I går packade Rick Santorum ihop sin kampanj efter en oplanerad helg med familjen föranledd av dotterns sjukdom – ett beslut som jag i måndags misstänkte skulle komma. Därmed infinner sig en del frågor, några av betydelse, andra av akademiskt intresse.

För det första, varför hoppade han av nu, med ett par veckor kvar till det primärval i Pennsylvania som skulle skänka honom revansch för det försmädliga nederlaget i senatorsvalet 2006 och möjligen en boost inför vad han tidigare uppfattat som make-or-break-valet i Texas?

Utan tvekan talade Santorum ur hjärtat när han motiverade beslutet med att familjen behöver honom. Föräldrarna och barnen kom tillsammans fram till att det är dags att sluta under de dagar då yngsta dottern låg på sjukhus. Men det är också givet att han inte hade hoppat av om han haft en hyfsad chans att vinna nomineringen. I det avseendet var det tre saker som avgjorde. Dels kommer kampen för att primärvalet i Texas ska räknas som winner-take-all inte att lyckas, vilket omöjliggör för Santorum att vinna många fler delegater än Mitt Romney i delstaten, ens om han gör ett mycket bra val. Dels blir det allt tydligare att de ekonomiska villkoren håller på att nöta ner Santorums kampanj. Romneys organisation är helt enkelt för mäktig. Dels slutar inte Newt Gingrich, vilket innebär att den efterlängtade uppmaningen från Newt till sina supporters att rösta på Santorum inte kommer.

Slutsatsen Santorum drog var att han inte har en chans att vinna nomineringen, ens om allt går hans väg. Helgen hemma gav honom tid att tänka och känna efter.

För det andra, vilken blir Santorums roll framöver? I det långa loppet är det omöjligt att spå. Ska han försöka att bli guvernör eller senator igen? Ställa upp i presidentvalet 2016 eller 2020? Fungera som oberoende opinionsbildare med talk radio, Fox News och Philadelphia Inquirer (där han varit kolumnist) som bas? En sak är uppenbar, nämligen att Santorum nu skapat sig ett namn och en stark supporterbas bland konservativa i USA, som han kan utnyttja i en sådan roll.

I det korta loppet ställs frågan om och hur han kommer att ge Romney sitt stöd. Faktumet att han inte nämnde Romney i sitt avskedstal har lyfts fram som skäl att tro att det kommer att finnas ett problem framöver i det här avseendet. Det är emellertid en vantolkning från dem som önskar trubbel åt republikanerna. Att Santorum ägnade talet åt sig själv, sin kampanj och framför allt alla anhängare är inte det minsta konstigt. Dessa tal handlar om vemod och farväl och det som varit. Nästa tal handlar om framtiden, och då kommer Romney att inte bara nämnas, utan dessutom ges starkt stöd av Santorum.

Faktum är att Romney och Santorum redan talats vid om hur och under vilka former detta ska ske. Att det inte sker är en omöjlig tanke.

Däremot är det grannlaga hur Romney ska använda sig av Santorum fram till valet. Det är viktigt för Romney att vara generös mot dem han besegrat för att sålunda ena partiet, och det är viktigt också för att maximera den egna kampanjen. Men är Santorum en hjälp i höst, när mittenväljarna ska lockas? Min gissning är att Santorum kommer att göra behind-the-scenes-arbete åt Romney för att hjälpa denne med den konservativa bas som varit svår för Romney att locka. Utöver det blir Santorums roll snarast att åka runt och hjälpa republikaner i olika delstatsval och distriktsval, med framträdanden och som dragplåster vid fund raisers. Hans tack kommer att bli ett tal på prime time vid konventet om knappt fem månader.

För det tredje, vad betyder detta för Romney och Barack Obama? Svaret är: inte särskilt mycket. De visste att den här dagen skulle komma, och har planerat för den. Det enda de inte visste var exakt när Santorum skulle avbryta sin kampanj. Romneys och Obamas kampanjer hade redan sakta börjat riktas in mot november. För Obamas del har det inneburit att uppbyggnadsfasen av hans kampanj börjat glida över i användandet av hans kampanjorganisation. För Romneys del har det inneburit att han vänt siktet mot Obama istället för mot motståndarna i primärvalen. Detta kommer nu att bli ännu tydligare för dem båda.

Framför allt betyder gårdagen att man nu går in i en period då två saker måste ske: att samla in pengar och att definiera motståndaren. Hur dessa uppgifter fullgörs är fullkomligt avgörande för utgången i november. I praktiken innebär det att vi inte kommer att se kandidaterna särskilt mycket framöver. De kommer att vara upptagna med att resa runt och vinna stöd och öppna andras plånböcker. Samtidigt kommer deras kampanjer att beskriva motståndaren på det vis som de vill att väljarna ska uppfatta dem, och till detta kommer deras Super PAC’s att vara till stor hjälp.

När Rick Santorum höll sitt segertal efter Iowa var hans numera klassiska, första ord, ”Game on!”. Nu är det, som Santorum själv sade i sitt avskedstal, nära till hands att säga, ”game over”. När det gäller drabbningen mellan Mitt Romney och Barack Obama är det emellertid game on på riktigt.

Må bäste man vinna. Alltså Mitt Romney.