Häromdagen uppmärksammade Manuel reklamvideon som publicerats på nätet av Veterans for a Stronger America: en anklagelse mot president Barack Obama för att använda dödandet av Osama Bin-Laden för partipolitiska syften. Ingen har klagat på att han tar åt sig äran (kom ihåg George W Bushs Mission Accomplished), utan på att han i samma andetag angriper Mitt Romney. Det är detta som uppfattas som mycket lågt och ett brott mot amerikansk, politisk tradition.

Filmen har bitit sig fast, och det är speciellt en mening som diskuterats de senaste dagarna. Det är när president Bill Clinton säger:

”Suppose the Navy Seals had gone in there, suppose they’d been captured or killed. The downside would have been horrible for him.”

Ja, tänk om ett tjog unga män och kvinnor dödats, och deras makar, makor, barn, mammor och pappor aldrig fått se dem igen – vilken smäll för Barack Obama!

Det är en obegripligt idiotisk mening med tanke  på Bill Clintons och Barack Obamas förmodade politiska geni, och just därför särskilt avslöjande. Detta är de två mest narcissistiska politiska ledare USA sett sedan Richard Nixon. Bara så kan man förklara att de inte bara i första hand uppfattar amerikanska soldater som dödas i fält som ett politiskt problem, utan dessutom inte begriper att dölja att det är så de tänker. Jämförelsen med George W Bush är i sammanhanget som natt och dag.

Kommentarerna jag har sett tar fasta på just detta, att annonsens sprängstyrka ligger, inte i att Obama spiked the football, utan att det är symptomatiskt för ett karaktärsdrag som går genom hans presidentskap som en röd tråd: Me, Myself, I.

Samma sak med Swiftboat Veterans For Truth. Deras budskap bet inte på grund av att de hade rätt i sak i en detalj. Det bet på grund av att det fångade en egenskap hos John Kerry, som ytterst gjorde att han förlorade valet.