Tanken att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna skrevs in i den amerikanska lagen av Bill Clinton för snart sexton år sedan. Under George W Bush gjordes halvhjärtade försök att till och med placera ett tillägg med den innebörden i grundlagen. Den nuvarande presidenten har varit velig i sina attityder till gay marriage.

Under 2000-talet har vi vant oss vid att frågan delat det politiska landskapet nästan rakt av, med republikaner (nej till samkönade äktenskap) på ena sidan och demokrater (ja till samkönade äktenskap) på andra sidan. Undantagen har varit libertarianskt sinnade republikaner och demokrater som behöver vinna val, som gått emot sina gräsrötter i frågan. Dessutom har diskussionen varit högljudd, engagerad och tagit stor plats i debatten. I söndags skrev Manuel ett inlägg på just det temat.

Enligt Manuels Söndagsspecial har den konservativa kampanjorganisationen National Organization for Marriage  lagt upp en strategi för hur man ska vinna opinionen i frågan:

• Anställa personer för att hitta och dokumentera barn som växt upp hos homosexuella par.
• Skapa mobila reportageteam som filmar och intervjuar personer som råkat illa ut för att de stått upp för det traditionella äktenskapet. Teamen ska när som helst på dygnet kunna flyga iväg till nya platser.
• Rekrytera kända Latinamerikaner som talespersoner.
• Skapa en splittring mellan Afroamerikaner och homosexuella genom bland annat provokativa utspel.
• Genomföra nationella och globala mediekampanjer.

Initiativen är givetvis önskvärda. Att undersöka hur barn till homosexuella par mår är en angelägen uppgift, som sociologer ägnat en del uppmärksamhet, men ännu finns av uppenbara skäl inte några tydliga resultat. Att stå upp för personer som trakasserats på grund av att de sagt sin åsikt är också viktigt. Likaså är det välgörande att GOP eftersträvar att öka antalet personer från olika minoriteter i sina led och att partiet vänder sig till afrikanamerikaner som slentrianmässigt givit sin röst till det demokratiska partiet. Att en kampanjorganisation genomför kampanjer måste också betraktas som rimligt.

Men frågan är om Manuel och National Organization for Marriage går i takt med tiden. Tecken tyder på att GOP håller på att lämna konflikten bakom sig. Stödet för lagstiftning mot gay marriage har minskat avsevärt inom GOP i Kongressen. Republikanska kongressmän som fortsatt driva frågan har uppmanats mellan skål och vägg av partiets ledarskap att lägga ned arbetet.

Ett skäl är att kulturen har förändrat landskapet. ”Det som är chockerande det ena decenniet upplevs som vardagligt i nästa”, sade Jack Kingston, representant från Georgia, till Politico i förra veckan. Och precis som Kingstons hemvist, alltså konservativa sydstaten Georgia, antyder har denne tillhört det hårda motståndet till gay marriage under den största delen av sin politiska karriär.

En annan anledning är att de politiska utmaningarna är andra i dag. Det finns fortfarande en spridd uppfattning bland republikanska kongressledamöter att gay marriage är fel. Skillnaden är att man inte bryr sig lika mycket. Det är ekonomin och jobben som engagerar, att lägga tid och energi på en ur ett samhällsperspektiv så perifer fråga som gay marriage uppfattas som oseriöst.

Vid valrörelsen 2010 lyftes Log Cabin Republicans – GOP:s förening för homosexuella politiker – fram i flera viktiga fund raisers. Tidigare har föreningen gömts undan. Och i mars släpptes en opinionsmätning som visade att 31 procent (upp med 9 sedan förra mätningen) republikaner ger sitt stöd åt gay marriage – i åldersgruppen 18-34 var stödet två av tre.

Min gissning är att framtiden kommer att tillåta delstater att viga personer av samma kön, och att man kommer att finna någon form av juridisk kompromiss för att kringgå Artikel IV, Sektion 1, i konstitutionen – den s.k. Full Faith and Credit-paragrafen – som säger att alla enskilda delstater måste respektera ”offentliga handlingar, register och legala protokoll från varje annan delstat”.

Att frågan om äktenskapets väsen ska skrivas in i konstitutionen finner jag ytterst osannolikt. Mycket tyder på att frågan också kommer att ha det svårare att ta sig in i det offentliga samtalets centrum.