I och med att Mitt Romney nu i praktiken säkrat sitt partis nominering växer spekulationerna om vem han kommer att välja som vice presidentkandidat. Så vad är då en vice president? Fram till 1804 blev den person som kom tvåa i presidentvalet automatiskt vice president, men den ordningen omöjliggjordes såklart med framväxten av politiska partier. I slutet av seklet etablerades ordningen att presidentkandidaten gick till val med en vice från samma parti, dock utsågs denne av partiet, inte av presidentkandidaten själv. År 1940 förde Franklin D Roosevelt över makten att välja running mate till presidentkandidaten, en ordning som fortfarande gäller.

Medan vice presidenten bara har två betydelsefulla konstitutionella uppgifter – att vara president och tie breaker i Senaten och att ta över presidentskapet vid behov – har den praktiska funktionen utvecklats betydligt. Under lång tid användes utnämningen mest som ett internpolitiskt instrument för att tillfredsställa olika falanger, ungefär som när Stefan Löfven måste plocka någon från partiets vänsterfalang till partisekreterare om den ekonomiska talesmannen kommer från högerfalangen.

Nästa steg i utvecklingen var att välja en vice president som kunde hjälpa till att vinna presidentvalet. Det klassiska exemplet var när John F Kennedy plockade Lyndon B Johnson från Texas för att locka Sydstatsväljare. Historien visar dock att den mekanismen är svag, och att den blivit allt svagare med åren.

Istället kom man att välja en kandidat för att mera allmänt väga upp egna brister. En mycket konservativ kandidat kan balansera sin ticket med en mera moderat vice president-kandidat eller – som rekommenderas Romney – plocka en running mate som skänker styrka i en viss väljargrupp: en kvinna eller en hispanic.

George W Bush var den förste presidenten som på allvar valde en vice som skulle hjälpa till att regera. Dick Cheney bidrog med erfarenhet och kontaktnät, och var mycket delaktig i att utforma och genomdriva politik. I viss utsträckning resonerade Barack Obama likadant, även om valet av Joe Biden kanske ännu mer bör tillskrivas Obamas imageproblem. Han ansågs inte kunna tillräckligt mycket om utrikespolitik – en specialitet för Biden – och betraktades som ung och oerfaren, medan Biden har stor erfarenhet av spelet i Washington DC.

Hur kommer Romney att välja? Säkert är att han inte kommer att göra om John McCains misstag, och välja en vice av rent kortsiktiga politiska skäl. Man tappar i trovärdighet om ens vice inte uppfattas som mogen att faktiskt ta över presidentskapet, och efter några dagars jubel skadades McCain svårt av valet av Sarah Palin, av just det skälet. Jag finner det också osannolikt att Romney kommer att bortse från att han uppfattas som svag bland kvinnor, hispanics och konservativa. Hur det kommer att påverka hans val är svårt att säga, men det kommer att ha betydelse.

Troligen kommer han också – de signalerna har han sänt – att betrakta vice presidenten som en resurs i själva regerandet, och välja någon som kan fylla ungefär samma funktion som Cheney gjorde för Bush.

Jag ska återkomma med namn, men min gissning är att Romneys val kommer att uppfattas som stabilt och lite tråkigt. Brasklappen är att han väljer en kvinna eller någon av GOP:s unga stjärnor, men i sådana fall kommer det också i det fallet att handla om en etablerad politiker.