Natten har varit blodig. Det började med att Barack Obamas medarbetare Hilary Rosen klagade på twitter att Ann Romney ”aldrig jobbat en dag i hela sitt liv”. Påhoppet orsakade en rasande storm från särskilt kvinnliga twittrare, som påpekade att Mrs. Romney under sin tid som MS-sjuk uppfostrat fem pojkar. Var inte det att jobba? Är det fel att stanna hemma med barnen? Och är det feministernas mål att ta bort en valmöjlighet för kvinnor?

Rosen, PR-expert som besökt Vita Huset 35 gånger under Obamas dryga tre år som president, försökte rädda ansiktet. ”Jag beundrar Ann Romney”, var den inte helt tonsäkra uppföljaren. Nu ryckte David Axelrod, senior advisor till Obama, och Jim Messina, Obamas kampanjledare ut och försökte rädda situationen genom att slänga Rosen framför en buss. Båda skrev att hennes ord om Ann Romney var oförlåtliga och att hon borde be om ursäkt.

Tre synpunkter på det. För det första, Messina, som har sagt att han värdesätter lojalitet mest av allt, och Axelrod offrade utan att blinka en kvinnlig medarbetare som gjort bort sig. För det andra, det visar att Obamas kampanj skrämdes av Rosens tabbe, som avslöjar en svaghet i deras strategi att vara kvinnornas parti, nämligen att det demokratiska partiets ledarskap genomsyras ev en elitistisk syn på kvinnor som stannar hemma med sina barn. För det tredje, det var idiotiskt gjort av Axelrod och Messina från ett krishanteringsperspektiv: när två så tunga namn kommenterar saken garanterar de att den lämnar twitter och blir en riktig nyhet.

Situationen fick Ann Romney att öppna ett twitterkonto, som hittills bara levererat en tweet: ”Jag valde att stanna hemma och uppfostra fem pojkar. Tro mig, det var hårt arbete.”

Jag tror henne för jag vet.