Enligt George Zimmerman, mannen som sköt ihjäl Trayvon Martin och som släpptes på platsen med hänvisning till Stand Your Ground-lagen, hade han tappat bort Martin och var på väg tillbaka till sin bil när Martin kom ikapp honom snett bakifrån, och frågade, ”om han hade problem med något”.

Zimmerman svarade nej, och greppade efter sin mobiltelefon.

”Nu har du”, sade Martin (eller något liknande med samma innebörd), och slog Zimmerman i ansiktet, så hårt att denne bröt näsan.

Zimmerman föll till marken, varpå  Martin satte sig på honom och började dunka hans huvud mot trottoaren. Zimmerman skrek på hjälp och någon gång under handgemänget sköt han sedan Martin i bröstet, med dödlig utgång.

Vittnen och polisen skänker stöd åt Zimmermans redogörelse av händelseförloppet. När polisen anlände till platsen två minuter senare blödde Zimmerman från bakhuvudet och näsan, och hans jacka var åtgången och smutsig på ryggen.

Så där har vi det alltså.

Vi vet ingenting om vad som hände under minuterna som ledde fram till Martins död. Det är uppenbarligen fullt möjligt att Zimmerman sköt Martin för att han rättmätigt känt sig hotad till livet. Det hade jag gjort om en okänd, ung man slagit ner mig och satt sig på mitt bröst och dunkat mitt huvud mot en trottoarkant.

Det är också uppenbart möjligt att Zimmerman ljuger eller hårdvinklar sitt vittnesmål för att legitimera att han sköt ihjäl Martin. Telefonsamtalet som Martin hade med sin flickvän tyder, vad vi vet, inte på att han stod i beredskap att attackera sin förföljare. I de beskrivningar som givits av Martin framkommer ingenting som tyder på att han var en våldsam person – snarare motsatsen.

Att vittnen och polisens undersökningar ger Zimmermans version sitt stöd stärker givetvis dennes trovärdighet, men passar också fullkomligt väl in i en annan berättelse: den om hur en ung svart man inte kan få rätt mot en vit förövare och polisen.

En aspekt av den här hemska historiens utveckling är att den ställer Stand Your Ground på sin spets, och utan tvekan kommer en livaktig och varaktig diskussion att både ifrågasätta och försvara lagen. Visst är det rimligt att man har rätt att inte fly om man blir attackerad? Och visst är det lika rimligt att man använder motvåld som sista, eller åtminstone andra eller tredje, utväg?

En annan sak som händelseutvecklingen garanterar är att fallet med George Zimmerman och Trayvon Martin kommer att förbli i mediernas fokus, med konsekvenser som måste övervägas noga av de personer som söker väljarnas förtroende i landet (Mitt Romney och Barack Obama), i Florida och i delstater och valdistrikt med en betydande andel afrikanamerikanska väljare.

Jag har svårt att se goda konsekvenser av det. Här finns flera viktiga diskussioner med förankring i amerikanska samhällsproblem, men valkampanjer brukar inte frammana den eftertänksamhet och respekt som måste ligga till grund för ett fungerande offentligt samtal. När det gäller den utsatta situation i vilken många afrikanamerikaner lever är det behovet extra stort – och närheten till motsatsen extra stor.