I ett avseende angrep Mitt Romney sina motståndare från ett mycket radikalt håll. När det gällde hur problemet USA:s många illegala invandrare ska hanteras var han långt ifrån den moderate Mitt som dämpade debatten i snart sagt varje annan fråga. Illegala invandrare skulle ut ur landet, även om de bott här i trettio år, hade barn och barnbarn, och var etablerade i det lokala civilsamhället.

Hans hållning var olycklig. Först det materiella: problemet med de illegala invandrare är typiskt ett sådant som måste hanteras med verkligheten för blicken, pragmatiskt istället för ideologiskt. Dessutom riskerar hård retorik mot illegala invandrare spilla över i en allmän negativ attityd till invandrare (vilket Romney och alla andra kandidater ihärdigt markerade emot, men ändå).

Därefter det valstrategiska: ingen trodde att Romney verkligen var denna sorts kompromisslösa radikalist, hans hållning uppfattades som taktisk – vilket är exakt vad han inte behöver. Dessutom skulle den kunna bli mycket problematisk i höst, när det gäller att maximera antalet mittenröster och minimera skadan bland hispanics.

Till undsättning: Marco Rubio!

I en egen version av den i huvudsak demokratiskt sponsrade Dream Act ger nu den republikanske senatorn, och en av favoriterna till att bli Mitt Romneys running mate, sitt eget förslag på hur de illegala invandrarnas situation kan bemötas.

Liksom den ursprungliga Dream Act inriktar sig Rubio på barnen till illegala invandrare, vilket betyder att det finns gott om problem kvar att diskutera. Men icke desto mindre. Hans förslag erbjuder visum till barn till illegala invandrare som gått ut gymnasiet, som ett första steg mot permanent uppehållstillstånd (som senare givetvis kan leda till medborgarskap, men det omfattas inte av förslaget). Det demokratiska förslaget har en konstruktion som leder till direkt medborgarskap.

Rubio betonar också att hans förslag gäller alla de barn som befinner sig i USA, men det utsträcks inte till att gälla för dem som kommer i framtiden.

Reaktionerna från Romneys folk har varit försiktiga, men inte avvisande. Och Rubio själv säger, ”Mitt Romney är nu det republikanska partiets ledare. Vi hoppades komma fram till något som han kan ge sitt stöd.”

Min gissning? Jag skulle bli ytterst förvånad om Rubio och Romney inte har planerat detta tillsammans. Deras folk har redan varit i kontakt med varandra ett antal gånger under primärvalsprocessen, och man har bland annat diskuterat frågan om illegal invandring. Också frågan om vice president-kandidatur har diskuterats bakom stängda dörrar, men bara i sonderande termer.

Detta kan vara den perfekta lösningen på Romneys problem. Att efter en säkrad nominering backa i en sådan uppmärksammad fråga skulle kasta bensin på uppfattningen att Romney (återigen) säger vad som behövs för att vinna ett val, för att sedan glatt vända på kappan.

Om han vill mildra sin inställning i frågan om illegal invandring, vem finns det som kan ge en sådan förskjutning större legitimitet än ett av partiets starkaste framtidsnamn, invandrarsonen Marco Rubio, älskad av partiets konservativa, omfamnad av Tea Party-rörelsen, men som ändå aldrig har kastat köttbitar till den populistiska falangen bland partiets gräsrötter?

Svaret är att det inte finns någon som bättre passar beställningen.

Det finns nu en rädsla inom GOP att Rubios utspel ska leda till interna strider inom partiet, ungefär som när George W Bush försökte skapa möjligheter för illegala invandrare att stanna i landet lagligt. Om det sker, och Rubio och Romney hamnar på varsin sida i en sådan strid, då har jag fel i mitt antagande. Striden kan fortfarande blossa upp, men om Rubio och Romney står på samma sida stärker det Romney inför november. Och då har förspelet till Rubios förslag nästan säkert gått till som jag beskrivit det.