Det är uppenbart att Ron Paul skapat ett litet monster han inte längre kan kontrollera. De många och glada supportrarna har från andra sidan läktaren fått se hur den hårdföra klacken växt sig allt större på ståplats. Och bakom de politiska huliganerna samlas fanatiska ideologer med konspirationsteoretiker. Det är sannerligen ingen vacker syn längre.

Men.

Där finns fortfarande övertygade libertarianer som kämpar för och tror på politisk förändring. Som är kritiska till att den federala staten växt sig alldeles för stor och som hävdar att mänskliga friheter på allvar är hotade. Men deras röst dränks i huliganernas hatramsor.

Hur kunde det gå så snett?

Det enkla och konspiratoriska svaret är naturligtvis att mediernas tystnad om Pauls förträfflighet skapat en frustration hos supportrarna. Ungefär som Sverigedemokrater ofta resonerar. Men medielogiken är densamma här som där: det är först när något oväntat sker som en nyhet blir till. Att Paul ”säger sanningen” räcker liksom inte. En sak är dock säker: hade Paul lyckats med sin strategi att vinna något av de inledande primärvalen hade rapporteringen sett annorlunda ut. Nu blev det inte så och trots att kampanjen fortsatt att locka stora skaror supportrar har delegatsmatematiken varit till Romneys fördel.

I takt med den ökande besvikelsen har flera delstatskonvent urartat och fått det republikanska partiets toppar att agera. I helgen buade exempelvis Paul-supportrar ut Mitt Romneys son Josh i Arizona och i Oklahoma blev det handgemäng och polisutryckning. Ska jag tolka uttalandet från i går och vad Pauls rådgivare Doug Wead skriver är det bland annat detta som ligger till grund för beslutet att inte fortsätta primärvalskampanjen i de återstående delstaterna.

Också här på denna blogg syns huliganerna. Jag är med deras begränsade språk en ”idiot” och ”pajas”. Och reflekterande kommentarer om det osannolika att Paul vinner den republikanska nomineringen möts med ”lika intelligenta som en sten”.

Därmed delar jag och Dr Paul samma problem.

***

Cheng Xu: du har helt rätt – ska stå över ”tvåhundra” och inte ”trehundra”.  Överslagsräkningen var inte med mig i går.