Så vem vinner i november? Kommer den historiske Barack Obama, som flyttade in i Vita Huset i sällskap med omåttliga förväntningar, att åka hem till Chicago med en av de svåraste förlorarstämplar som amerikansk politik äger: one-term president?
Just nu verkar det inte så. Flera saker har hänt som skapat en känsla av oundviklighet för den sittande presidentens omval. För det första har flera nyckeltal för ekonomin indikerat att USA äntligen är på väg åt rätt håll (arbetslöshetssiffror, tillväxt, börsen). För det andra har Obamas hållning i utrikespolitiska frågor beskrivits i mer positiva termer än på länge, och många bedömare tror att han faktiskt kommer att vara stark i denna för demokrater sedan länge svaga gren. För det tredje har de republikanska primärvalen försvagat motståndaren, (vilken det än blir) genom svag entusiasm inom det republikanska partiet, ofokuserade kandidater, klantiga uttalanden, och en allmän känsla av obehag inför skeendet hos den amerikanska allmänheten.
Och, ja, om jag var tvungen att satsa min sista skjorta på ett resultat i dag, då hade jag också tippat att Obama sitter kvar. Men det finns några invändningar, som borde göra demokraterna nervösa.
För det första är Obama inte så populär, och hans ledning mot sin potentiella motståndare inte så stor, som dessa borde vara med tanke på att ALLT just nu går hans väg. Hans approval ratings (hur uppskattad hans insats som president är bland allmänheten) ligger lägre än vad som historiskt brukar krävas för ett omval. Han leder med enstaka procent när man matchar honom mot Rick Santorum och Mitt Romney. Uppskattningen för hans största politiska segrar och viktiga förslag är låg.
Man undrar, kort sagt, hur det kommer att se ut när allt inte går hans väg. Det kan vi nämligen vara säker på: det är inte över.
För det andra är Obama och, framför allt, hans kampanjledare inte lika bra på sina jobb som de själva tror. De är oerfarna, tar stora risker i metod och strategi utan att begripa att de tar stora risker, och kommer att möta en motståndare (det republikanska partiet och alla dess kringorganisationer) som under en följd val har varit skickligare än demokraterna på att övertyga det amerikanska folket. Förutom vid Obamas egen seger 2008 har högern utklassat vänstern i USA när det gäller det rena hantverket.
För det tredje är Obama ovanligt sårbar för plötsliga och viktiga händelser. Vad händer om ekonomin plötsligt tar en smäll? Vad händer om Irankrisen eskalerar? Jag tror alla kan vara överens om att Obama inte har det förtroendekapital som automatiskt ger honom en fördel vid den sortens situationer. Han kan lyckas med att ta initiativet, men han kan också misslyckas. Det har han gjort förr.
Min högst personliga uppfattning är att Obama i dag har en 60/40 procents chans att vinna sitt omval. Inte mycket krävs för att de siffrorna ska byta plats.