Du som följer USA-valet har lärt dig att det finns tre republikanska kandidater om nomineringsposten, och så en äldre farbror som alla verkar tycka om men som ingen tar på riktigt allvar. Fyra män. Två huvudkandidater.

Men det är långt många fler som bär på drömmen om att en dag sväras in som landets nästa president. Karateexperten Jimmy McMillan är en av dem, så även konspirationsteoretikern Andy Martin och hjälparbetaren Kathyern Lane.

Och så finns oberoende republikanen Fred Karger. Med sin imponerande meritförteckning som rådgivare till Gerald Ford, Ronald Reagan, George Bush och medarbetare i sammanlagt nio presidentkampanjer borde han vara en tungviktare i fältet. Det är han inte. Han är gay. Och hela hans kampanj bygger på HBT-frågan. När Karger i april 2010 meddelade sin kandidatur på en pressträff i New Orleans var han tydlig med två saker: ”Jag är den förste öppet homosexuella kandidaten” och ”Jag kommer göra samkönat äktenskap till nationell lag.”

Sedan dess har han rest runt i favoriternas fotspår och försökt fånga de mediesmulor som blivit kvar på borden när alla andra ätit sig mätta. De har knappast varit tillräckliga för att mätta en hungrig kampanjmage. Men så i söndags small det till: Fred Karger toppade den engelskspråkiga och puertoricanska tidningen Daily Sun. Nyheten i sig – att Karger nekats ett möte med guvernör Fortuño – kanske inte var en vinnare, men han fick åtminstone utrymmet att föra ut sitt budskap.

Med vind i seglet reste han vidare till fastlandet. Vill det sig väl glömmer någon av de andra kandidaterna att skrapa tallriken ren efter maten.

***

Fred Karger slog Ron Paul i primärvalet i Puerto Rico. Det säger kanske mer om Paul än om Karger. Hade jag haft Twitter eller Facebook – som alla ni andra – hade jag grattat till segern. Nu nöjer jag mig med ett litet leende.