I går skrev Manuel ett inlägg om att Rick Santorum tvingats att återigen avbryta sin kampanj, på grund av att sin treåriga flickas livshotande sjukdom. Det är en djupt privat händelse, men också självklart relevant för nyhetsflödet: Santorum försöker bli USA:s nästa president.

Följdriktigt rapporterar Manuel kort och koncist om händelsen, och påminner oss dessutom om att det finns människor bakom varje offentlig person, genom att referera en del av de välgångsönskningar som sänts i Santorums riktning av dennes politiska motståndare. Att det finns människor bakom är en observation som inte bara gäller kandidaten Rick Santorum vs. maken och pappan Rick Santorum, utan i ännu högre grad såklart de familjemedlemmar som utsätts när någon väljer att placera sig mitt i demokratins epicentrum. Exempelvis Santorums 3-åriga dotter, hennes syskon och mamma.

Kommentarerna till Manuels inlägg avslöjar personer som fullkomligt objektifierar alla dessa människor. Efter upplysningen att paret Santorums dotter åter riskerar att dö reagerar sålunda en Christoffer Emil Åkesson med den hånfulla passningen, ”’Gud’ ville inte att du skulle fortsätta?” och kallar Santorum ett religiöst freak. Han får sällskap av någon som heter Samuel Krauz, som tycker att detta är ett lämpligt tillfälle att förklara att Santorum är en störd person. Erik Westerlund reagerade på den ovärdiga tonen, vilket får samme Krauz att utbrista, ”Fan vilken torr och tråkig person du måste vara. Jag fann det ganska roligt.” En fnittrig Anton Olsson tycker att det är konstigt att paret Santorum tagit sin mycket sjuka flicka till sjukhuset: ”Räckte inte era böner?” och Filip Salomonsson bedömer att situationen påkallar en hälsning till Santorum: ”Hoppas han avbryter kampanjen helt och hållet.”

Lyssna då här, kommentarshaverister. Jag och Manuel står på motsatta sidor i grundläggande politiska värderingar och har skilda åsikter i de flesta sakfrågor. Vi vill skriva om USA-valet tillsammans för att ge två sidor av politiken i detta land som vi båda tycker är fantastiskt, och vars människor vi uppskattar mycket.

Det finns en idealistisk drivkraft hos oss båda, nämligen att försöka illustrera hur USA och politiken kan diskuteras från vänster och höger utan den missunsamhet gränsande till hatfullhet som ibland präglar debatten. Dessutom försöka visa att vare sig man betraktar USA från vänster eller höger, och vare sig man uppskattar USA eller inte, är det uppenbart ett land med stora förtjänster.

Kritisera det jag skriver eller det Manuel skriver. Kritisera de politiker, beslut eller samhällsfenomen i USA som är relevanta. Men ventilera inte bottenslammet i era personligheter i vårt kommentarsfält. Då är ni inte välkomna.