Sju personer dog vid dödsskjutningen på det koreanska universitet i Oakland, ytterligare ett vansinnesdåd av samma slag som vi vant oss vid att jämna mellanrum se från olika länder i världen. Uppgifterna om den misstänke mördaren tyder även det på ett bekant mönster vad beträffar den psykologiska profilen och sociala bakgrunden.

Jag kände inte till Oikos University – det finns tusentals sådana små universitet och högskolor i USA – men har varit en hel del i Oakland. Det är en stad med två ansikten, å ena sidan socialt utsatt med stora problem med våld (när jag bodde fem mil norr om Oakland ledde staden ett år mordstatistiken per capita i USA), å andra sidan Berkeley University, lummigt campus, välutbildad elit. Tydligen ligger Oikos University i stadens industriområde (vilket för övrigt bör placera det nära Ikea).

Medierna i USA har inte alls behandlat dödsskjutningen som politiskt relevant, eller som en händelse med inflytande på den republikanska primärvalsprocessen – hittills, är kanske bäst att säga. Skälen till detta är åtmintone tre.

För det första, det finns inga meningsskiljaktigheter mellan de republikanska kandidaterna vad beträffar vapenlagarna i USA.

För det andra, de som vill inskränka amerikaners rätt att bära vapen – alltså vänstern – gjorde bort sig grundligt vid dödsskjutningen i Tuscon, Arizona, förra året, då bland andra Gabrielle Gifford, demokratisk kongressledamot, sköts och överlevde med svåra skador. Omedelbart trumpetade då en samfälld vänsterkår ut att detta var högerns fel, att det hat som man spridit mot demokrater nu fått sin naturliga konsekvens i form av ett bestialiskt angrepp på ett demokratiskt valmöte. Bakgrundsbrusets fel, alltså.

När det sedan visade sig att mördaren var singulärt galen, utan förmåga att uppfatta bakgrundsbruset ens om han levat mitt i det, och att de enda svaga politiska tendenser han visade var åt vänster, då riktades skarp kritik mot vänsterns snabba och felaktiga angrepp på Sarah Palin, m.fl.

Den här gången vill man inte göra om misstaget, utan veta vad man har att göra med för händelse innan man uttalar sig. Det är en klok hållning.

För det tredje, vapenlagarna i USA skiftar från delstat till delstat och från county till county. Kalifornien och Alameda County har stränga vapenlagar. Reaktionerna hade varit annorlunda om detta gällt något county i Oklahoma eller Texas, där det är tillåtet att bära egna handvapen i hölster vid höften.

Om dödsskjutningen i Oakland har någon relevans för vapenlagsdebatten är det alltså som stöd för påståendet att restriktiva vapenlagar inte hjälper mot brottsligt våld med skjutvapen (vilket också får stöd av forskningen, för övrigt). Det är en observation som den stora majoriteten mediekommentatorer i USA inte gärna gör.