Boken Game Change handlade om kampanjen 2008, som slutade med att Barack Obama valdes till president. Tyngdpunkten låg på Hillary Clinton, hur otrevlig, ogenomtänkt och jobbig hon för det mesta var. Andra teman: John McCains temperament, Bill Clintons påverkan, Barack Obamas personlighet (stabil) och Sarah Palins svårigheter med att kastas rakt in i rampljuset.

Filmen Game Change har nu släppts, gjord av samma team som låg bakom Recount, propagandafilmen om efterspelet till George W Bush valseger 2000.

Kort omdöme, efter att ha sett några klipp, trailern, läst recensioner: se den inte.

Förutsägbart 1: Manus har skrivits utan vidare hänsyn till boken. Tyngdpunkten ligger nu på Sarah Palin, som framstår som bindgalen.

Förutsägbart 2: Det republikanska partiets gräsrötter framställs som om möjligt ännu vansinnigare än Palin.

Förutsägbart 3: Filmen ljuger. I en nyckelscen vrålar en supporter till Palin, ”Kill him!”, när Obama kommer på tal. Detta finns inte i boken och fanns inte i verkligheten (två gånger spreds rykten om en sådan händelse under 2008, Secret Service undersökte båda, och fann att de var grundlösa). På motsvarande sätt förvrids innehållet i en mängd sammanhang till att lämna både det faktiska skeendet och boken som legat till grund för manus.

Jag blir ständigt förvånad över hur vänstern beskyller den amerikanska högern för att förråa och fördumma debatten. Jag menar, ser de verkligen inte bjälken i det egna ögat? Jag ser gång på gång högerskribenter som klagar över dårfinkarna i de egna leden, som tillrättavisar och fördömer högerns skränfockar. Senaste exemplet är den armada av fördömanden från höger som Rush Limbaugh möttes av häromveckan.

Men inom vänstern finns inte mycket av motsvarande inre renhållningsarbete. Det är väl därför som en studie häromåret kom fram till att bloggar som klassas som vänster innehåller ungefär elva gånger så många personangrepp och svordomar som bloggar som räknas som höger.

Filmen Game Change är ytterligare en vänsterprodukt som bidrar till att hälla bensin på den elden. Man skulle kunna luta sig tillbaka, lägga upp fötterna på skrivbordet, och le åt saken. Det finns nämligen gott om belägg för att hatet från vänster skadar det demokratiska partiet bland väljarna.

Men det hade faktiskt varit värt ännu mer att alla hade försökt att vara lite snällare mot varandra.