proffstyckarna White House Edition

med Aftonbladets experter Manuel Ferrer och Roland Poirier Martinsson

Startsida / Inlägg

Tragisk dödsskjutning gör ras till kampanjfråga

av Roland Poirier Martinsson

Trayvon Martin var en 17-årig afrikanamerikansk pojke som i slutet av februari sköts ihjäl i Sanford av George Zimmerman. Fotografier av Martin visar en stilig och frimodig pojke, som man gärna skulle se som sin egen dotters träff till skolans avslutningsfest. Men det blir ingen sådan fest för Trayvon Martin.

Kort återgivning: Martin såg en basketmatch på TV hemma hos sin pappa. I pausen gick han till 7-Eleven för att köpa godis. När George Zimmerman såg en svart tonåring med huva lunka omkring i bostadsområdet drog han slutsatsen att det var en gangster på jakt efter trubbel. Efter en kort konfrontation sköt han ihjäl Martin.

Bakgrund: Martin tycks ha varit inte bara skötsam, utan exemplarisk. Duktig i skolan, vänlig, föredömlig. Zimmerman tycks ha varit en labil rättshaverist. Han hade status som någon sorts ordningsvakt, och har i den funktionen ringt 911 ett femtiotal gånger senaste åren för att rapportera misstänkta individer av skäl som bedömts som ogrundade. Varför? På jakt efter hjältestatus? Paranoid? Svårt att säga, såklart, men något fel tycks det ha varit på honom.

När han såg Martin ringde han som vanligt 911, och berättade om en misstänkt individ som smög omkring bland husen med handen innanför byxlinningen (d.v.s. troligen beväpnad). Larmcentralen uppmanade Zimmerman att hålla sig i bakgrunden, att polis var på väg, och när Zimmerman berättade att han förföljde Martin blev han ombedd att dra sig tillbaka.

Martin själv ringde sin flickvän och berättade att han var förföljd av en konstig man. Hon uppmanade honom att springa. Sedan bröts samtalet.

När polisen kom till platsen arresterades inte Zimmerman, eftersom bedömningen som gjordes var att han hade agerat i självförsvar.

Efterspel: Mycket pekar på att Martin blev ett oskyldigt offer för en kombination av Zimmermans fördomar och psykiska instabilitet. I Florida har man självförsvarslagar som gör det lagligt att använda våld, t.o.m. dödligt våld, om man har goda skäl att tro att man själv är allvarligt hotad. Lagen är en s.k. stand your ground law, vilket innebär att man inte behöver dra sig tillbaka först, motvåld behöver inte vara sista utvägen.

Frågan som kommit upp är givetvis om Martin dödades på grund av att han var svart. Det tycks inte som om Zimmerman är fördomsfull mot svarta i generell bemärkelse, inget i hans tidigare umgänge eller uppförande har nämnts som tyder på det. Men hade han reagerat likadant om Martin varit vit?  En del av försvaret för Zimmerman hävdar dock att det var först i slutskedet av händelsen som han blev medveten om att Martin var svart.

Diskussionen gäller också polisen agerande. Varför arresterades inte Zimmerman? Varför tog man så lättvindigt på uppgiften från Zimmerman att han agerat i självförsvar? Berodde det på att den döde på trottoaren var svart? Om en vit pojke i medelklasskläder legat där, hade Zimmerman då kunnat gå hem som en fri man?

Just nu är läget givetvis ett annat, åklagare undersöker fallet, och Zimmerman kommer att ställas inför rätta (däremot är det inte alls uppenbart att han kommer att fällas). Men efterspelet stinker.

Självklart har också Floridas stand your ground law kommit i fokus. Är lagen rimlig i sin skrivning och tillämpning?

Politiken: Häromdagen uttalade sig president Barack Obama om fallet, vilket nog var oundvikligt. Obama sade två saker som han kritiserats för, dels att Martin såg ut som Obamas egen son skulle ha gjort om han haft någon, dels att alla amerikaner behöver söka inom sig själva för att hitta orsakerna till att Martin dödades.

Kritiken mot det första uttalandet gäller Obamas tendens att placera sig själv i centrum av skeenden, tolka sådant som sker på ett sätt som gör Obama själv till huvudfigur. Det andra uttalandet gäller föreställningen att detta är ett hatbrott mot svarta, och att alla är skyldiga varje gång sådana brott begås.

Den som uttalat sig kraftfullast är Newt Gingrich: ”Det handlar inte om hur den unge mannen såg ut. Varje ung amerikan oavsett etnisk bakgrund ska vara trygg, punkt, slut. Menar presidenten att det varit OK om det varit en vit som skjutits, eftersom han inte sett ut som honom?” Och vidare: ”Det där är bara nonsens som splittrar landet. Det är en tragedi att denna unga man sköts. Det hade varit en tragedi om det varit någon från Puerto Rico eller Kuba eller om han varit vit eller asiatamerikansk eller om han tillhört ursprungsbefolkningen. Någonstans borde vi prata om amerikaner. När något går fel för en amerikan är det sorgligt för alla amerikaner. Att försöka göra detta till en rasfråga är i grunden fel. Jag tycker det är motbjudande.”

Och det är det ju också. Om det nu inte är en rasfråga.

Den kontroversielle talk show-värden Geraldo Rivera kastade bensin på elden när han skrev att Martin inte skulle ha blivit attackerad om han inte varit klädd i huva, enligt logiken att ”kvinnan inte blivit våldtagen om hon inte varit sexig”. Denna idiotiska observation fick inte bara Riveras egen son att säga att han skämdes för sin far, utan lockade dessutom den sällan nödbedde Jesse Jackson in i diskussionen för att kritisera Rivera. Med vanlig nyansförmåga förklarade Jackson att också vita brukade klä sig i huvor – när de skulle bränna kors innan de lynchade svarta.

Det är just nu omöjligt att säga vart den här diskussionen kommer att ta vägen, men min bedömning är att den riskerar leva kvar och göra skada. Kan Obama låta bli att exploatera händelsen? Och kan republikanska debattörer låta bli att hånfullt avfärda den starka och högst förståeliga vilja som finns bland afrikanamerikaner att älta den här sortens händelser?

Romney? Han har hållit låg profil och jag är inte orolig för att han kommer att tappa sin värdighet i samband med den här frågan.

Någonstans sitter Treyvon Martins föräldrar och saknar sin son. Den innersta förhoppningen är såklart att det offentliga samtalet ska kunna hantera den här händelsen på ett sätt som inte ytterligare försvårar deras sorg. Inte mycket tyder på att den förhoppningen kommer att infrias.

  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Frida Westergård och Nils Höglander
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB