänkande spelare”?
Lambert minns ögonblicket när bitarna föll på plats. Händelsen som lade den första grundstenen till det som redan blivit en extraordinär karriär.

Paul Lambert var ny Borussia Dortmund efter att han övertygat tränaren Ottmar Hitzfeld under ett provspel. Debuten i augusti 1996 mot Bayer Leverkusen hade gått bra, nu väntade Fortuna Düsseldorf inför 48 000 åskådare.
Lambert berättade i en intervju med Telegraph:
– Vi ledde med 4-0 och jag började ta mer och mer risker offensivt. Plötsligt hörde jag Jürgen Kohler säga: ”Nej, nej. Stanna. Då stod det 4-0!”
Det var då Paul Lambert insåg att fotboll spelas med strategi snarare än instinkt, med insidan av huvudet snarare än bara hjärta.
Dortmund var ett lag med flera ledartyper. Kohler, den mustaschprydde VM-backen för Tyskland 1990, var en. Matthias Sammer, Ballon d’Or-vinnare 1996, en annan. Andy Möller, Karl-Heinz Riedle… Lambert fick instruktioner från alla håll. Inte minst från tränaren Otto Hitzfeld.
– ”Mr Hitzfeld sa till mig: Paul, när du får bollen, ge den till Andy Möller. Om Sammer kliver upp från backplatsen är det du som ska täcka upp.
Han minns taktiken från ett möte med Manchester United i Champions League.
– Dortmunds analys var att vi var tvungna att få stopp på Ryan Giggs. Varje gång vår ytterback klev upp skulle jag röra mig mot höger så att Giggs aldrig var fri.
Varje tillrättavisning fungerade som utbildning. En kommentar från Sammer eller Kohler noterades. Det påminner om hur en ung Rafael Benítez hade små lappar med analyser av lagkamraterna i juniorlaget.
– Jag skrev ned allting, säger Paul Lambert. Jag visste att jag skulle lära mig och sparade allt i en bok. Jag sög in allt.

De tyska spelarna var proffsiga. Om brittisk fotboll på den tiden hade fullt upp med att sudda ut en alkoholkultur var det annorlunda i Tyskland. Lambert antecknade och tog lärdom.
– De tränade precis som de spelade. Det var en ögonöppnare. Jag var inte van vid så hög intensitet på träningarna. De var så fokuserade. Jag förstår att tysk fotboll har höjt sig med Sammer i rollen som teknisk direktör.
Paul Lambert nämner en annan erfarenhet som präglade hans tid i Dortmund, och som han fortfarande drar nytta av.
The fear factor.
Dortmund hade en bred trupp, Lambert slogs med spelare som Paulo Sousa och Steffen Freund på mittfältet. Varje träning, varje övning, blev viktig.
– Fear factorn att hålla sin plats var astronomisk. Om jag spelade betydde det att Freund eller Sousa inte gjorde det. Jag var tvungen att ta i så in i helvete. Jag hade fear factorn.
I Dortmund hade han Ottmar Hitzfeld. Lambert tog intryck av mästartränaren.
– Allt var så organiserat under Mr Hitzfeld. Du visste vad du skulle göra en månad i förväg. Han skickade ett sms när vi gick upp med Norwich. Hans man-management var briljant.
Paul Lambert fick en ny läromästare i Martin O’Neill i Celtic. Paul Lambert berättade i The Telegraph om en episod under den nordirländaren:
– Hans första år spelade vi mot West Ham på Parkhead. Jag gjorde en tackling, inget speciellt, ärligt talat inget att tala om. Vi vi kom in i halvtid skrek Martin: ”YOU!”. Jösses, jag trodde han skulle spöa mig på platsen. ”Den tacklingen var helt fantastisk!”.
Om ett par veckor, den 31 januari, ställs Paul Lambert mot sin mentor. Martin O’Neill tog nyligen över Sunderland.
– Martin fick mig att känna mig speciell. Än i dag när jag har något tufft beslut tar jag upp telefonen och frågar: ”Vad tycker du?”.
Ottmar Hitzfeld är inte förvånad över att Lambert lyckas som tränare:
– Som spelare tänkte han som en coach. Han var en ledare.

En som inte heller är överraskad är svenske målvakten Magnus Hedman. Han spelade med Paul Lambert i Celtic åren 2002-2005. Hedman berättar för mig:
– Han (Lambert) var oerhört professionell. Gnällde aldrig. Gjorde alltid jobbet på match och på träning. En seriös perfektionist. Han körde alltid en biljardmatch mot Henke före varje träning. Han var väldigt duktig i snooker.
– Vi kallade honom för tysken. Han var korrekt, proffsig, men hade världens sämsta klädstil. Åtsittande jeans och hemska färgkombinationer. Det fick han höra rätt ofta.
Han var lagkapten i Celtic när ni spelade Uefacupfinal 2003. Vilken typ av ledare var han?
– Han var en bra lagkamrat. Han brydde sig. Han pratade inte så mycket, men när han gjorde det så lyssnade man. Ungefär som Patrik Andersson och Roland Nilsson. Han har engagemanget. Tränarrollen i dag handlar om att föra sig med människorna, den emotionella sidan. Det är därför en sån som Mourinho lyckas så bra.
Finns det likheter med Mourinho?
– En är att de inte tar så mycket plats bakom stängda dörrar. Det är inte Lamberts stil. Mourinho gör inte heller det trots att många tror det. Sedan är han eftertänksam när han pratar. När han säger något är det något vettigt. Mourinho hade aldrig mer än tre punkter i halvtid eftersom han visste att spelarna inte är mottagliga för mer.
Om du skulle jämföra Lambert med Martin O’Neill?
– De är rätt olika. O’Neill är väldigt passionerad och hoppar upp och ned längs linjen. Han var sällan med på träningarna, bara sista kvarten, annars fick assistenten sköta det. Jag tror att Lambert är med på träningarna. Han är mer åt Lagerbäck– och Thomas Lyth-hållet.

Minns ni Champions League-finalen 1997 mellan Dortmund och Juventus? Det bestående minnet för många är den unge Lars Ricken som hoppade in och säkrade segern för tyskarna med ett vackert mål. Paul Lambert fanns också på planen. Han blev första britt att vinna Champions League efter att ha neutraliserat Zinedine Zidane.
Som tränare fick han ingen gräddfil till de stora uppdragen. Han började med att ta över Livingstone inför säsongen 2005/2006. På sommaren hade han lagt skorna på hyllan, men han tvingades rycka in när laget drabbades av skador. I februari, efter ett halvår på tränarposten, klev han av självmant efter bara två segrar på 26 matcher. Då hade laget precis förlorat mot Dunfermline och låg sist i skotska ligan.
I det läget var det svårt att tänka sig att Paul Lambert fem år senare skulle ses som Englands största tränarämne.
Det gick bättre på nästa jobb. Lambert tog över Wycombe Wanderers i fjärdedivisionen sommaren 2006 efter rekommendation från Martin O’Neill. Han förde laget till en överraskande semifinal i Ligacupen efter att ha slagit ut Premier League-lag som Fulham och Charlton. I semifinalen mot Chelsea fick man 1-1 hemma, men föll borta. Det var första gången på 30 år som ett lag från fjärdeligan nått så långt i Ligacupen. Lambert lämnade Wycombe i maj 2008 efter playoff-förlusten mot Stockport. I stället hamnade han i Colchester i League One hösten 2008.
Och det var alltså via det jobbet han hamnade i Norwich.
Vad som hände sedan vet vi.
Paul Lambert fixade en av de mest remarkabla scenförändringarna en engelsk fotbollsklubb fått uppleva genom att gå från jumboplatsen i League One till Premier League på mindre än två år.
Han verkar inte ha nöjt sig med det.

Källor: The Guardian, The Telegraph.

***
I morgon eller i veckan kommer en ranking över Englands hetaste unga managers.

Sida 4 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB